Jordbruksinvesteringar

2010-01-10 20:17, Edited at: 2010-06-11 12:38

En växande befolkning, stigande inkomster i utvecklingsländerna, ökat nyttjande av biomassa till biobränsle kommer onekligen leda till större efterfrågan på jordbruksprodukter över de kommande decennierna, vilket gör jordbruk till en attraktivt investering idag.

Intresset är globalt. Det är alltså inte enbart här, via bl.a. Black Earth Farming, Alpcot Agrog och Trigon Agri, som intresset finns.

I Juni 2009 hölls Global AgInvesting konferensen för första gången, med många ansedda investerare från runt om i världen. I år kommer uppföljaren att hållas i Maj, New York. Det är både privata investerare, fondförvaltare liksom regeringar som ser möjligheterna, eller kanske t.om. nödvändigheterna, av investeringar i jordbrukssektorn.

Afrika, Asien och Östeuropa är de mest attraktiva investeringställena p.g.a. den i jämförelse billigare jordbruksmarken. Aktörer som Förenade Emiraternas Abraj Capital har köpt jordbruksmark i Pakistan, Al Qudra i Marocko och Algeriet, saudi-arabiska Foras International köper mark i Västafrika, brittiska Landkom har ca 100.000 hektar i Ukraina, amerikanska Jarch Capital har 600.000 hektar i södra Sudan. En av världens rikaste män, Al Amoudi har via bolag 200.000 hektar i Etiopien. Listan på investerare kan göras lång. Utvecklingen gynnas också i många fall av säljarländernas regeringar och/eller lokala styrelsemän. Det finns dock en baksida, för lokalbefolkningen. Landrättigheterna är sällan reglerade i dessa länder och i det bolagen kallar för markköp är ofta egentligen enbart en mindre del utgörandes av själva köpeskillingen till den lokala bonden. Två till fyra gånger mer går till "pappersarbete" och "registreringsavgifter" i olika former till de som styr, oftast de lokala styrelsemännen bl.a. för hjälp med "transaktionerna". Ett "markköp" på ca 400-700 USD/hektar innebär alltså att den ursprungliga jordägaren får ca 150-250 USD. Resten är kostnader för "pappersarbeten" och för att "smörja maskineriet" som t.ex. betalning till folk som har fått bonden att sälja sin mark till bolaget...

Nåja, nu ska vi dock inte dra alla bolag över samma kant, men ovanstående är viktigt att komma ihåg vid utvärderandet av investeringsmöjligheter i olika bolag på den internationella arenan om man också vill tänka på etiska och moraliska aspekter. Det finns också exempel på då bolag bygger sjukhus, skolor et.c för lokalbefolkningen, men att investeringarna, då de görs i alla fall, ligger i makthavarnas intresse råder ringa tvivel. Pakistan t.ex. har redan annonserat sina intentioner att skydda utlandsägdmark med en säkerhetsstyrka på 100.000 man.

Det finns dock också risker från centralt håll. På t.ex. Madagaskar sade en ny regering upp de gamla avtalen som hade gett stora områden till en utländsk investerare. Liknande saker kan naturligtvis även hända på andra platser. Korruption, regeringsbyten eller militärkupper kan ändra en karta snabbt.

Så vad gör investeringar i jordbruk intressant? Från regeringshåll så ser en del regeringar det som ett sätt att säkerställa att den egna befolkningen kommer förses med brödföda den dagen det (eventuellt) kniper. Detta är troligen orsakerna bakom många av investeringarna gjorda av oljerika regimer. Deras egna länder kan ej (eller förväntas ej kunna) förse dem med nödvändiga jordbruksprodukter och det är säkrare att investera direkt i egna produktionsmöjligheter än att vara hänvisad till framtida, eventuellt osäkra, inköp på världsmarknaden.

