Transatlantic - offshore 09

2009-01-16 00:35, Edited at: 2010-06-11 12:00

Transatlantics offshoreverksamhet guppade över årsskiftet i ganska maklig takt då spotpriserna på Nordsjön sjönk ner mot mer traditionella nivåer kring 30 000 - 40 000 GBP per dag. Blickar vi tillbaka på 2008 så upplevde dock Transatlantic ett rekordår för affärsområdet, med höjdpunkten under oktober samt november då raterna steg genom stratosfären med en rekordnotering på 250 000 GBP per dag. Att vara befraktare för ahts-fartyg stationerade på Nordsjön måste således kännas som att vara på Gröna Lund och Liseberg - samtidigt.

Sneglar vi på genomsnittraten för 2008 så uppgick den enligt OSL Online till 59 625 GBP, vilket är i nivå med 2007 då raten blev 61 214 GBP. Transatlantic pressrealeasade även i november att oktober inneburit en rekordintjäning för affärsområdet och med ett uppskattat facit i hand så borde offshoreverksamheten ha presterat ett operativt resultat på drygt 105 miljoner kronor för det sista kvartalet. Detta innebär att resultatet ifjol seglade upp till hela 237 miljoner kronor, eller 8,34 kronor per aktie. Med tanke på att aktien nu värderas till drygt 30 kronor så undrar man ju hur marknaden kommer att tolka bokslutsrapporten? Om vi sneglar på det andra affärsområdet Industriell Sjöfart, så har dock miljön under det fjärde kvartalet varit utmanande men räknar vi försiktigt med att resultatet där försämrats med 15 miljoner kronor jämfört med Q3, vilket är hela 42 procent sämre, skulle Transatlantics vinst per aktie för helåret 2008 landa kring 11 kronor. Den industriella sjöfarten spås dock successivt komma att drabbas av konjunkturnedgången men en del av denna bör dock kunna bromsas av de rationaliseringar som rederiet gjort inom affärsområdet. Det stora frågan är hur uthållig lönsamheten inom offshoreverksamheten kommer att vara?

Det som vi sannolikt har att vänta är en uppdelning av Transatlantics hälftenägda samriskbolag TransViking som opererar 4 ahts-fartyg. Uppdelningen innebär att Transatlantic kommer att behålla 2 isförstärkta fartyg varav resterande del tillfaller norska Kistefos. Det intressanta är att det finns ytterligare 4 fartyg på beställning, varav det första levereras i höst. Dessa nybyggen kommer också att delas upp vid en uppdelning men om det första fartyget tillfaller Transatlantic så innebär det ju en teoretisk möjlighet att öka vinsten med 50 procent, redan fr.o.m. hösten. Om detta kommer att vara möjligt står dock skrivet i stjärnorna men med en hyfsad "sextant" till hjälp så kan vi få viss vägledning.

Det snabba prisfallet på olja har skapat oro på offshoremarknaden och tillsammans med bankernas kreditåtstramning har miljön för olje- och gasbolagen blivit betydligt tuffare, särsilt för de mindre operatörerna. Om priset fortsätter att ligga på en låg nivå så finns det således en stor risk för att oljebolagen senarelägger prospekteringar samt att riggoperatörerna börjar annullera nybyggnadskontrakt, vilket tillsammans skulle innebära en lägre efterfrågan på ahts-fartyg. Det som också oroar är att utbudet av ahts-fartyg samtidigt kommer att öka då flera nybyggen är på väg in i marknaden, vilket tillsammans med oljebolagens minskade investeringsvilja sannolikt skulle få dramatiska konsekvenser för prisnivån på spotmarknaden.

Nu är det dock lyckligtvis så att oljebolagen räknar med att efterfrågan på olja kommer att överstiga utbudet och att råoljepriset kommer att förstärkas efter att lågkonjunkturen nått sitt bottenslag. Detta innebär att bolagen kommer att fortsätta att positionera sig industriellt för ett högre oljepris men globalt sett beräknas dock de globala prospekterings- och produktionskostnaderna i år att minska från 454 miljarder USD till 400 MUSD, enligt en undersökning av Barclays Capital. De största oljebolagen är dock fortfarande optimister och franska Total har bl.a. avlöjat att de i år kommer att investera mer än vad de gjorde under fjolåret. Ytterligare avslöjade StatoilHydros ledning igår att de fortsättningsvis kommer att hålla en hög prospekteringsnivå och borra 65 - 70 brunnar i år, varav cirka hälften är på den norska sockeln.

Enligt offshoremäklaren Fearnleys utblick för innevarande år så bedöms offshoremarknaden bli fortsatt gynnsam för redarna och långtidskontrakten är fortsättningsvis på en hög nivå. Farstad tecknade bl.a. i början av januari ett 4-årskontrakt för ahts-fartyget Far Sea med ett värde på 375 MNOK (93 MNOK/år) och nyligen så tecknade Deep Sea Supply en avsiktsförklaring med ENI Oil de Brasil, där de hyr ut ahts-fartyget Sea Bear under 150 dagar för 10 MUSD. Fearnley räknar dock med att finanskrisen sätter sina spår och räknar med att offshoremarknaden under året kommer att präglas av försäljning av nybyggnation, annulleringar av nybyggnadskontrakt, finansiella problem för varven samt bl.a. uppköpsförsök/konsolideringar.

Letar man efter lite mer optimistiska uttalanden publicerades nyligen en intressant artikel på norska E24 där oljeserviceanalytikern Ole Slorer på Morgan Stanley intervjuas. Slorer spår att oljeservicebolagens aktiekurser kommer att få uppleva betydande uppgångar under de kommande tio åren och att de kommer att femdubblas under de närmaste 3 - 5 åren. Uttalandet är delvis byggt på IEAs prognos för 2030, då världen beräknas förbruka 106 miljoner fat per dag, men också på att aktierna nu värderas i nivå med 2002 då oljepriset uppgick till 14 dollar per fat samt att peak-oil är passerat.

Slorers optimistiska uttalande väcker intresse, särskilt då Transatlantics ledning tidigare avslöjat att de vill bli större inom offshoreverksamheten. Samtidigt har rederiet även finansiella muskler till att utnyttja marknadsoron till uppköp av nybyggnadskontrakt eller till uppköpsförsök och Transatlantic skulle i princip rätt omgående ha möjlighet att göra investeringar på upp till 1 miljard kronor. Ytterligare, med stor respekt för de anhöriga, så drabbades Transatlantic nyligen av ett sorgebud då storägaren och styrelseledamoten Ulf G Lindén plötsligt avled. Bortgången spås dock inte leda till några dramatiska förändringar inom Lindéngruppen då dottern tar över ansvaret men hon kanske ändå inte har samma inställning till Transatlantic som fadern, vilket kanske öppnar upp för en omfokusering från den industriella sjöfarten till offshoresektorn, med kanske ytterligare avviserade försäljningar till följd efter att den pågående försäljningen av atlanttrafikverksamheten nått ett avslut.

Jag känner mig dock slutligen som en optimistpessimist när jag sammanfattar läget för Transatlantic och jag tror det kan vara bäst att förbereda sig för ett svagare offshoreresultat i år och att åtminstone det första halvåret kommer att bli utmanande för den industriella sjöfarten. För aktiekursens del är dock mycket elände redan diskonterat och på kort sikt så bör rimligtvis ett avslut i atlanttrafikaffären samt det starka bokslutet påverka aktien positivt. Ett förstärkt oljepris skulle även lugna marknaden och eventuellt få de frysta finansiella marknaden att börja tina, vilket skulle underlätta för de mindre spelarna bland olje- och gasbolagen.