Avmönstring från Transatlantic

2009-01-09 12:26, Edited at: 2010-06-11 12:00

Under de senaste tolv månaderna har kaptenerna VD, VVD och CFO alla mönstrat av från Transatlantic. Alarmerande utveckling kan tyckas och det finns också tillräckligt med skäl för att ana ugglor i mossen...

Idag pressrealeasade rederiet att VVD Mathias Wideroth lämnar sin tjänst, en befattning som han tillträdde för bara ett halvår sedan. Tidigare under fjolåret har även Carl-Johan Hagman valt att lämna sin tjänst som koncernchef, och detta efter bara ett år i tjänst. Samtidigt så lämnade även ekonomichefen Stefan Eliasson sin befattning under fjolåret. Dock så försvann inte Eliasson från rederiet eftersom han istället blev chef för affärsområdet Offshore/Isbrytning, men det byts alltså befattningar på landbacken hos rederiet nästan lika ofta som Transatlantics sjöanställda avlöser varandra ombord på fartygen!

Ok, nu skall vi dock inte vara för konspiratoriska, för det finns ju anledning till förståelse varför just Hagman valde att lämna Transatlantic för att istället bli VD för norska Hoegh Autoliners. Att Hagman blev sjanghajad av norrmännen beror på att han sitter med god branschkunskap inom biltransportbranschen då han innan han mönstrade på hos Transatlantic var VD för WalleniusWillhelmsens intressebolag EUKOR Car Carriers. Det finns alltså skäl att tro att Hoegh erbjöd en större utmaning samt belöning än förhållandevis lilla Transatlantic.

Inte heller Stefan Eliassons stolsbyte förvånar, eftersom han före sin tjänst som CFO var chef för just Offshore/Isbrytning. Det som är intresseväckande via detta stolsbyte är att det sannolikt kommer att ske ökade satsningar inom offshore, särskilt med tanke på att rederiet nyligen avslöjat att de försökt köpa upp Kistefos del av det hälftenägda bolaget TransViking. Det som dock förbryllar en aning är att VVD Mathias Wideroth lämnar sin tjänst. Detta väcker frågeställningar eftersom han samtidigt som han varit VVD även varit chef för affärsområdet Industriell Sjöfart. Även fastän lönsamheten varit stigande inom affärsområdet så innebär finanskrisen och lågkonjunkturen ett hot för verksamhetsutvecklingen. Detta innebär alltså att kristallkulan knappast kan ses som glasklar vilket lockar till spekulationer.

Lönsamheten inom Industriell Sjöfart har inte uppnått rederiets mål, och med tanke på det utförsåk konjunkturen befinner sig i så finns det skäl att misstänka att rederiet kommer att stöta på patrull, trots att rederiet genomför effektiviseringar. Visserligen bygger verksamheten på långtidskontrakt vilket fungerar som en hygglig flytväst under en lågkonjunktur, men dessa är knappast tillräckliga för att krama ut tillräckligt med lönsamhet för att hålla aktieägarna och företagsledningen nöjda, framförallt då sjöfarten som bekant är en synnerligen kapitalintensiv bransch. Utmaningen är alltså att växa, först och främst genom att fylla fartygen med tredjepartslaster, något som knappast blir det lättaste då sjöfarten i princip avstannat helt under de senaste veckorna. Nu är ju denna turbulens kopplad till finanskrisen och det finns dock förespråkare som tror på en förbättring redan efter innevarande kvartal men frågan är om inte aktieägarna börjat tröttna då sjögången eventuellt riskerar att förvärras ifall fler lågtryck skapas från finanskrisens epicentrum?

Med tanke på att styrelseordförande Folke Patriksson och styrelseledamot Ulf G Lindén är i sjuttioårsåldern och sitter på cirka 5 miljoner aktier, vilket motsvarar en ägarandel på cirka 18 procent, kanske de börjar bli intresserade av en rejäl avkastning utöver den årliga dividenden. Detta skulle kunna realiseras vid en försäljning av hela affärsområdet Industriell Sjöfart. Tänkbar köpare skulle ju då kanske vara samma köpare som nu förhandlar om köp av rederiets Atlantverksamhet, en förhandling som rejält dragit ut på tiden sedan pressmeddelandet för ett par månader sedan som avslöjade att en affär var nära.

En försäljning av affärsområdet Industriell Sjöfart skulle även i princip innebära att storägarna skulle kunna äta av kakan och samtidigt ha den kvar. Orsaken till detta är att rederiet idag handlas till kraftig substansrabatt. Det egna kapitalet uppgick vid den senaste rapporten till 46,90 kronor per aktie. Ytterligare så avslöjade rederiet vid senaste bokslut att fartygsflottan hade ett övervärde på cirka 40 kronor per aktie, vilket beräknats av oberoende värderare. Nu har ju visserligen marknaden för den traditionella sjöfarten försvagats rejält sedan dess, vilket pressat andrahandsmarknaden för fartyg, men samtidigt har även dollarn förstärkts vilket bromsar fallet och en försäljning skulle därmed vara kraftigt kursdrivande då samtidigt offshoreverksamhetens värde skulle synliggöras. Det är ju trots allt just offhoreverksamheten som känns mest spännande just nu och som även genererat extremt god vinsttillväxt trots en avstannande världskonjunktur och frågan är om inte just detta affärsområde skulle kunna försvara dagens värdering mer än väl efter en försäljning av den industriella sjöfarten och efter utdelningen av försäljningsintäkten till aktieägarna?

Det är alltså denna affär min spekulationsteori är uppbyggd kring och som förstärks av att VVDn nu kanske ser om sitt hus och lämnar innan den eventuellt nya ägaren tar över och omstrukturerar. Slutligen så tror jag dock inte själv på detta, utan jag tror mer på en fusion eller en avknoppning av offshoreverksamheten. Något måste dock hända eftersom nuvarande aktiekurs knappast gör någon glad.