Morgan Stanley Europe har i dagarna tagit fram statistik och genomsnittsutfall avseende ett tjugotal större nedgångar (krascher) på aktiemarknaderna de senaste 100 åren. Slutsatsen av deras undersökning är att vi (statistiskt sett) nu är c:a 2/3 väg igenom en rekyl på “Subprime/Bank-kraschen”, och att vi därefter (sannolikt utlöst av t ex räntehöjningar, större dikeskörningar etc) skall ned c:a 25% innan börsen för en längre tid går in i en sidledes “trading range” (4-6 år). (Först) därefter kommer ny hållbar uppgång.

Det enda man vet med statistik är att utfallet så gott som aldrig blir “på linjen”, men jag tycker ändå slutsatserna är tänkvärda. Många fundamentalister har svårt att finna stöd i bolagens kommande (mycket osäkra) vinster för dagens värdering och tycker snarare att osäkerheten borde generera rabatt i st f som nu (upplevt) premie.

Psykologin via diagramritarna å andra sidan målar framtiden i ljusa färger och med tillropet “nu vänder det!” (vart?) förlitar man sig på grupptryck och fortsatta stimulanser på räkning från framtida skattebetalare.

Obama’s slogan var “change!” och så här långt måste man medge att han lyckats, även om de flesta röstande trodde på annan typ av förändring än arbetslöshet, vräkning och massiva skattehöjningar. Nåväl det mesta kan ju ännu så länge skyllas på Bush och GrönHinken.

Om man nu tror att Morgan-grabbarna kan ha pickat på ett guldkorn i sitt sökande efter nya infallsvinklar då? Jag tror själv att utvecklingen framöver kan komma att bli ungefär som de beskriver, men detta kan bero på viss “perrong-frustration” då jag (alltför) tidigt gick ur merparten svenska aktieinnehav och väntar fortfarande på köpläge att återställa. M a o “for a man with a hammer, everything looks loke a nail”. . .

Anta att Morgan har rätt! För den riskbenägne återstår en liten bit av rekylen upp att jobba med, för oss andra börjar det bli dags att titta efter lämpliga utgångar för ev kvarvarande innehav. Kapitalet kan förslagsvis placeras i Basic Råvaror (Energy, Food, Water), och/eller på aktiemarknader med goda finanser/god intern tillväxt (Australien, Canada, Kina), och/eller kort i långa obligationer (OBS ej lång i korta alltså - tungan rätt i mun) t ex TBT, TBF. Allt efter personligt tycke och smak.

En bit in i sidledsförflyttningen vänder man sedan tillbaka, ev via långa obligationer om räntan kommit upp sig, alternativt Guld om inflationen sparkar igång, och så lever vi alla lyckliga i alla våra dagar!

Enklare än så är det inte, What can go wrong???