Kaos i flygbranschen öppnar dörren för virtuella mötestjänster. Att korta mognadsprocessen lär dock bli en stor kommunikativ utmaning. Vem vågar ta stafettpinnen?

Det skenande oljepriset (sorry klimatfrågan) är dagens starkaste makroekonomiska drivkraft. Och oavsett om orsaken står att finna på tillgångssidan eller i upptrissade marknadsspekulationer agerar industrin som om utvecklingen kommer hålla i sig ett bra tag framöver.

Den bransch som just nu får ta den hårdaste smällen är flyget. Bränslepriset har legat högt på agendan sedan uppgången tog fart runt millennieskiftet men bara under den senaste månaden har vi kunnat läsa om drastiska åtgärder från i stort sett alla branschens jättar. I USA (där dollarn inte direkt har gjort situationen lättare) har United Airlines, US Airways och Continental alla nyligen annonserat kapacitetsnerdragningar på 10-20% och uppsägningar av tusentals piloter och markpersonal. I Europa redovisade den tidigare vinstmaskinen Air France-KLM en ordentlig förlust för Q1 och vår egen galljonsfigur SAS måste spara nästan 3 miljarder kr för att kunna betala räkningarna på sikt. Världens största flygbolag American Airlines betingade nyligen ett marknadsvärde på 12 miljarder kr – som illustration är det ca 1/50 av Googles värde.

Kontentan är att utvecklingen har satt ett av globaliseringens starkaste fundament i rejäl gungning och mycket tyder på djupt invanda beteendemönster, inte minst bland företag, kommer att behöva förändras på kort tid. ”Följderna blir förödande för jobben, företagen och hela den västerländska livsstilen” heter det i en färsk studie från Airline Forecasts (www.airlineforecast.com), som menar att flygbolagen på kort sikt skulle behöva höja priserna på affärsresor med över 25 % för att undvika storskaliga konkurser.

Kommer då flygets kräftgång att övervinna företagens behov av att träffas över nations- och kontinentgränser? Knappast. Den intressanta frågan är snarare vem eller vad som kliver fram som räddaren i nöden.

Ett hett tips är att det stora slaget kommer att utkämpas mellan IT- och telekombolag i de virtuella mötesrummen. Sofistikerade produkter med stora interaktiva möjligheter finns redan i båda läger (med Cisco och Verizon i respektive frontlinje). Den stora utmaningen ligger istället på det kommunikativa planet. Det handlar om att förändra ett djupt rotat beteendemönster – att övertyga världens affärsresenärer att de lika gärna kan stanna på kontoret. Detta är en process som kan ta lång tid om man trycker på fel knappar. En nostalgisk tanke förs direkt tillbaka det tidiga 90-talets hype kring ”Virtual Reality”, något som i slutändan visade sig fylla en större funktion på Gröna Lund än i styrelserummen.

För telekom är den kommunikativa utmaningen särskilt intressant då affärsresenärer traditionellt har använts som early adopter-grupp för mobila tjänster: ”Under tio års tid har vi lärt dig hur smidigt det är att resa – nu berättar vi att du lika gärna hade kunnat stanna hemma”. Accessleverantörer har dessutom allvarliga imageproblem bland affärsresenärer då man trots hårda påtryckningar (även från politiskt håll) har visat sig oförmögna att lösa problemet med vansinniga roamingavgifter, inte minst för den ökade datatrafik som smartphone-boomen har givit upphov till. Flygets osäkra framtid öppnar upp för accessleverantörer att revanschera sig som globaliseringens pådrivare, och åter positionera sig som densamma i affärskundernas medvetande.

För att korta mognadsprocessen för virtuella möten krävs nya kommunikativa grepp som förmedlar stabilitet samtidigt med förändringsvilja, det senare något som kan sitta långt inne hos både avsändare och målgrupp. Oljans utveckling pekar dock mot att den ekonomiska uppsidan på sikt är enorm, inte minst i vårt geografiskt avlägsna land. Vi väntar med spänning på att se vem som vågar ta stafettpinnen.