Hur kan det komma sig att världens ekonomier kan stanna av så katastrofalt snabbt och så djupt ?? Helt plötsligt så slutar alla nästan unisont att konsumera, och pengar rinner ur alla bolag fortare än en oljad blixt. Förlusterna skenar och allting bara stannar av. Hur kommer det sig att så många helt plötsligt får problem med att betala sina lån och vart tar förlusterna vägen ?? Det har aldrig funnits så mycket pengar i omlopp i världens ekonomier som nu och ännu mer pumpas in i ekonomin men ändå finns det inga pengar. Pengarna är borta, försvinner i samma stund som dom trycks verkar det som… Märkligt…

Med så mycket pengar i omlopp så borde det enligt alla ekonomiska kalkyler bli en inflationsbrasa av megaformat inom kort..Något åt eller så…Zimbave here we come ….

Alltings bakrund är att vi har en lånefinansierad ekonomi som bygger på skuldsättning i hög grad innan konsumtion av varor och tjänster. Alla lånar t.ex pengar till husköpet och sätter sig då i skuld gentemot kreditgivaren. Skuld kostar ränta. Ett mycket stort fel som gjordes var att man fick låna utan att behöva amortera på skulden. Dessutom kunde man låna upp hela beloppet utan egen insats. Räntorna har också varit alldeles för låga under lång tid så priset på pengar har varit för billigt. Otänkbart bara för några årtionden sen. Vi tar mycket större risker idag än tidigare och det beteendet verkar ha cementerats bland folket. Överbelåning är ett annat ord vi borde använda oftare i debatten…Riskbeteendet har tagit nya och större proportioner än vad vi är vana vid. Man har invaggats i en falsk säkerhet att huset alltid stiger i värde vilket inte är sant. Vi har överbelånat oss. Att låna kan vara sunt så länge man har bergsäkra marginaler..

Man upprätthåller räntebetalningarna och har då mer pengar över till annan konsumtion och den “förväntade” värdeökningen på huset gör att nettoskulden minskar. Det borde ju i rimlighetens namn vara så att i lågräntetider så ska man amortera så mycket som möjligt av skulden och inte tvärtom. När räntan sen stiger så kan man dra ner lite på amorteringen så att man inte tappar i köpkraft alltför mycket. Huset förväntas ju bli mer värt än skulden över tid , om inget oförutsett inträffar under resan gång. Nu händer ju det oförutsedda alltid som att räntan går upp och man blir arbetslös och huspriserna faller och helt plötsligt så har den totala nettoskulden ökat istället.

Nu måste man dra ner på all onödig konsumtion och det får återverkningar på resten av samhällsekonomin om antalet låntagare i samma situation är tillräckligt många samtidigt.Dominobrickorna börjar falla sakta men säkert i allt snabbare takt. Att låna till sin vardagliga konsumtion som till stora delar inte alls är nödvändig för livskvaliteten är ingen bra idé om man inte vet med sig att man kan betala tillbaka lånet utan problem. Till huset måste vi naturligtvis låna för annars är man pensionär innan drömmen om huset blir sann men det är ju då då man vill sälja….Jag har t.ex aldrig lånat till ett bilköp då jag har köpt och kört bil efter plånboken. Alltid…Lejonparten av skuldsättningen ligger på husen men jag noterar att blancolån och sms-lån ökar kraftigt och det är inte bra…

Räntekostnaden fördubblas och man hamnar man i ekonomisk nöd. Det normala förfarandet är att kreditgivaren och låntagaren delar på riskerna. I Usa så är det endast banken som tar den ekonomiska risken för låntagaren kan alltid lämna tillbaka huset och får då skulden avskriven. Hemma i Svedala så är man gift med huset och skulden ända tills marknaden skiljer oss åt. Frågan är vilket system som är bäst för de enskilde, banken och samhället ?

För den enskilde verkar Usa:s system bättre då man kan bli skuldfri över natt när man går till banken med nyckarna om man ser att man inte kan följa amorteringsplanen.Risken får banken stå för. Banken hamnar snabbt i trångmål och förlusterna hopar sig snabbt när ränteintäkterna uteblir och huset måste ut till försäljning igen, till ett frmodligen lägre pris än vad “banken” betalade gången innan. Här hemma så sitter bankerna säkrare än den enskilde då man aldrig kan lämna ifrån sig skulden och bara gå. Det liknar mer symbios mellan bank och kund hos oss än i Usa där det kantrar över till bankens nackdel när kunden säger tack och adjö, jag drar västerut nu…

Ett stort problem är att det tar oerhört lång tid att ändra på människors beteende men vi måste nog in på den banan nu och lära oss att tänka i andra banor när det gäller riskbeteendet. Ett nytt tänkande har nog redan grott i var mans tanke. Beteendevetare och psykologer kommer att ha en bra arbetsmarknad inom finanssektorn framöver tor jag…

Om man lånar en miljon kronor av banken så är det låntagarens problem, men om man lånar tio miljoner kronor så är det bankens problem, och det är det som har hänt, främst i Usa..

Kalles farsa