Bottenpluggen ur för Transatlantic

2009-12-16 07:02, Edited at: 2010-06-11 12:37

Sextusenfyrahundrasextionio(6 469) brittiska pund per dygn uppgick genomsnittsraten för ankarhanteringsfartyg(ahts) stationerade på spotmarknaden på Nordsjön till under november månad, enligt Offshore Shipbrokers. Det är sjutton pund bättre än föregående månad. 17 GBP ger dock inte någon signal om någon vändning på marknaden, snarare tvärtom, eftersom raterna för oktober och november istället avslöjar att läget på offshoremarknaden nu är riktigt illa och riskerar att bli bestående eftersom inte någon förbättring kunnat ses under december.

Detta är självfallet dåliga nyheter för Transatlantic som opererar 4 ahts-fartyg tillsammans med norska Kistefos i det hälftenägda samriskbolaget TransViking. Fartygen sysselsätter sig med att förflytta och positionera oljeriggar i huvudsak på spotmarknaden på Nordsjön och ytterligare 4 fartyg finns i beställning varav det första kommer att levereras under början av nästa år. Planer finns även på en delning av samriskbolaget men tröga banker har fördröjt processen bl a gällande finansieringen av nybyggena.

Rederiets offshoreverksamhet har under de två senaste åren varit exremt lönsam och ifjol uppgick det operativa resultatet till 233 Mkr, vilket var drygt tre gånger bättre än vad rederiets andra affärsområde, Industriell Sjöfart, lyckades åstadkomma. Höjdpunkten för offshoreverksamheten nåddes under Q4 ifjol då resultatet skenade iväg till hela 101 Mkr tack vare att spotraterna slog i taket då redarna periodvis fick uppleva rekordhyror på omkring 200 000 GBP per dygn. Således har sannolikt den extremt lönsamma offshoremarknaden påverkat rederiet till att börja drömma om att bli en större spelare inom branschen och på ritbordet finns idag även ett nybyggnadsprogram omfattande ett flertal ahts-fartyg ämnade att operera i arktiska farvatten där omkring 25 procent av världens oupptäckta olje- och gastillgångar beräknas finnas. Men drömmandet riskerar nu att utvecklas till ett mardrömsscenario.

På spotmarknaden på Nordsjön fungerar prismekanismen i allra högsta grad. Det är alltså utbud kontra efterfrågan som sätter priset och under de senaste åren har marknaden varit mycket volatil då spotraterna ibland fyrdubblats eller mer under endast några få dygn för att sedan falla ihop när efterfrågesituationen stabiliserats. Fartygen är vanligtvis stationerade i Aberdeen eller Stavanger i väntan på uppdrag från oljebolagen som alltså hyr fartygen för korta perioder när riggar skall förflyttas och positioneras med hjälp av ankarkättingar. Årets sista kvartal har under de två senaste åren även varit den klart lönsammaste perioden för offshoreredarna, mycket tack vare den ojämna väderleken som periodvis drastiskt påverkat utbudet av fartyg då pågående kontrakt ofta förlängts pga dåligt väder som då resulterat i brist på tillgängliga fartyg vilket fått spothyrorna att stiga kraftigt.

I år är dock situationen en annan av flera anledningar. För det första har antalet uppdrag minskat, dels för att många mindre oljebolag fått finansieringsproblem men också dels för att oljebolagen generellt dragit ner på prospekteringen till följd av de osäkra konjunkturutsikterna. För det andra har utbudet av tillgängliga fartyg drastiskt ökat till följd av att flera nya fartyg tillkommit till spotmarknaden samt pga att flera fartyg därtill återvänt från långtidsuppdrag från andra geografiska farvatten. Detta har inneburit att den tidigare så extrema volatiliteten i princip upphört och att spotpriserna förankrats vid låga nivåer. Studerar vi genomsnittsraten på 22 525 GBP för innevarande år är den även väsentligt lägre än fjolårets rat på 59 625 GBP. På pappret ser dock kanske inte fallet så dramatiskt ut med tanke på vad rederiet tidigare tjänat men då det krävs hyror på uppskattningsvis 12 000 – 15 000 GBP för att uppdragen skall vara lönsamma är utvecklingen självklart oroväckande eftersom vinsten även skall täcka kostnaderna när fartygen ligger osysselsatta i hamn i väntan på uppdrag. Då antalet uppdrag t o m december minskat med drygt 10 procent samtidigt som antalet fartyg drastiskt ökat i jämförelse med fjolåret har detta således nu satt tydliga spår i redarnas resultaträkningar och för Transatlantics del sjönk resultatet för offshoreverksamheten för de första nio månaderna till en förlust på 4 Mkr.

