Den här bloggen avser att belysa svårigheten med att finna lågt värderade bolag. Först något om den tekniska analysens baksida. Det går inte att “se in i framtiden”. Men det dilemmat gäller även den som försöker värdera företagen fundamentalt.

Att den tekniska analysen ger dålig vägledning inför framtiden är allmänt omvittnat. Det kan ha varit gröna staplar och uppgång som byggs upp under en lång tid, och så kommer de förfärliga nedgångarna, och sopar bort allt på en enda gång. Det var ungefär vad som hände under våren 2010. En uppgång i fyra månader skapade trygghet, sedan kom greklandskrisen, och de stora aktörerna hade på två dagar pressat ned kursen rejält, och på fyra dagar hade den tappat allt som den ökat på fyra månader. Inte lätt att förutse, och svårt att hinna med. Det är ett av skälen till att den som utgår från teknisk analys gärna bara handlar på dagsbasis. Teknikern inser att det som möjligen finns att vinna, sker på tämligen kort tid. Två minutersstaplar, och femminutersstaplar är vanliga. I det perspektivet är det lättare att finna tillfälliga överreaktioner, som kommer av att utbud och efterfrågan är i tillfällig obalans. Den tekniska analytikern har följaktligen en benägenhet att bli “närsynt”. Det går givetvis att nyttja långa glidande medelvärden för att inta månatliga och årslånga positioner, men problemet kvarstår. När nedgångarna kommer så sker det hastigt, och indikatorerna släpar efter. Mycket av vinsten hinner vanligen gå förlorad. Om det inte vore på det viset, så kunde datoriserad handel byggd på teknisk analys vara framgångsrik, men än så länge så kan en skicklig tekniker, lätt överträffa en programmerad dator. I verkligheten så har båda svårt att klara alla marknadens skriftningar, och det innebär i praktiken att de som går på amerikanska daytradingskolor endast lyckas till en liten del. För närvarande räknar man generellt med att åtta av hundra kommer att bli ekonomiskt självbärande, av de som använder sig av teknisk analys. Övriga är förlorare på sikt. Förr eller senare kommer ett misstag, och de är svåra att reparera. En femtioprocentig förlust innebär att man måste ta igen 100 procent vid ett senare tillfälle, och det låter sig inte alltid göras.

****

Den intressantare frågan är huruvida det går att finna fundamentala fynd på marknaden. Warren Buffet, och de som anammar teserna i “value investing”, menar att det gäller att finna undervärderade aktier, köpa dem, och sedan invänta till dess att marknaden i stort upptäcker dem.

Peter Lynch beskriver i en av sina böcker hur han satt med meterhöga travar av årsredovisingar och spanade efter bolag som andra placerare inte riktigt hade koll på. Största framgångarna hade han i mindre bolag. Strategin gick ut på att placera lite i många aktier. Därmed var det lätt att sälja, och inlåsningseffekterna inte så omedelbara.

I teorin handlar det om att finna en aktie som är värd en krona, men som marknaden endast prissätter till åttio öre. Skälet kan vara att marknaden redan förutser att företaget i fråga kommer att gå sämre, och att det därför inte är värt mera, och då är det i själva verket rätt pris på aktien.

Klassiska exempel på bolag som vanligen värderas under sitt verkliga värde är investmentbolagen. Ett skäl kan vara ett misstroende mot ledningen. Marknaden tror inte att alla underliggande innehav verkligen är inköpta på grund av deras förträfflighet. Senast den misstanken blev bekräftad var när Öresund köpte HQ Bank för att rädda dem från konkurs. Knappast en affärsmässig transaktion, snarare ett uttryck för att man ville rädda “familjen”. Genast uppstod en investmentbolagsrabatt i Öresund.

Fynden torde vara att finna i bolag som få tittat närmare på. De finns på småbolagslistorna och de närliggande börsmarknaderna som Aktietorget och First North. Samtidigt så finns där en likvidsvårighet för den som vill köpa och sälja, och även mindre information och historik tillgänglig. Det motiverar ett lägre pris, som ett försiktighetsantagande.

Stora bolag på mest omsatta listan följs dagligen och professionellt av många erfarna aktieanalytiker. Att rakt av tänka sig att alla räknar fel, är nog aningen naivt.

Ibland kan man fundera på om värderingen mera beror på fundamentalanalytikernas riskbenägenhet än på det verkliga förhållandet i företaget. Peter Bensson, känd värdebedömare tittade för några veckor sedan på Cardo och kunde konstatera att alla mäklarna räknade med en högre marginal, och större vinsttillväxt än han i två mer måttfulla antaganden, kom fram till.

Det är sällan fel på optimismen och förhoppningarna när analyserna skrivs.
Låga P/E-tal har visat sig ge en viss hum om huruvida bolagen är lågt värderade, men samtidigt så finns de verkliga vinnarna bland de företag som har ett högt P/E-tal. Marknaden har helt enkelt redan hittat kvalitén, och är beredd att betala mera för vinsten. Om det som i Hennes & Mauritz och Ratos, går ännu bättre än vad de flesta kunde föreställa sig så har man en långsiktigt god affär. Hennes & Mauritz ansågs dyr redan vid börsnoteringen och Ratos har säljrekommenderats av Affärsvärlden, i stort sett varje år de senaste tio åren. Inte helt lätt att gå emot en sådan opinion om man bara har den egna datorskärmen att stirra på, för att finna sanningen om bolaget.

Frågan om de lågvärderade bolagen tål verkligen att fundera på. Det finns skäl till att inte alla ägnar sig åt “value investing”.