Stormvarning för Transatlantic

2008-04-22 11:08, Edited at: 2010-06-11 11:14

Transatlantics nya VD, Carl-Johan Hagman, lämnar bolaget vid slutet av året. Nyheten drar givetvis upp misstankar om att situationen på kontoret i Skärhamn är inflammerad, särskilt med tanke på att Hagman varit VD endast dryga tre månader. Men nu lämnar han alltså bolaget för att istället bli VD på Hoegh Autoliners. Att Hagman lämnar för det norska biltransportrederiet har dock en logisk förklaring då han tidigare var VD för den koreanska biltransportjätten EUKOR och därför säkerligen har en eftertraktad kompetens, men det är knappast den enda orsaken. Det luktar dessvärre konflikt lång väg.

Redan i höstas fanns det en uppenbar oro för viss konflikt i rederiet och Affärsvärlden uppmärksammade att Carl-Johan Hagman inte fick tillsätta sin egen toppchef då en ny CFO rekryterades. Hagman skulle egentligen ha tillträtt tjänsten som VD för Transatlantic under fjolåret men kunde inte avsluta sitt tidigare uppdrag hos EUKOR förrän vid årsskiftet, detta enligt rederiernas utsago. Detta innebar alltså att förre VDn, Håkan Larsson, hann se om sitt hus ordentligt innan han bytte stol till styrelsen. Den konspiratoriske anar alltså ugglor i mossen och det känns som att Hagman åtminstone haft ena handen i handhängsel, en knappast så angenäm uppgift. Det finns alltså en risk för att både Hagman och Larsson stått vid varsinn sida på rodret och försökt navigera Transatlantic och om Larsson stått vid styrbords sida har antagligen Hagman pliktroget känt sig tvungen att väja undan för Larssons önskemål, en knappast så önskvärd sits. Det ser alltså ut som att det stormar rejält på kontoret, vilket givetvis sätter sin prägel på rederiverksamheten om nu så är fallet. Det finns också skäl för att misstänka att det förekommit stridigheter bland såväl styrelse samt ledning och aktieägare.

Hagman anställdes för att få Transatlantic att växa och då varven har fulla orderböcker var en strukturaffär att vänta, en affär som hittills uteblivit. Ytterligare sprack beställningen av nya fartyg till Atlanttrafiken då problem med varvet i fråga uppstod. Någon lösning på detta har ännu inte heller kommunicerats och tillväxten samt den estimerade resultatförbättringen har således fått sig en rejäl törn. Att jaga nya varv är heller inte lätt och om rederiet lyckas hitta ett tillgängligt så är väntelistan lång på tillgängliga maskiner. Börsvärdet har även varit under lupp och för att få upp värdet på bolaget publicerades övervärdet i flottan vid senaste bokslutsrapport, en åtgärd som dock helt ignorerades av marknaden. Att bolagsvärdet ligger femtio procent under substansvärdet lockar till uppsköp eller så försvårar de tillväxten eftersom aktien knappast används som betalningsmedel vid förvärv. Detta har säkerligen kännts frustrerande för storägarna och det har säkert också funnits önskemål om en särnotering av den höglönsamma offshoredelen, detta för att synliggöra ett bättre värde. Funderingarna och besluten har alltså varit många och sannolikheten att situationen för Hagman varit ansträngd är lätt att förstå. Nu behöver det ju inte vara någon konflikt utan Hagman kan ju fått ett riktigt attraktvivt erbjudande från norrmännen men då han uttalade en stor optimism för Transatlantic när han tillträdde så känns det minst sagt underligt.

Det är alltså lite kulingvarning för Transatlantic just nu men rapporten kommer sannolikt att vara bra men knappast så pass bra att den orsakar rally i aktien eftersom offshoremarknaden varit ovanligt svag sedan påsken. Transatlantics ahts-fartyg har dock haft hög beläggning men framtidsutsikterna kan dock sätta käppar i hjulet för aktiekursen. Risken finns att aktien fortsätter att pendla just ovan 40 kronorsstrecket. Med ett VD-byte på agendan och risk för konflikt i ledningsgruppen känns inte längre Transatlantic som ett självklart köp, särskilt om man även studerar den nuvarande intjäningen för offshoreverksamheten. Men Transatlantic är definitivt värt att hålla ögonen på, även när det stormar.

Ha en bra dag!