Den andra orsaken är spekulation. Investerare spekulerar i framtida stor-vinster p.g.a. ökade priser på bl.a. vete. Här höjer jag dock ett varnande finger. Många marknadsför jordbruksinvesteringar med utgångspunkt från att det finns billig åkermark att tillgå. Jag menar på att billigt markpris får det att låta mer lockande än det egentligen är. Anledningen är att vinstmarginalen över tid i stort sett är densamma oavsett markpris. Markpriset har en marginell påverkan på hur jordbruksverksamheten kommer att prestera. Jordbrukare i norr ,Sverige, och i söder, Urugay, har ungefär samma vinstmarginal, d.v.s. genomsnitt ca 4-5%. Visst förekommer det år med både större vinster liksom katastrofala underskott, men över tid så visar historien att siffran är den samma för jordbruk som bedriver spannmålsodling. Samma siffror gällde även för polska storgodsägare på 1600-talet som brukades av livegna. Hur kan detta vara möjligt? Vad var vinsten med den stora jordbruksrevolutionen då?

Det tankemässiga felet många gör är att effektiviseringar i jordbruk leder till större vinster. I verkligheten så var det banbrytande med jordbruksrevolutionen att människor frigjordes till andra arbeten inte att vinsterna inom jordbruket ökade. Den minskade arbetsinsatsen ersattes av tillskjutning av andra sorters kapital, maskiner, bränsle, konstgödsling et.c. så kostnaderna i relation till inkomsterna blev och är de samma. Jordbruk är på så sätt en enkel ekvation (om man tar bort alla externa variabler så som väder et.c.), mer in-put ger mer out-put. Denna kurva är ganska konstant och gäller över tid liksom över olika geografiska områden.

Att bruka ett hektar åkermark i USA idag kostar ca 1050 USD. Den stora utgiftsposten är konstgödsling, högkvalitativt utsäde m.m. Fast markpriserna är t.ex. 10-20 gånger större än i Ryssland så utgör arrendeutgifter enbart en liten del av kostnaden. I USA får du ca 6.5 ton vete per hektar. Vid ett pris på 170 USD/ton så hamnar du på en vinstmarginal på ca 4.5%. Ryskt jordbruk idag, med ryska metoder är klart billigare men i gengäld så ger det också enbart ca 2 ton vete per hektar. I genomsnitt kostar det ca 310 USD/hektar i brukskostnader att bruka jorden på "ryskt" sätt enligt en sammanställning för år 2009 och en kurs på 0.03 rubel/dollar. Sämre och billigare utsädet, ingen eller lite konstgödsling et.c gör att kostnaderna ej är så stora. Tar man exempel från de svenska bolag som investerat i rysk jord så ligger deras brukskostnad nu på i genomsnitt 500 USD/hektar. Med mer input (fler maskiner, bättre utsäde m.m.) har de också ökat out-put med nu i genomsnitt 3 ton vete/hektar för 2009. Det borde ha varit något högre efter konstens alla regler, men de alltid närvarande variablerna väder och vind har minskat resultaten för år 2009 något. Det tillsammans med andra kostnader har lett till fortsatta underskott i bolagen. Framtiden kommer säkerligen visa att skördarna liksom intäkterna kommer att öka för bolagen, men så kommer även brukskostnaderna per hektar eftersom det är en förutsättning för större skördar.

Med andra ord, visst kan man kraftigt öka produktionen i områden vilket ger ökad tillgång till mat och frigörelse av arbetskraft men det sker till en ökad kostnad och i stort sett bibehållen vinstmarginal för verksamheten i sig. Du som investerare kan med fördel satsa på jordbrukssektorn, men gör det med öppna ögon och en realistisk uppfattning om hur framtida vinster kommer att skapas. Förvänta dig inte att vinsterna kommer vara 10 gånger högre än i Sverige bara för att markpriset är en tiondel av vad den är i Sverige. Det mest troliga är att det i Ryssland, liksom på andra ställen och under andra tider, kommer ligga på 4-5% i vinstmarginal i genomsnitt.

Tack för din tid och visat intresse.