Ja att inflationstendenser brukar dämpas i tider av recession håller jag med om. Nu är det dock en agroinflation som vi upplever och detta till följd av industrialiseringen av nya ekonomier (östeuropa, asien, afrika). Den processen kan vi nog inte stoppa. Även om tillväxten skulle gå ner. Jag tror därför att det är rimligt att tro att prisökningarna på detta område fortsätter eller åtminstone består.
Sedan har vi energi. Här är läget något annorlunda. Minskad ekonomisk aktivitet bör definitivt leda till minskat pristryck då industrierna konsumerar mindre. Men för den enskilde individen (läs den amerikanske konsumenten) blir energikostnaden sannolikt den samma. Man minskar inte elkonsumtion eller uppvärmningskonsumtion i sämre tider. Möjligtvis kan man hoppas att priserna går ner så att det man förbrukar kostar mindre. I tider då räntan sänks brukar ju också valutan ta en smäll och det i sig leder till att pristrycket på energi blir i stort sett konstant. Det är i alla fall min tolkning.
Tidigare, i tider av oro, sökte sig marknaden till amerikanska dollar. Något ut av “safe heaven”. Det ska bli mycket intressant om så sker den här gången också. Just nu ser det väl inte så ut med en marknad som tror på fler sänkningar inom kort. Men snart har man kanske tecknat in allt vad vet jag. Jag menar, FED kan nog inte sänka med så mycket mer än 50 punkter till.
Kanske har vi snart nått en punkt då dollar når sin botten.
*Tillägg*
En annan sak, det talas ofta om marknadens pricksäkerhet. Men det är en sak som är ganska märklig. I oktober i år hade USA börserna nått sina ATH noteringar. Ett kvartal senare tecknar man in en recession. Antingen var man extremt fel på det i höstas eller nu. Det i sig innebär att pricksäkerheten inte är den bästa.