Våga vägra fonder.

2011-03-05 16:54

Jag läste precis en intervju i en av de större aktietidningarna. Själva intervjun tog sikte på hur den utfrågade har placerat och huruvida denne är spara eller slösa osv. Det jag tog fasta på var dock en mening nämligen "Bygg din egen fondportölj".

Spontant skrattade jag åt tanken att bygga upp en portfölj med fonder. När det kommer till den här typen av resongemang hur man skall "bygga", för det är bevisligen ett ord som många tycker om att använda sig av, jag skall bygga mig en stor förmögenhet osv. Det här är säkert högst individuellt men visst kan man bygga sig en fondportfölj precis som man kan bygga sig en aktieportfölj, eller rent utav en derivatportfölj. Portföljen definieras av dess innehåll. Det jag reagerar på är dock själva idén att komponera en portfölj med fonder, kan man då inte ta saken på litet större allvar och sätta sig in i aktier direkt?

Det här är såklart ett väldigt enkelt resonemang. Det hör väl till saken att fonder är ett alternativ till aktier. Fonder till skillnad från aktier förvaltas av en fondförvaltare och inte av dig själv. Så det jag antar att man gör när man "bygger" en fondportfölj är att man väljer ut de fonder som man tycker är intressanta och köper andelar. Det låter som att det är en investeringsstrategi som vem som helt kan välja utan egentligen misslyckas i någon vidare bemärkelse. Det viktigaste vid fondval är valet av sektor, valet av förvaltare och sedan förvaltningsavgiften. För vem är då fonder att föredra framför till exempel aktier, det torde vara de som har ett intresse av att "placera pengarna" istället för att ha dem liggande på ett bankkonto. Det är personer som inte riktigt är insatta i nyhetsflödet och kanske inte har vilja eller intresset att "investera". Sedan skall jag också nämna att fonder kan vara intressanta i de fallen man vill placera på andra markander än de mer vanliga, marknader där det kan kosta lite mera att investera i aktier osv. För det är de här personerna beredda att låta en förvaltare placera pengarna och dessutom ta en förvaltningsavgift (som på sikt blir större än vad man kan tro).

Var står jag då någonstans? Som man kan läsa mellan raderna är jag aningen skeptisk till fonder. Principen tycker jag däremot är bra, nämligen att man kan placera pengarna i annat än bankkonton. Det vill säga att man äger möjligheten att välja! Det jag vill rikta kritik mot är dock förvaltningsavgiften som utgår oavsett hur fonden egentligen går (vilket skulle kunna påminna lite om en kapitalförsäkring) och oviljan att äga aktier direkt utan arrangemang.

Vidare vill jag påstå att man inte kan investera i fonder, det är inte direktägande och det är inte du som förvaltar kapitalet - det är en förvaltare! När man köper fondandelar så vill jag påstå att man placerar pengarna. För dem som har intresset och kunskapen så tycker jag aktier är minst lika intressant. Det utgår ingen förvaltningsavgift (annat än den du ger dig själv emellanåt ;) och man har själv möjlighet att ta del av nyemissioner och eventuella utdelningar skattas och sätts sedan in på förvalt konto, de placeras med andra ord inte omgående i något papper till skillnad från fondutdelningar där utdelningen återplaceras i nya andelar. (Jmf. diversifiering och allokering)

Jag har också funderat på scenariet att man behåller en fond över en väldigt lång tid. Låt säga 40-50 år. Hur fungerar det egentligen? Finns fonden kvar så lång tid eller likvideras den, eller stängs den för nya investeringar - vad händer med fondutdelningarna?

Aktier däremot är beständigt (jmf. risk för konkurs).