Bankernas emissioner dränerar marknaden på kapital
2009-03-03 14:16, Edited at: 2010-06-11 12:06Please note: Community posts are written by its members and not by Redeye’s research department. As a reader you’re always encouraged to critically analyze the content.
Jag satt på ett analytikermöte härromveckan, och förundrades över ett samtal jag hörde då. Innan mötet hade börjat så satt jag ned bredvid två stycken äldre herrar som diskuterade bankerna och de emissioner som dessa har för avsikt att genomföra, särskilt Swedbank. Båda visade sig i slutändan vara överens om att det var bra att bankerna tog in mer pengar just nu, det skulle innebära att de skulle kunna öka sin utlåning kraftigt. Att de dessutom behövde dessa pengar för att täcka de svarta hålen som skulle komma att uppstå var ytterligare en fördel. Det som aldrig framgick av detta samtal var om dessa två herrar själva skulle teckna sig i emissionerna eller inte. För det är just det som är den stora frågan, vem skall teckna sig i de kommande bankemissionerna?
Historien lär oss att vi inte lär oss någonting
Efter att ha gått igenom bankerna så är jag ganska förundrad över vissa saker. Det verkar som om vi aldrig lär oss av historien, det verkar som om samma sak händer om och om igen. Kommer Du ihåg fastighetskrisen? Den följdes sedan av en kris i Asien och en IT-krasch. Det var stora lån och det var bra avkastning på dessa för bankerna så självklart flockades de som flugor kring en sockerbit kring dessa möjligheter. Vad som emellertid saknades var en insikt om att spegeln på möjligheter är risk.
Utlåningen har ökat med 2600 procent
Just risk är vad de svenska bankerna har tagit i öst. I Swedbank har den svenska rörelsen inte kunnat redovisa någon som helst tillväxt under de senaste åren. Denna har istället kommit från bankens baltiska dotterbank, Hansabank. Sedan 2000 har utlåningen ökat med ofattbara 2,600 procent, alltså 26 gånger. Lånen har främst gått till högriskprojekt inom fastighetssektorn. De närmaste åren beräknas kontorsytorna öka med så pass mycket som en tredjedel. I och med att det redan finns ett stort outhyrt bestånd och att ekonomin tvärstannat i Baltikum så ser jag få möjligheter i dessa projekt. Den som sett hur det gått till internationellt är säkert medveten om att detta är en upprepning av det som skedde i Texas. Där lånade bankerna ut stora belopp till fastighetssektorn, vilken sedan fick problem. Detta ledde till att bankerna själva fick ta över dessa projekt och det tog dem många år att få fason på dessa.
För hela 2008 redovisade Swedbank ett nettoresultat, exklusive nedskrivning av goodwill, på 12,290 Mkr plus 2,5 procent jämfört med 2007. Resultatet inklusive nedskrivning av goodwill uppgick till 10 887 Mkr. Under samma år ökade kreditförlusterna kraftigt, till 3,156 Mkr (f å 619 Mkr). Vi ser alltså hur dessa steg till 0,28 procent av utlåningen. Det är fortfarande en mycket bra siffra, men jag är inte så pass övertygad om att allt finns med i detta belopp. Jag är ganska övertygad om att vi i samband med att Q1 rapporten släpps kommer att få se en betydligt högre siffra redovisas. Det jag fasar för är att vi skall komma att se något som liknar det vi såg under det tidiga nittiotalet, då bankernas helt sonika skrev av så pass mycket som tio procent av sina låneportföljer och mer än så.
Tyvärr så ser förlusttrenden ut att vara stigande och att tro att förlusterna inte skall mer än dubblas är naivt. Bankerna har tagit till sig dessa problem och har inlett översikter och åtgärdsprogram för att komma åt dessa problem men frågan är om det kommer att kunna stoppa den kommande flodvågen av kreditproblem.
Swedbank hade per årsskiftet en utlåning enbart i Baltikum som uppgick till 219 miljarder, en ökning med tjugotre procent sedan året innan. Kreditförlusterna uppgick till 977 miljoner (f å 118), eller 0,45 procent av portföljen. Det var siffra som var nästan dubbelt så hög som den som marknaden förväntat sig, prognosen låg på 536 Mkr.
Kan förlusterna komma att överstiga kapitalbasen?
Härrom veckan skrev UBS ”Den ultimata risken vi ser är att förlusterna kan bli större än den nuvarande kapitalbasen i Swedbank”. I samband med detta höjer UBS sina prognoser för kreditförluster till 4 procent i Baltikum och till 8 procent i Ryssland och Ukraina. I det sistnämnda landet har Swedbank lånat ut 19 miljarder SEK med kreditförluster om cirka fem procent. Det var inte länge sedan banken skrev ned värdet av dotterbolaget i Ukraina med 1,4 miljarder SEK.
Kapitalbasen i SWB var enligt den senaste rapporten 100 miljarder kr, varav 62 miljarder i kärnprimärkapital. Resten utgörs av så kallat hybrid- och supplementärt kapital. Kapitalkravet låg vid samma tidpunkt på 73 miljarder SEK. Vi har ovan sett att verksamheten i Ukraina redan har minskat det egna kapitalet med 1,4 miljarder, och det lär komma ytterligare goodwillnedskrivningar i kommande rapporter. Frågan är om bankernas balansräkningar klarar av detta. Mellan tummen och pekfingret så har Swedbank i dag en exponering i form av lån om cirka 250 miljarder i länderna i Östeuropa. Skulle dessa lån skrivas ned med säg fem procent över hela linjen, alltså i paritet med det som UBS prognostiserar, så kommer det egna kapitalet i Swedbank att minska med 12,5 miljarder. Det är alltså en siffra som motsvarar hela den vinsten som banken gjorde under 2008, goodwillavskrivningar oräknade.
