När USA:s finansiella sektor såg ut att vara på randen till totalt sammanbrott så stärktes den amerikanska dollarn. Nu när en plan för att förhindra massiv utslagning av finansbolag har blivit utlovad och den slutliga slakten i “Harmageddon” ser ut att ha avvärjts för alltid, så har USA dollarn sjunkit. Borde det inte vara precis tvärtom?

Varför stiger dollarkusen på dåliga nyhjeter och sjunker tillbaka när goda indikationer når marknaden? Ytligt så ser det ut som en motsägelse, men det finns en förklaring till idiotin.

Ser man på en dollargraf så är det uppenbart att dollarkursen nu fallit ned i en djup dal, i förhållande till den stigande tendens som rått under juli och augusti 2008. Rekylen är 50 procentig, om man mäter med hjälp av fibonacci.

Hur kan det bli så här? För att förstå det måste man begrunda att när investmentbankerna Freddy, Fannie, AIG och Lehman Brothers gick ner i underjorden så grep fruktan marknaden. Det finns dock några få platser där en kortidsspekulerare kan placera sina pengar när marknaden blir alltför riskfylld, och det är bankränta och obligationer. Amerikanska räntepapper är höglikvida, därför är det inga problem för en hedgefond att placera miljontals med dollar där. Dessutom är det lätt att plocka ut pengarna och lägga dem tillbaka i aktiemarknaden när, och om så önskas.

Här finns förklaringen till att dollarkursen sjunker.

Om en global hedgefond, med placeringar i många länder på jordklotet beslutar sig för att sälja de Europeiska aktierna för att marknaden är för riskfylld, så erhåller de Euro i ersättning för aktierna.

Antag att den amerikanske förvaltaren har ett stort förtroende för de amerikanska räntepappren. För att kunna placera i dem måsta han växla sina Euro till amerikanska dollar. I sak betyder det att han säljer sina Euro och köper US-dollar. Detta vore inte mycket att orda om såtillvida att det var några få som agerade på detta sätt, men när fruktan är så påtaglig och scenariot så skräckinjagande mörkt så gör många likadant samtidigt. Det resulterar i en massiv efterfrågan på dollar, ett köptryck. Detta US-dollarsug var en viktig faktor i det nyliga dollarrallyt. Det som pågick under juli, augusti och en bit in på september.

I takt med att räddningsplanen för bankerna blir allt mer tydlig, så plockar spekulaterna åter ut dollarn från sina trygga gömställen, för att på nytt investera på marknaden. Nu växlar de tillbaka sina dollar till Euro, Brittiska pund eller någon annan lämplig valuta. Peningaflödet går åter från USA.

Det är förklaringen till de kortsiktiga valutarörelserna.

På längre sikt så vet vi fortfarande inte vad räddningsaktionen kommer att kosta i slutändan. Troligen kommer USA att tvingas låna enorma summor för att klara sina åtaganden. Det sänker på nytt förtroendet för dollarn. Samtidigt skapas en ond cirkel. Rädslan för att dollarn skall gå i botten påskyndar utfödet av pengar från landet. Den amerikanska balansräkningen är som bekant redan väldigt ansträngd. Räddningsplanen är följaktligen en bidragande orsak till att dollarkursen viker nedåt. Sprialen fortsätter. Risken som skapade den här oredan består.

Vad tycker marknaden om hjälpinsatsen för de konkursfärdiga bankerna? Svaret finns om man beaktar oljepriset. Den 22 September, sköt oljepriset rakt upp i stratosfären. Uppgången var som mest hela 25 dollar per fat, innan kursen sjönk tillbaka något lite. Det är den största uppgången på en dag - någonsin!

På några få dagar har oljepriset stegrat från 90 dollar per fat till 130 dollar som högst. Rusningen tar placerarna på säng.

De långa köpoptionerna, som handlas och värdesätts utifrån förväntad volatilitet, talar sitt tydliga språk. Marknaden tror att räddningsaktionen av bankerna kommer att ta sin ände i förskräckelse och därför är det motiverat att betala mycket mer för ett fat olja, och inte bara den utan allt annat som måste importeras inom en nära framtid.

Det är förklaringen till varför dollarn ger vika. En väldigt tråkig sådan, faktiskt.