Post entry

Grundkänning för Transatlantic

Please note: Community posts are written by its members and not by Redeye’s research department. As a reader you’re always encouraged to critically analyze the content.

Ifjol lyckades Rederi AB Transatlantic prestera en rekordvinst på 257 miljoner kronor, vilket motsvarar 9,10 kronor per aktie. Orsaken till det framgångsrika året berodde på en extremt hög lönsamhet inom rederiets offshoreverksamhet som omfattar 4 ankarhanteringsfartyg inom det norska samriskbolaget TransViking*. Under det sista kvartalet ifjol släppte även Transatlantic en positiv vinstvarning då oktober varit en rekordmånad för affärsområdet vilket bidrog till att lyfta upp det operativa resultatet för offshoreverksamheten under Q4 till smått fantastiska 101 miljoner kronor. I takt med att rederiets traditionella shippingverksamhet inom affärsområdet Industriell Sjöfart fick grundkänning av lågkonjunkturen bidrog alltså offshoreverksamheten till att behålla ett bra flyt i lönsamheten. Resultatutvecklingen under slutet av fjolåret var alltså fantastisk, lågkonjunkturen till trots, och då TransViking de senaste åren presterat de absolut bästa resultaten under vinterkvartalen Q4 och Q1 bör det alltså finnas stora förväntningar om ännu ett starkt resultat på torsdag då kvartalsrapporten presenteras, men olyckligtvis har dock nu även offshoreverksamheten seglat in bland konjunkturgrynnorna och affärsområdet riskerar till och med att visa förlust.

Orsaken till att nu offshoreverksamhet plötsligt riskerar en grundstötning är att spotraterna på Nordsjön där fartygen opererar fallit dramatiskt till följd av ett ökat utbud av tillgängliga ahts-fartyg, samtidigt som oljebolagens aktivitet minskat i takt med en eskalerande finanskris och ett lågt oljepris, vilket alltså inneburit en låg sysselsättning för rederiets fartyg. Utvecklingen är uppseendeväckande eftersom så sent som i november ifjol noterades extremt höga spothyror på över 200 000 GBP per dygn men under Q1 har dock hyrorna rasat ner mot 6 000 GBP, vilket i praktiken innebär att intäkterna knappt täcker hälften av dagskostnaderna för fartygen. Tidigare har dock spotmarknaden på Nordsjön varit extremt volatil och studerar vi jämförelsekvartalet ifjol låg t ex genomsnittsraten för januari i paritet med innevarande år men i jämförelse med tidigare år har inte raterna i år periodvis rusat upp mot 100 000 GBP, utan istället har olyckligtvis en stabilitet kunnat skönjas då hyrorna i princip under hela kvartalet legat under 30 000 GBP. Utvecklingen är således alarmerande eftersom en sådan stabil prisnivå inte upplevts under de två senaste åren och för att finna bottenrater ner mot 6 000 GBP behöver vi damma av historieböckerna och vrida tillbaka klockan ytterligare ett par varv. Frågan är således om det är ett trendskifte som nu sker eller kommer volatiliteten att återkomma i släptåg med nya rekordhyror?

Under april har aktiviteten ökat vilket även pressat spotraterna upp mot 20 000 GBP men utbudet av tillgängliga ahts-fartyg är fortfarande för högt för att möjliggöra några större prisuppgångar, även fastän flera fartyg tecknat långtidskontrakt och således lämnat/är på väg att lämna spotmarknaden. Då sommarhalvåret även inletts kommer sannolikt inte väderleken i någon större utsträckning medverka till att höja priserna då ett lugnt väder tenderar att balansera prisnivån. Transatlantic kommer således sannolikt att tvingas vänta på höststormarna innan en markant prisuppgång blir aktuell om inte rederiet lyckas kontraktera fartygen till förmånliga långtidskontrakt.

