the tough gets going into the bastun, sägar man ju over there. Så nu är det dags att spänna fast sig och visa att det går att göra affärer trots att det mesta talar emot. Man kan nästan ta och känna på nervositeten och spänningen, och alla sitter som på nålar och inväntar omröstningen i Usa . Om det blir ett nej, så får siste man släcka ljuset. Blir det ett ja så uppstår det ett kortsiktigt lättnadsrally.
Problemen är fortfarande många och långa, så en bestående uppgång måste få hjälp av framförallt sjunkande inflation och räntesänkningar. Inflationen är helt klart på nedgång och sen med lite hjälp av lägre räntor så kanske det åtminstonde stabiliserar sig något. Det gäller att behålla sina sinnen skarpa nu och inte låta sig styras av stresshormonerna som håller på att ta kommandot över allt och nästan alla.
Mäklarna verkar inte veta vilken knapp dom ska trycka på och stämningen är nog laddad på många håll nu. Ett och annat blodkärl lär komma farligt nära bristningsgränsen vid ett nej. Nu gäller det att kämpa emot och inte få panik. Min egen arbetspuls är fortfarande inom det normala intervallet. Kommer att öka lite allt eftersom, men bara lite. Skulle vi få ett ja så gäller snabba t(ryck) på köpknappen och sen lika fort ut. Förhoppningsvis blir det en lyckad trade. Vid ett nej så gör jag ingenting.
Bankerna kommer att få lära sig många nya regler och lagar, när det hela väl börjar rätta till sig. Det är ju inte första gången sådana här problem som vi upplever nu startar inom just banksektorn. Efter en kall öl så vaknade optimisten i mig eftersom balansen i hjärnan blev stabilare, och visst kommer dom att rösta ja för räddningspaketet och vi kommer åtminstonde att få stänga på lite plus och få lite andrum över helgen….
Kalles farsa