Jag har några dagar besökt tre arrangemang i Stockholm. Jag kommer just från investmentbolaget Spiltans aktiepub på Grevgatan i Stockholm.
På Spiltan diskuterades konjunktur och jag var den enda i en stor församling som trodde på en stor och lång nedgång som kommer att vara i flera år framåt.
Alla övriga var hur förhoppningsfulla som helst. Det var dags att köpa aktier nu. Det hade vänt.
Jag har tidigare skrivit på Redeye att svenskarna måste vara världens mest optimistiska folk. Jag har varit utomlands halva detta år och mötte aldrig den här otroliga optimismen i press och tidningar. Tvärtom.
Köptips lyste med sin frånvaro. Att cash is king och att spara i ladorna var budskapet när jag utländska tidningar. Men åter till Stockholm.
Jag var i torsdags på Akademiebokhandeln på Mäster Samuelsgatan i Stockholm. Där presenterades bankdirektör Jacobs Palmstiernas nyutkomna bok.
Även Jacob Palmstierna var optimistisk. Han slog fast:
- Amerikanska lokala banker började låna ut till många husköpare utan att pröva kreditvärdigheten. Det var därför de hete “subprime” förklarade Palmststierna. Det var undermåliga lån. Det märktes inte i och med att den lokala banken aldrig behövde se långivaren i ögonen mer. De fördes över till investmentbanker i New York och packades om. Nu kunde ratinginstitutet och köpare ej längre bedöma riskerna.
När krisen väl var ett faktum reagerade inte myndigheterna bra. Det hände inget bra förrän premiärminister Gorden Brown tog kompandot först i Storbritannien, sedan i EU. Hans idéer och resoluta handlande smittade av sig på USA. Äntligen började USA göra något vettigt.
Det var på tiden då det annars hade kunnat gå riktigt illa. Palmstierna menade att stor arbetslöshet och fattigdom stod fram som risk och därmed depression i hela Europa med otäcka poltiska följder (minns Hitler och Mussolini efter 30-talets depression). Palmstiernas ord.
Nu tror Palmstierna vi får en svår lågkonjunktur som det kommer år att komma ur och som vi måste passera, men katastrofen är stoppad.
Palmstierna berättade om elakheten och hårdheten i svensk näringslivet. Han berättade om när han blev av med sin chefsbefattning för SEB.
- Jag har ingen stor talang för ödmjukhet, sa han.
Han har är ju född greve på ett slott. Han har haft sin släkting Marcus Wallenberg som matchat fram honom o.s.v.
- Men jag har gått på några ordentliga bakslag. Men det har danat mig och gjort mig bättre som människa, sa Palmstierna.
Han berättade att när han fått sparken från SEB så bodde han kvarteret brevid från dåvarande ordföranden i SEB, Curt Olsson.
I flera år gick Palmstierna en omväg kring Curt Olssons port. Det smärtade Palmstierna för hårt att ens passera fastigheten där Olsson bodde.
Hur kan det vara sådan elakhet i svenskt näringsliv.
Jag var i går på ett företadrag på Sankt Katarina Stiftelsen på Sturegatan i Stockholm.
Teologie doktor Ann Heberlein presenterade sin doktorsavhandling om skuld och förlåtelse.
Hon hade precis blivit intervjuad för Dagens Industri för en artikel som kommer i DI Weekend så småningom.
Frågan tidningen villa ha ett etiskt svar på var:
Det är en konflikt i ett företag. Så ordnas ett möte. En person ställer sig upp och talar om vad alla tycker.
Men så händer detta. Ingen annan av arbetskamraterna reser sig upp och har någon synpunkt. Det blir helt tyst.'
Efteråt kommer de arbetskamrater som varit tysta fram till den som yttrar sig och tackar för det han sa.
Sedan händer detta att den enda som yttrar sig blir omplacerad.
Vad gör man. Etikforskaren Ann Heberlein hade inget svar.
Alla känner igen dilemmat.
Varför är många så elaka på arbetsplatser, hög som låg? Varför blir det bråk i familjer och i vänkretsen, ja precis över allt. Varför bråkar en del.
Jag tog upp det här med en god vän ( jag var inspirerad av föredrag av Jacob Palmstierna och Ann Heberlien.
Min gode vän sa:
- Ju olyckligare en människa är, dessto elakare är han. Det står i direkt proportion. En lycklig människa finner ingen anledning att bråka i familj, vänkrets eller arbetsplats.
Det var hans svar.
Jag är tacksam för tre intressanta möten på tre dagar, med Per H. Börjesson på Investmentbolaget Spiltan, det var Börjesson som höll ett lite föredrag och ledde efterföljande diskussion. Han presenterade sin bok med titeln “Varje svensk kan bli miljonär”. Den väcker debatt, den inspirerar.
Jag är glad att få höra Palmstierna och njuter av varje rad när jag läser hans bok.
Jag är tacksam för teol.doktor Ann Heberleins arbete med synd och förlåtelse. Hon presenterade sin bok på mötet i torsdagskväll. Förutom sin stora doktorsavhandling har hon skrivit en liten tunn och mycket lättläst bok om vardagsetik. Den heter “Det är inte mitt fel”. Hon gör där upp med dagens offermentalitet i samhället( vi är alla kränkta i dag).