När en kackerlacka hamnar i en insektsfälla (roach motel) så sitter den där. Det går att checka in men inte ut.

Exakt så har det blivit för Sverige med den privata skuldsättningen. Trots att vår privata skuldsättning ökat obrutet de senaste 20 åren så ligger vår arbetslöshet på höga nivåer. Vi får svårt att minska skuldsättningen utan att det leder till negativa konsekvenser för ekonomin.

Ett sätt är att forsätta skjuta skuldproblematiken framför sig. När man som Sverige har gynnsamma makroekonomiska förutsättningar som stabila statsfinanser och ett handelsöverskott kommer det vara möjligt bygga upp skulderna ännu mer. Detta kan jämföras med Japans situation där staten ökat sina skulder under årtioenden.

Men så vad händer när man får en reversal och den privata skuldsättningen minskar istället för att öka. Det har vi sett i t.ex. USA. Enligt professor Steve Keen leder detta till att arbetslösheten ökar och att statens budget går med underskott för att täcka upp för demand och i utbetalning av förmåner.

På senare tid har vi sett en skuldmättnad bland hushållen och skuldökningstakten har kommit ned till ca 4.5%. Så riksbankeng och politikerna har några intressanta problem att ta tag med nu. Ska man peta håll på skuldsättningsbubblan och göra ekonomin betydligt svagare eller ska man förtsätta försöka bygga upp skulderna i “lagom” takt. Problemet är bara att bygger vi upp skulderna ännu mer så blir sannolikt fallet mycket hårdare. De flesta ekonomer bryr sig som Steve Keen analyserat inte om privat skuldsättning pga att en persons skuld är en annan persons tillgång. Lars E.O. vill nu t.ex. låta inflationen ligga över 2% i ett antal år för att få ned arbetslöshten. Jag tror inte E.O. Svensson bryr sig om hur riksbankens politik påverkar privat skuldsättning.

I takt med att många nybildade svenska familjers sekonomi konverterats till ett hävstångsinstrument på bomarknaden (pga litet eget kapital) så finns det ett intresse att hålla bort regleringar och beslut som gör det dyrare att bo. Många ser amorteringskrav som ett sätt att fördyra boendet för då har man mindre pengar till annat. För lägenheter i Stockholm ligger genomsnittlig amorteringstid på 170 år. I Helsingfors eller Frankfurt amorterar man max på 30 år. Mer pengar till annat som sagt. Jag mår illa. Så länge jag ser bilder och hör resonemang från Ekholm, E.O Svensson, Bernanke, Dragi, Wolodarski och Krugman i tidningarna köper jag mer fysiskt silver och guld varje månad.