Trogna luttrade kunder – solid bas för framtida uppgång

2009-07-28 16:14, Edited at: 2010-06-11 12:19

Banker har en enastående förmåga att kunna förlita sig på och profitera på sin bas av trogna trögrörliga kunder. I kristider när alla medborgare är med och håller bankerna under armarna passar bankerna på att höja sina marginaler, en höjning som lär fortgå och bli permanent även när kris- och devalveringsvindarna har slutat vina och när bonusregnet åter tilltar. Vad du än tycker om denna prognos är en investering i bankaktier en investering som kommer att återbetala sig. För att förstå denna, för många förmodligen hädelseliknande prognos, räcker det med att analysera kundernas vardagliga interaktioner med banken och vilka avgifter och tjänster som kunder och medborgare gör åt bankerna. Efterföljande text är en beskrivning av de interaktioner som jag gör som en luttrad bankkund hos min egen bank; Swedbank. Det är häpnadsväckande hur effektivt bankernas affärsmodell genererar intäkter och hur vi alla oavsett om vi är kund eller ej, bidrar till bankernas storvinster.

Mina interaktioner med Swedbank – månad för månad Den 25:e varje månad sätts min lön in på mitt lönekonto i Swedbank. Jag har haft samma konto sedan födseln, när mina föräldrar som då båda var kunder i dåvarande föreningsbanken öppnade ett konto åt deras son. Trygghet och tradition var ledorden. Av nettolönen som arbetsgivaren sätter in på mitt konto har denne först betalat sociala avgifter samt gjort pensionsavsättning. Pensionsavsättningen går in i fonder som för de allra flesta förvaltas av fondförvaltare på någon bank, i mitt fall i fonder hos några av de svenska storbankerna. Tjänsten i form av att dessa så kallade experter förvaltar mina pensionsbesparingar kostar mig några procent av mitt totala insatta belopp varje år. Denna avgift är fast och underordnad fondens resultat. Avgiften tas ut oavsett om förvaltningen har gett positiv eller negativ avkastning. När väl nettolönen kommer in på kontot, åker den in på ett lönekonto som i dagsläget ger 0 procent i ränta. Lönen på lönekontot använder banken till bland annat utlåning vilket ger upphov till bankens räntenetto, skillnaden mellan vad banken tar in på ränta på utlånade pengar och vad de betalar i ränta till sina kunder i sparränta. Räntenettot är Swedbanks största intäktspost.
För att betala löpande räkningar från detta konto använder jag mig av Swedbanks internetbank. Internetbanken erbjuder i stort samma tjänster som innan utfördes av bankens egen kassapersonal. Skillnaden ligger i att arbetet istället för att utföras av bankpersonal, utförs av bankens egna kunder. För detta arbete får kunderna betala en årlig avgift på 155 kr. För att sedan kunna ta ut mina pengar från mitt lönekonto har jag kopplat ett visakort till kontot. För visakortet utgår en årlig avgift på 250 kr.
Varje månade för jag och min sambo över pengar till ett gemensamt konto på den konkurrerande banken, ICA banken. Till kontot har vi kopplat två visakort, för vilka vi givetvis betalar en fast årlig avgift. När jag för över pengar från mitt konto från Swedbank till en konkurrerande bank, fördröjer Swedbank överföringen med ett dygn. Genom detta förfarande kan Swedbank använda mina pengar ytterligare ett dygn för utlåning och därmed ytterligare profitera på mig som kund. Överföringen via internetbanken kostar, utöver de 155 kr i årsavgift, 10kr per transaktion.
Till de flesta av mina inköp använder jag mitt Visakort. I Sverige betalar vi för det mesta 25 procent i moms vilket till den största delen går till offentlig den offentliga sektorn. Dock under de senaste årens finansiella turbulens har en allt större mängd skatteintäkter använts för att bygga upp en nationell buffert för att kunna lösa ut en eventuell kollaps av någon av de svenska storbankerna. En solid statskassa är en grundbult för att den svenska staten skall kunna erbjuda statliga garantier till våra banker. Swedbank använder givetvis denna garanti men skriver i sin halvårsrapport 2009:

”Upplåningens förfalloprofil har fortsatt att förbättras genom emissioner av långfristiga lån med statlig garanti. På sikt är målet att säkerställa att banken har tillgång till självständig upplåning i marknaden till konkurrenskraftiga villkor.”

Enligt Swedbanks VD Michael Wolf eftersträvar banken att på sikt kunna stå på egna ben, dock framkommer ingen information om när detta kan tänkas inträffa. Hittills har banken lånat över 300 miljarder kronor under det statliga garantiprogrammet och 166 miljarder genom Riksbanken. Detta motsvarar 17 procent av Sveriges BNP (2008 i reala priser). I egenskap av svensk skattebetalare är engagemanget i att stötta Swedbank absolut och ofrånkomligt.
Av nettolönen har jag som vana att föra över pengar som inte kommer att behövas under månaden till Swedbanks e-sparkonto och till diverse fondprodukter. På e-sparkontot erbjuder Swedbank för närvarande 0,15 procent i ränta. Något bättre än lönekontot. För fondsparandet har jag gått över till indexfonder då dessa i det långa loppet tenderar att ge minst lika bra avkastning som aktivt förvaltade fonder och med fördelen att de har lägre avgifter. Jag månadssparar i Swedbanks indexfonder Sverige, Europa och USA. En indexfond kan knappas anses vara en svår tjänst att tillhandahållna. Indexfondernas enda uppgift är att ha en sammansättning som gör att den följer index. För kunder i Swedbank kostar denna tjänst 0,4 procent i årlig avgift, och skulle du som kund vilja ta ut ditt belopp inom en tidsperiod som Swedbank anser vara ”kort” debiteras du som kund ett ytterligare påslag av 1 procent i så kallad korttidsavgift. Således för varje insatt tusenlapp betalar jag bankens experter (som ska följa index, vilket förmodligen görs automatiskt) ett minimum av 4 kr per år. Skulle jag däremot ha valt några av bankens rekommenderade sparprodukter, till exempel Access 75 eller Access 100 skulle jag betala 1,875 procent i årlig förvaltningsavgift, och utöver detta en odiskutabel korttidsavgift på 1 procent om jag skulle vilja ta ut pengarna inom 30 dagar.

