"Siddubarra!"

“Siddubarra” är ett typiskt åländskt uttryck och synonymt med uttryck som används vid en positiv överraskelse. Kul att så många blev inspirerade att fortsätta skriva på temat från mitt senaste blogginlägg, “aktieanalytikern versus småspararen“. Jätteintressant och berikande att läsa Plupps, Nejabs och Marko Dolenec funderingar, tack för det!

Att beräkna sannolikheten är ju ett bra verktyg, men jag tänkte fortsätta på temat idag med att fundera lite på ett annat verktyg som både analytiker som småsparare kan utnyttja, nämligen psykologi.

Analytikern träffar ju ofta bolagsledningen och har därför en fördel vs småspararen när det gäller att tolka ledningens agerande ur ett psykologiskt perspektiv. Jag minns en artikelserie i Affärsvärlden där CISL var under luppen. Tidningens granskning av bolaget var ju synnerligen bra för bolagets aktieägare som fick svart på vitt att det rörde sig om ett uppblåst skojarbolag med obefintlig verksamhet, vilket förhoppningsvis resulterade i att de flesta han avyttra sina aktier innan kursen rasade till dagens nivå. Det var dock en speciell sak som jag lade uppmärksamhet på vid artikelserien, nämligen en intervju med VDn (tror att det var VDn). Jag minns att journalisten tog fäste på att VDn på ett nervöst sätt lekte med pennan och tappade den vid ett flertal tillfällen i golvet. I och för sig var ju beteendet helt förståeligt om man beaktar vad som AFV avslöjade i artikelserien. Det jag försöker belysa med detta är att aktieanalytikern har en tydlig fördel mot småspararen då analytikern alltså träffar ledningen och kan således se om det finns några varningsklockor som ringer utifrån tolkningen av ledningens agerande.

Är då småspararen helt chanslös mot aktieanalytikern ur detta perspektiv eller finns det även möjlighet för småspararen att kunna studera ledningens beteende ur ett psykologiskt perspektiv?

Det finns flera utmärkta möjligheter som småspararen kan utnyttja, bl.a. att personligen besöka aktiespararträffar där bolag presenterar sig eller gå på bolagsstämmor. Ett annat mycket bra sätt är att via Internet studera olika bolagspresentationer och intervjuer. Det finns ju faktiskt ett utmärkt utbud av dessa på nätet idag, vilket bl.a. jag aktivt utnyttjar. Men vad är det då man skall studera?

Det man för det första bör ha i åtanke är att en VD är bolagets ansikte utåt och bör således ha rutin för att stå inför en publik och svara på svåra frågor. Det är således inte så lätt men börjar VDn kontinuerligt röra nästippen eller ser denne helt uttryckslös ut så kan det vara en negativ signal för att det kan finnas något bakom fasaden som inte kommer att gynna aktieägarna. Detta kanske nu uppfattas som en aning löjligt men jag skall berätta om två presentationer som åtminstone jag lyckats få rätt i utgående från min uppfattning av VD:s beteende, en positiv signal samt en negativ.

Här på sajten finns ju en intervju med Precise Biometrics VD. Jag minns att jag blev överraskad på Thomas Marshalls beteende under intervjun. Han såg liksom rätt självsäker och stabil ut. Det är dock inte direkt något som han borde ha skäl för att vara då bolagets nyhetsflöde varit i det närmsta obefintligt samt att Precise fortsättningsvis levererat stora förlustsiffror. Aktiekursen har även rasat i år så han borde ju ha fått många ilskna blickar mot sig kan man tycka. Men se Thomas, han såg minsann självsäker ut han. Visserligen kunde ju det betyda att han hade en förmåga att manipulera bilden av sig själv och bolaget, men med tanke på att Thomas sedan den första dagen han började som VD kontinuerligt upprepat att bolaget skall bli försiktigare med att ge prognoser för att öka trovärdigheten fick jag trots allt en positiv känsla inombords av att Precise nu var nära en vändpunkt. Efter att bolaget nu under de senaste veckorna presenterat två genombrottsorder så tycker jag att jag lyckats bra med min psykologiska tolkning av Thomas.

Redeye är ju rätt fantastiskt tycker jag eftersom det finns så bra företagspresentationer här på sajten. Detta har jag som sagt aktivt utnyttjat så jag har även bl.a. studerat Teligents företagspresentation. Bolaget har ju inte direkt övertygat marknaden den senaste tiden och trots att orderingången ökat kraftigt så brottas ju företaget med rejäla lönsamhetsproblem. Mitt spontana intryck av VDn Tomas Duffy var rätt tydlig. Tomas såg väldigt försiktig ut och jag tyckte att det fanns en underliggande nervositet i luften (om jag nu kan känna någon luft via datorn?). Jag blev givetvis misstänksam och tänkte att det här mycket väl kunde finnas fler lik i garderoben som var på väg ut. Jag gjorde beslutet att inte köpa aktien utgående från detta. Med facit i hand kan detta ha varit en bra åtgärd då Duffy nu lämnar Teligent, vilket givetvis omedelbart väcker frågor. Om bolaget var nära att nå lönsamhet skulle ju knappast Duffy lämna, utan han skulle givetvis vara kvar så att han skulle få möjligheten att glorifiera sig själv samt triumfera på den framgång som skulle komma. Mitt intryck av att han lämnar bolaget är således negativt. Här finns det sannolikt mer problem än vad ledningen vill avslöja.

Sammanfattningsvis kan jag alltså konstatera att jag åtminstone i dessa två fall träffat rätt med hjälp av min psykologiska bedömning av VDn. Om det är tur eller skicklighet vet jag inte men jag anser att verktyget, att granska VD:s beteende, kan vara en viktig metod vid investeringsbeslut.

Psykologi är mycket intressant, särskilt i börsvärlden då flockbeteenden är mycket vanliga. Jag har ju nu funderat lite på “mikropsykologi“, alltså att tolka ledningen. Kanske någon känner sig inspirerad att spinna vidare på ämnet, men ur ett “makropsykologiskt” synsätt, alltså att fundera på hur börsen i stort påverkas av psykologi?

Ha en bra dag!