Frågan är om detta räcker? De totala kreditriskerna bedömda enligt Intern Riskklassificeringsmetod uppgår i dag till 1,170 mdr kr i Swedbank. Default i fem procent av fallen skulle därmed radera hela bankens kapital. Vad händer om endast två procent av dessa lån fallerar? 0,02 gånger 1,170 = 23,4 Mkr. Då försvinner det överkapital som banken har i dag, och den tvingas till en nyemission. Vad händer sedan om ekonomierna kraschar totalt i dessa länder? Vad händer då dessa områden tvingas till devalveringar? En stor del av dessa lån är nominerade i Euro, vilket därför kommer att leda till ytterligare kreditförluster eftersom låntagarna då kommer ha ännu sämre möjligheter att betala vad de är skyldiga Swedbank.
Vem tecknar i de kommande emissionerna?
Den frågan jag åter ställer mig är vem kommer att teckna sig i de kommande emissionerna? Swedbank försökte i december med att ta in pengar från sina aktieägare. Banken tog in 12,4 miljarder, pengar som bland annat kom från Folksam och Sparbanksstiftelsen. Försäkringsbolaget grävde med hela handen i pensionsspararnas pengar medan stiftelsen inte hade dessa pengar likvida, varför de tvingades att låna dessa. Genom att lämna in en låneansökan samtidigt som teckningssedeln kvittades dessa två belopp och Swedbank skapade helt enkelt ”nya pengar”. Kan banken skapa ytterligare pengar utan att det leder till att den svenska inflationen sätter fart? Jag är tveksam. Vi ser också hur Swedbank genom att låna ut pengar till Sparbanksstiftelsen – som sedan skickade tillbaka dem till banken – dränerar marknaden på främmande kapital. De mindre bolagen som behöver tillföras kapital för sin verksamhet kommer inte att kunna få låna eftersom sådana teknikaliteter som den nyss beskrivna leder till att lånetaket slås i. På sikt kan detta komma att förvärra den lågkonjunktur vi befinner oss i just nu.
”Jag ser det som en av mina absolut viktigaste uppgifter att Swedbank åter ska bli vän med omvärlden.” Det säger Swedbanks tillträdande vd Michael Wolf, som lovar att banken framöver ska bli bättre på att förklara sin verksamhet.
Just vänner kommer denne att behöva, jag är ganska övertygad om att vi kommer att tvingas se ytterligare en nyemission i Swedbank inom kort, och då kommer Wolf att behöva alla de vänner han har så att dessa skjuter till nya pengar. Utspädningen kommer då att bli ännu större än sist, samtidigt som vi kommer att se yttrligare en dränering av det kapital som bankerna har att låna ut.
Alternativet är att Swedbank tar in nytt kapital via det statliga garantiprogrammet.”Det statliga garantiprogrammet är en av flera möjligheter för Swedbank. Men det är en fråga om hur kapitaltäckningssituationen utvecklas och hur man kan refinansiera sig”, säger Mats Andersson. Jag kan bara hålla med.
Samma mönster internationellt
I oktober förra året gick den brittiska staten in med 250 miljarder kronor för att rädda den sargade storbanken Royal Bank of Scotland. För att förhindra att historien upprepar sig placerar banken nu osäkra tillgångar till ett värde av 325 miljarder pund, motsvarande 4.100 miljarder kronor i ett speciellt säkerhetsprogram för att säkra upp eventuella framtida förluster. På så sätt kvalificerar sig RBS till det statliga garantiprogrammet och får samtidigt ytterligare 25 miljarder pund eller 316 miljarder kronor i statligt stöd.
Nyligen meddelade HSBC att banken skall genomföra en nyemission och tar in 12,6 miljarder brittiska pund. Slutförs nyemissionen ökar bankens kapitaltäckning med 150 punkter. Emissionskursen har satts till 254 pence per aktie, vilket innebär en rabatt mot fredagens stäningskurs på 48,3 procent.
Förra veckan fick vi reda på att den japanska investmentbanken Nomura tar in 152 miljarder yen, cirka 14,5 miljarder kronor i en nyemission.
Listan kan göras lång, men det dränerar marknaden på kapital, vilket medför att det kommer bli betydligt svårare att finansiera andra mer livskraftiga projekt. Detta kan komma att få förödande effekter på världsekonomin.
"A failure rate of 10pc would lead to the collapse of the Austrian financial sector"
Även om Swedbank har en kraftig exponering mot Östeuropa så är banken långt i från värst. Det finns två Österrikiska banker vars lånevolym motsvarar 80% av Österrikes BNP! En så stor exponering har dragit ner Österrikes kreditvärdighet och landet får nu betala mer i ränta för sin upplåning.
"The sums needed are beyond the limits of the IMF" - "We are nearing the point where the IMF may have to print money for the world, using arcane powers to issue Special Drawing Rights”.
"This is much worse than the East Asia crisis in the 1990s," said Lars Christensen, at Danske Bank.
Lösningen på problemet är således att rädda Östeuropa, eftersom världens ekonimier annars smälter samman. Tillåts dessa att göra detta så är risken att den lågkonjunktur vi befinner oss i att bli än värre än vad vi föreställt oss hittills. Frågan är bara vart pengarna skall komma från och vilka effekter detta sedan kommer att ha på tillväxten i framtiden?