Lars Jonas Ångström har skrivit följande tänkvärda ord, i inledningen till kapitel 6, i boken “Teknisk aktieanalys del 4”. Medförfattare är Ingemar Carlsson.
Kapitlet heter: Paniker Krascher och Depressioner
Det är rätt anmärkningsvärt att då man nämner orden panik och börskrascher, tycks folk i största allmänhet inte känna till någon annan krasch än den som går under benämning “1929 års börskrasch” trots att större eller mindre korrigeringar förekommit ett flertal gånger under de senaste 150 åren, nämligen:
1837 1907 1957/8 1987
1857 1913 1961 1989/90
1873 1921 1962
1884 1929 1966
1894 1937 1973/4
1901 1953/54 1981
för att nu nämna några stycken av de större och det finns all anledning tro att vi inte sett den sista. En annan sak som är rätt märklig är att se den uppsjö av litteratur som finns på det ekonomiska området som talar om för oss hur vi skall starta ett företag, hur planering, redovisning och förvaltning etc skall ske. Dessutom finns ett otal managementböcker - management av både det ena och det andra. Och böcker finns också om hur man bygger upp en förmögenhet, hur man köper och säljer aktier och optioner mm. Men mycket litet finns skrivet om hur man skall bevara sitt kapital. Att vissa politiska system eller inriktningar betraktar all privat kapitalbildning som orättvis och av ondo är välkänt, men få tycks känna till att i genomsnitt 95 % av de mindre investerarna på litet sikt antingen gör förlust eller går ±0 på grund av panikfaktorn.
____________________
Min kommentar:
Det är sista meningen i boken, som passar in i dagsläget: Få tycks känna till att i genomsnitt 95% av de mindre investerarna på litet sikt antingen gör förlust eller går plus minus noll……