Vänder vi blicken för om masten finns det dock skäl att vara rätt så optimistisk eftersom Transatlantic nu kommer att öka fokus på att bli den ledande operatören i arktiska farvatten. Bl a ämnar nu rederiet etablera ett kontor i Moskva för att marknadsföra sig bättre på den ryska marknaden och stort fokus kommer även att ligga på Nordamerika. Strategin är rätt eftersom 25 procent av världens oupptäckta tillgångar på olja och gas beräknas finnas i arktiska farvatten och då det under de kommande åren beräknas finnas ett behov av 75 – 100 isgående ahts-fartyg innebär detta en omättad marknad under lång tid som kommer att möjliggöra hög lönsamhet eftersom det idag endast existerar 9 ahts-fartyg som klarar kraven samt då det hittills finns bara 9 fartyg i beställning, varav TransViking idag har en ledande ställning med 3 opererande isgående fartyg samt 4 i beställning. Transatlantic ligger även i förhandlingar med kunder och varv för att införa ett nybyggnadsprogram av en ny fartygsmodell av ahts-fartyg, specialanpassade för arktiska farvatten och innan en beställning kommer att ske kommer fartygen även att vara kontrakterade till långtidskontrakt, vilket begränsar risken. I och med detta visar även ledningen bevis på taktisk kompetens eftersom nu materialpriserna sjunkit kraftigt samtidigt som varven är pressade att få beläggning för de avbrutna fartygsbeställningar som blivit allt vanligare i takt med konjunkturnedgången. Sammanfattningsvis innebär detta möjlighet till mycket förmånliga nybyggnadsavtal och eventuellt sneglar även Transatlantic på att köpa upp befintliga nybyggnadskontrakt för en billig peng för att få ut fartyg snabbare på marknaden. Som en jämförelse på prisfallet för nytt tonnage såldes tidigare i år ahts-fartyget Rem Odin för cirka 60 MUSD, vilket är nästan 50 procent billigare än vad som tidigare begärdes för nytt tonnage.

Den 24 april är det dock kvartalsrapporten som marknaden blickar in mot och då fraktvolymerna inom Industriell Sjöfart borde ha varit ännu sämre än vad de var under det sista kvartalet talar mycket för att rederiet kommer att visa förlustsiffror. Något dramatiskt dyk ner på minussidan lär det dock knappast bli frågan om eftersom tecknade långtidskontrakt fungerar som en flytväst för den traditionella shippingen. Ytterligare erhåller även TransViking stand-by ersättning från Svenska Sjöfartsverket då 3 av ahts-fartygen är kontrakterade att vid behov agera isbrytare längs med svenska kusten, men troligtvis räcker inte detta till för att måla svarta siffror.

Även fastän nu såväl offshoreverksamheten som den industriella sjöfarten alltså riskerar att köra på grund så kanske dock aktiekursen redan har haft sin bottenkänning för högst sannolikt kommer ett återköpsprogram att godkännas på stämman vilket kommer att fungera som flytväst för aktiekursen. På torsdag nästa vecka finns det dock risk för sjösjuka eftersom det är högst oklart om hur aktiemarknaden väljer att reagera på rapporten samtidigt som aktien gått starkt under de senaste veckorna. Frågan är om aktiemarknaden kommer att snegla akterut på resultaträkningen eller väljer marknaden att blicka förut på de möjligheter som öppnas främst inom offshoreverksamheten, för på sikt kommer sannolikt ett högre oljepris att bli verklighet igen vilket åter troligtvis kommer att trimma upp lönsamheten till tidigare nivåer.

* TransViking kommer att delas upp, varav hälften av fartygen kommer att tillfalla Transatlantic. Delningen kommer dock inte att påverka resultatet nämnvärt men på kort sikt är riskexponeringen större eftersom ett eventuellt haveri skulle få större konsekvenser då intäktsbortfallet slås ut på färre fartyg.

0 comments

You need to to read and post comments.

Does this article violate Redeye’s Rules & Guidelines?