Sol och bad med Swedbank Minst en gång per år tenderar jag att resa utomlands. Min vana trogen använder jag då oftast mitt Visakort som är kopplat till mitt nollräntekonto på Swedbank. Vid varje köp lägger Swedbank på ett administrativt påslag om 1,5 procent på valutakursen. Väljer jag därtill att ta ut pengar i landets motsvarighet till bankomat, får jag därtill betala en uttagsavgift på 35kr per transaktion. En god spendervilja i ett annat land genererar alltid en god avkastning i form av avgifter till Swedbank.

Swedbank på gamla dagar En gång per år avsätter svenska staten 2,5 procent av min lön och andra skattepliktiga ersättningar till premiepensionen. Av premiepersonen har jag valt att 10 procent skall förvaltas i Swedbanks rysslandsfond. PPM har genom sin storlek lyckats förhandla till sig rabatt på förvaltningsavgiften. Genom PPM får jag betala 0,45 procent i årlig avgift för denna tjänst. I egenskap av privatkund i Swedbank däremot, får jag däremot betala för exakt samma tjänst 1,6 procent plus den obligatoriska korttidsavgiften på 1 procent, om jag vill at ut mina pengar innan vad Swedbank definierar som ”kort tid”.

Swedbank och bostadslån I bostadsbristens Stockholm går jag som många av mina vänner i bostadsköpartankar. Som kund i Swedbank erbjuds jag inte längre att låna till 100 procent av köpeskillingen något som förekom innan krisens utbrott. Swedbank anser att detta är allt för riskabelt och något som är förknippat med det förflutna. Trots detta har Swedbank lyckats öka utlåningsvolymerna. Banker har dock inte enbart lyckats låna ut mer pengar de tar samtidigt mer betalt för denna tjänst. För den svenska bankrörelsen skriver banken i sin halvårsrapport:

”Räntenettot ökade med 12 procent jämfört med föregående år. Sänkt ränteläge och hård konkurrens bidrog till lägre inlåningsmarginaler. Detta kompenserades dock av vidgade utlåningsmarginaler och högre utlåningsvolymer till bolånekunder…”

Inlåningsmarginalerna har sänkts, i klartext betyder detta att banken inte förmår ta betalt för att jag lånar ut mina pengar till banken. De nöjer sig med 0 procent i ränta. Utlåningsmarginalerna har däremot ökat. För mitt eventuella bolån kommer jag att betala en högre ränta än jag hade tvingats göra tidigare. Swedbank erbjuder sina kunder bundna lån på 3 månader till 1,74 procents ränta och bundna lån över 5 år till 4,45 procents ränta. Skulle jag däremot ha varit anställd gäller självklart helt andra mycket mer förmånligare villkor…

Bankaktier Vad skall man då göra med Swedbankaktien och svenska bankaktier i allmänhet? Är denna kundfilosofi något som jag och andra aktieägare kan ha nytta av? Svaret borde ur ett kundperspektiv vara ett dundrande nej, men givet marknadssituationen blir istället svaret ett klart JA!
Finanskrisen har gjort att det har blivit färre banker. I USA har fem investmentbanker blivit två. I Sverige och i många andra länder håller staten de största bankerna vid liv. Ökad reglering och ökade krav på en höjd lagstadgad kapitalbas är troligt. När det blåser är det troligt att banker, liksom Swedbank, fokuserar på sina kärnområden och kärnmarknader. Detta och fortsatt osäkerhet inför kommande lagändringar gör det föga troligt att nya banker kommer etablera sig i Sverige inom den närmaste tiden. Konkurrensen kommer troligtvis inte att öka.
För att parera höjda kapitaliseringskrav och ökade avskrivningar och samtidigt kunna dela ut bonus till bankens anställda kommer bördan att skjutas över till bankens kunder, i form av höjda marginaler och högre avgifter. Dessa höjningar kommer förmodligen att bli standard i framtiden, och vid en återgång till normala marknadsförhållanden kommer detta att resultera i ökade vinster för bankerna.
Kunder tenderar dessutom att vara extremt trögrörliga. I mitt eget fall har jag fått ett konto av mina föräldrar som var kund i banken vars föräldrar i sin tur också var kunder i samma bank. Bankens kunder kommer i det allra flesta fall att acceptera dessa höjningar.
Bankerna tjänar förutom räntenettot stora pengar på förmögenhetsförvaltning och mäkleri. Under den senaste tiden har två stora aktörer i stort sett försvunnit från den nordiska marknaden; Kaupthing (numera Ålandsbanken) och Carnegie. Intäkterna från dessa banker kommer att fördelas broderligt mellan de återstående bankerna. Detta torde gynna Handelsbanken och SEB i synnerhet. Grundförutsättningarna som aktieägare i någon av bankerna ser i mitt tycke föredelaktigt ut på några års sikt. Givet att SEB tycks ha lägre riskexponering mot Baltikum än Swedbank och innehar den största investmentaffärsverksamheten, skulle jag av de mer riskfyllda bankerna föredra SEB framför Swedbank. Som kund däremot, finns väl inget självklart val?