Studsvik har de senaste åren brottas med problem.
Svårigheter att nå svarta siffror i sin verksamhet i USA och GB. De röda siffrorna har hängt sig kvar.
På VD posten har det också blåst ordentligt. Magnus Grooth slutade i augusti 2011 och ersattes av Anders Jackson som i sin tur sade upp sig / fick gå (jag lutar åt det sistnämnda) i oktober 2012. Ny VD blev nu Michael Mononen (som tillträder under första kvartalet i år.)
Tanken var att Jackson skulle sköta det nödvändiga förändringsarbetet i form av kraftfulla åtgärder som Studsvik är och var i behov av. Styrelsens tålamod med honom tog slut efter ett år. Nu har Mononen fått samma uppdrag.
Man kan väl säga att bristen på kontinuitet har varit slående de senaste 3 åren i Studsvik. Minst sagt.
Med allt ovan sagt så är det inte så konstigt att investerarna har vänt ryggen åt Studsvik. Kursen på eget kapital är idag 0,60 kr. Man köper alltså 1 krona i Studsvik för 60 öre. Direktavkastningen är goda 3%. Företaget är konjunkturokänsligt och skall kunna tjäna pengar oavsett konjunktur.
Man får tycka vad man vill om kärnkraft med kärnkraftsindustrin står inför förändringar där gamla kraftverk skall fasas ut och ersättas med den nya generationens kraftverk. Kina och Indien satsar också stort på kärnkraften som energikälla. Framtidsutsikterna borde allts vara goda för ett företag som Studsvik.
Historiskt så har värderingen av Studsvik varit betydligt högre. I början av 2007 var kursen över 250 kr. Idag är kursen runt 33-34 kr.
På sista raden
Jag tror att det vänder för Studsvik i år. Att problemen i verksamheten i USA blir lösta. Det kan också tänkas att ledningen säljer verksamheten i USA. Kanke säljs också verksamheten i GB.
Man kan också spekulera i ett uppköpsbud på hela Studsvik.
Rent tekniskt ser det ut som om en uppåtgående trend har initierats i aktien. Min målkurs för aktien under 2013 är 55-60 kr.
(Jag har ett eget innehav i Studsvik)