Adolf Lundin är nog en person som kommer att för evigt att leva i mångas hjärtan. Det är många förmögenheter som har byggts upp på hans bolag även om de från tid till annan innebar en hel del kontroverser.

Jag har de senaste dagarna funderat litegrann kring Adolfs, och numera även hans söners affärer, och undrar om inte satsningen på Ryssland och då huvudsakligen Gazprom var det bästa familjen har gjort någonsin.

Vikten av slagkraftiga nätvärk har man betonat ofta och just namnet Lundin klingar ofta rätt i många sammanhang ute i världen. Man har ofta talat om Lundin-premie kring Lundin Petroleum och nog har det funnits en sådan. Med all rätt. När det exempelvis började blåsa snålt kring det förvärvade Valkyries lyckades man till slut, och relativt snabbt, få till en lösning tack vare familjens kontaktnät i landet Lösningen kring Lagansky kanske inte var optimal för aktieägarna men tack vare avtalet med Gazprom har man möjligheten att profitera på eventuella fynd där. Och nog väntar man sig sådana med tanke på vad angränsande fält har gett till LukOil.

Hastigt och lustigt var jag då slutligen framme vid dagens ämne, Gazprom. Hur man än börjar vrida och vända på det ser bolaget ut att börja bli Putins förlängda arm. Nu när han måste säga tack och adjö till presidentposten i Ryssland kommer han sannolikt ändå att sitta kvar bland de som delar ut korten i världspolitiken. Dels via premiärministerposten i landet dels via just styrelseplatsen i Gazprom. Rysslands kronjuvel som ser ut att ha växlat upp tempot rejält.

Från och med nästa år höjer man bl a de inhemska gaspriserna med upp till 20-25%. Man har länge sålt gas till klart under marknadspris där så höjningen är inte helt onaturlig. Ändock sker den nu och inte tidigare. Som om inte det var nog blev det också klart nyligen att även Vitryssland får sannolikt höjd taxa framöver. Euroland spås få höjd taxa med marknadsmässiga 10-15%.

Att mycket av europeisk gasförsörjning härstammar från Gazproms ledningar (nuvarande och kommande -> via ex planerade och omdiskuterade ledningar i Östersjön till Tyskland) är ingen hemlighet. EU-länderna hade nog gärna velat hitta någon värdig back-up men detta inte är direkt lätt. Det som finns att tillgå är väl diverse ex ryska republiker, vissa tillgångar i nordeuropa och så naturligtvis norra delen av Afrika. Nu blir det dock svårare framöver.

Gazprom har enligt uppgifter tilldelats stora gaslicenser i Libyen och därmed tar man nästa steg för att “omringa sitt byte”. Detta är nog en genomtänkt strategi och frågan är om den inte är signerad av just herr Putin. Det vore konstigt om så inte var fallet och man kan ju bara undra vad som finns på agendan. Ryssland har alltid haft stora världsliga maktambitioner och hade det inte varit för kalla krigets kapprustning som slutligen knäckte den ryska björnen ekonomiskt hade världskartan kanske sett annorlunda ut idag (här syftar jag på Östeuropa och sönderfall av det som tidigare var Sovjet). Det har man inte glömt på Kreml, var så säkra. Men frågan är om man inte i Ryssland säger:

“Skrattar bäst som skrattar sist … "

Fast vi kanske ska lämna politiken därhän. Poängen från ovanstående är att Gazprom sannolikt inte har sagt sitt sista ord. Hittills när jag har bloggat om energi handlade det om framtida alternativ och då allt som oftast sol och vind. Visst är det viktigt att blicka framåt men minst lika viktigt är det nog att titta på dagens situation. Betraktar man den på ett någorlunda nyktert sätt är det svårt att tro på annat än att Gazprom, och följaktligen även Vostok Gas som noteras i Sverige, är och sannolikt även förblir en bra investering. Med 5-6 gånger så stora reserver som Exxons och dessutom möjligheter till ytterligare utökningar via diverse utspel bör man kunna vara betydligt högre värderade än idag på lite sikt. Vem vet, kanske är ett ägande i Gazprom (Vostok Gas) rent av ett sätt att som europé gardera sig och få möjlighet att sitta på andra sidan spelbordet och agera “bank” vid framtida energigiv i Europa.