Sett till att affärsområdet Industriell Sjöfart under samma period presterat en förlust på 101 Mkr ter sig dock offshoreverksamhetens siffror inte så allvarliga men under innevarande kvartal har dock förlusterna sannolikt accelererat eftersom genomsnittsraten legat kring 6 000 GBP vilket endast täcker cirka hälften av dygnskostnaderna. I jämförelse med föregående kvartal har även aktivitetsnivån sjunkit med hälften och studerar vi då att resultatet för affärsområdet i Q3 uppgick till – 7 Mkr då genomsnittsraten låg kring 20 000 GBP är det helt uppenbart att Transatlantic kommer att rapportera ett riktigt uselt kvartal för offshoreverksamheten när bokslutsrapporten presenteras.

Sneglar vi därtill på hur läget är just nu på spotmarknaden behöver vi knappast hoppas på några överraskande inslagna sysselsättningspaket till julafton för idagsläget finns 32 ahts-fartyg på marknaden vilket är ungefär 50 procent fler än under fjolårets rekordmånader. Igår fanns 14 fartyg osysselsatta i väntan på uppdrag och det enda ankarhanteringsuppdraget som fanns annonserat för de närmaste dagarna var ett kontrakt utfärdat av BP som söker 3 fartyg för en riggförflyttning. Räkna således med att besättningarna på TransVikings fartyg får fira Jul i lugn och ro vid kaj och att notan blir dyr.

Läget är alltså allvarligt och framtidsförhoppningarna grusas även av att branschbedömare spår att spotmarknaden fortsättningsvis kommer att pressas under nästa år och att en eventuell återhämtning först kommer att ske under det andra halvåret. Utsikterna ser alltså dystra ut för Skärhamnsrederiet och knappast kommer Transatlantic på kort sikt att få någon hjälp av Industriell Sjöfart eftersom ledningen bedömer en långsam återhämtning för affärsområdet. För att späda på oron ytterligare tror branschbedömare även att oljebolagen kommer att avvakta ytterligare med att iscensätta prospekteringsprojekt då en eskalerande oro nu uppkommit kring frågan om stimulanspaketen verkligen kommer att räcka till för att få igång världsekonomin. Denna utveckling med en försvagning i världsekonomin och ett pressat oljepris skulle således även kunna äventyra Transatlantics arktiska drömmar och med tanke på att fyra nya ahts-fartyg snart börjar levereras från det spanska varvet riskerar TransViking att bli sittandes med ytterligare ”överloppsfartyg” som plågar utbudssituationen på spotmarknaden och dränerar kassan samtidigt som marknadsläget försvårar jakten på finansiering som i värsta fall kan bli akut om förlusterna fortsätter plåga rederiet under längre tid.

På kort sikt har Transatlantic även få kort att spela ut som skulle kunna förbättra läget. En potentiell möjlighet skulle dock vara att hyra ut offshorefartygen på långtidskontrakt där hyrorna idag är väsentligt högre än på spotmarknaden. Problemet är dock att Transatlantic har kontrakt med Svenska Sjöfartsverket som vid behov under det första kvartalet får hyra fartygen att operera som isbrytare längs med svenska kusten. Detta kontrakt omöjliggör alltså några långtidskontrakt men en vargavinter skulle dock kunna ge en högre intjäning. Frågan är då om vi vågar hoppas på en sådan med tanke på hur isläget sett ut under de senaste åren?

I slutet av fjolåret avslöjade även Transatlantic att TransViking skulle delas upp vilket skulle innebära att 2 av de befintliga ahts-fartygen skulle tillfalla Transatlantic samt 2 av de fartyg som befinner sig under byggnation. Finanskrisen har dock alltså ställt till med bekymmer och ännu har inte någon delning av samriskbolaget skett pga att bankerna dröjer med att lösa vilka kreditgivare som får fordringar på respektive rederi efter uppdelningen. Med tanke på hur marknadssituationen utvecklats uppkommer dock frågan om Transatlantic verkligen vågar lämna partnerskapet och stå på egna ben vilket ökar utsattheten för bl a haverier.

Det är alltså inte mycket som går rederiets väg just nu och aktien är därtill en av årets största kursförlorare med en nedgång på drygt 25 procent och nyligen sålde även styrelseledamoten Håkan Larsson ut sitt innehav av 214 000 B-aktier. Frågan är om man skall tolka insiderförsäljningen som att Larsson nu sätter sig i livbåten? Det är i alla fall uppenbart att bottenpluggen nu lossnat för Transatlantic och att rederiet får kämpa med att hålla sig flytande, även fastän kassan på 395 Mkr(Q3) ännu fungerar som ett hyggligt flytetyg. Aktien lockar inte även fastän det finns placeringsstrategier som viskar om att man skall köpa när det är som mörkast.