45 år gammal blev jag igår!
Det var trevligt när alla var med och firade min födelsedag. Det värmde verkligen ända in i mitt hjärta. Fått flera vinflaskor i present till min förtjusning. Skönt att slippa andra saker som t.ex blomglas eller liknande som man inte behöver till sitt hem.
En flaska årgångsvin är mer att föredra!
För två år sedan läste jag en artikel i SvD om “Vår tids rövarbaroner” av Lars Hässler. Det var en mycket bra artikel som får många inse allvaret hos bolagsledningens planer med bonusprogrammet. Det har skett i flera år utan att förstå varför det blev så. Jag arbetade som informationssekreterare för moderaterna. Skrivit flera viktiga rapporter till Anders Borg (nuvarande finansminister) om finansmarknaden.
Lars Hässler skrev i artikeln den 2 april 2006:
Forskare har visat att det saknas samband mellan skyhöga belöningssystem och resultat. Direktörernas svindlande ersättningar ger argument till vänstern och hotar en borgerlig valseger. De senaste årens diskussioner om direktörernas extremt höga löner, bonusar, optioner och nu senast pensioner, får mig att fundera vad som är fel i vårt marknadsekonomiska system.
Professorer på Handelshögskolan i Stockholm och MIT i USA har påvisat att det inte finns någon korrelation mellan bonus/löner och resultat och att de företag i Sverige som inte har bonusprogram ofta levererar högre vinster
Det är självklart att kompetenta och dugliga direktörer, som jobbar uppåt 80 timmar i veckan, ska kompenseras rikligt. Frågan är bara var gränsen går: vid 5,10,100 eller 1 000 miljoner per år?
Regeringen skyller ifrån sig på näringslivet, att man måste konkurrera med marknaden för de bästa krafterna. Jacob Wallenberg och Michael Treschow lutar sig mot samma argument och menar att man har ägarnas bästa för ögonen. Problemet är bara att det inte finns synliga ägare. Merparten av näringslivet ägs i dag indirekt av svenska folket genom institutioner såsom pensions- och aktiefonder. Direktörerna för dessa institutioner ser sig inte som ägare utan förvaltare och röstar med fötterna - det vill säga säljer när kvartalsrapporterna och aktiekursen inte passar - hellre än att ta tag i ägarfrågan.
På detta sätt har tjänstemännen /direktörerna, och styrelseledamöterna som också nästan alltid är tjänstemän och sällan ”riktiga” ägare, kunnat styra kompensationerna till sig själva utan inblandning från de verkliga ägarna.De har helt enkelt kidnappat företagen för egen vinnings skull, till förfång för ägarna. I SEB lär avsättningar till bonusar, optioner och pensioner till ett fåtal individer i ledningsgruppen vara lika stora som utdelningen till ägarna, som kan räknas i miljontals individer.
Hur ser det då ut i de företag som har stora ägare, typ Wallenbergsfären? Här är det lika sorgligt ställt. Barneviksaffären är talande och Jacob Wallenberg försvarar fortfarande med kraft systemet.
Man kan fråga sig varför Wallenbergfamiljen plockar ut miljoner i pensioner och bonusar till sig själva. Räcker det inte med utdelningarna? På bolagstämmor kör man brutalt över aktieägarnas motstånd mot höga bonusar med sina röststarka aktier. Faktum är att den andra stora finanssfären i landet, Handelsbanksfären, inte bara avstår från att använda bonusar i sina kompensationsprogram, utan dessutom uppvisar bättre resultat.
Och alla dessa styrelsarvoden, hur många löntagargrupper får knäcka extra på arbetstid som direktörerna gör? Direktörernas missbruk av belöningssystemen spär misstron och motståndet till det marknadssekonomiska systemet och ger gratisargument till vänstern. Därmed hotas en borgerlig valsger.
Familjen Wallenberg, som landets ledande “ägare”, borde kunna föregå med gott exempel, det vill säga peka med hela handen och följa Handelsbanksfärens ledning.
Regeringen har ingen ork, och tydligen ingen vilja heller, att ändra på systemet. Är det möjligen så att det finns en tyst överenskommelse mellan socialdemokratin och storfinansen, en ”mesallians”, där de sistnämnda agerar slagpåse till Ulvskog mot att de får behålla rösträttsaktierna och oförhindrat kan plocka ut hundratals miljoner i bonusar på ägarnas bekostnad?
Man kan inte låta bli att jämföra med rövarbarorerna i USA vid förrförra sekelskiftet och oligarkerna i Ryssland vid förra seleksiftet då enorma förmögenheter skapades alternativt kapades.
Det är en intressant artikel av Lars Hässler, och jag ska skriva av en replik från Jacob Wallenberg i eftermiddag. Ska bara ta en paus från börsmarknaden.
Ha en skön torsdag!
Oskar Fredrik