Lehman och SEB

2010-03-20 19:29, Edited at: 2010-06-11 12:50

Jag läser här och där i den fantastiska utredningen om Lehmans fall.

Mina tankar går till SEB. Till VD Annika Falkengren.

I många bloggar har jag stått främmande inför hennes entusiasm och hennes vilja att lägga ut dimridåer.

Flera har skrivit som kommentar till mina bloggar att jag måste hata Annika Falkengren.

Jag har aldrig förstått dessa kommentarer.

Försök till ärlig analys, hur kan det tolkas som hat!

Jag har aldrig träffat Annika Falkengren och kommer väl aldrig att göra det.

Men i dag skulle jag vilja uttrycka min beundran. Inte för hennes sätt att leda banken. Men för hennes kamp för att klara upp situationen.

Hon måste ha det gräsligt. Situationen är så svår. Hur svår förstår jag när jag läser hur ledningen på Lehman kämpade for att klara sig för alla blindskär.

Vad förstår jag i dag:

Annika Falkengren blev chef för avdelningen för finansiella instrument.

Hon beslöt att stoppa det SEB tidigare gjort mycket riskfyllt, nämligen att handla aktier och instrument i eget lager. Utan kunder. Såsom Carnegie-mäklare nu åtalats för.

Hon beslöt att SEB skulle vara en de rika företagens och privatpersonernas bank. Kunderna skulle göra affärerna. Inte banken.

Det här gick sa bra att banken fick stort överskott. För att klara framtiden beslöt hon först som underchef och sedan som VD för hela banken att ladda upp under goda tider med att köpa obligationer och finansiella instrument under goda tider för att ha under dåliga.

Banken bullade upp med finansiella instrument för 300 miljarder kronor.

Det var statsobligationer, bostadsobligationer, företagsobligationer, derivat , CD0:s m.m.

Så kom då tiden 2007 när banken skulle skörda det här. Så blev det tvärstopp! De inköpta finansiella instrumenten som skulle vara framtiden, gick ej att sälja.

Redan på årets sista handelsdag, 2007, så bestämde riksbanken att den strikta kontroll av bankernas säkerhet skulle skippas. Det var katastrof. Nu fick bankerna lämna vad fan som helst som säkerhet.

Det gjorde SEB. Intill riksbanken kom allt som SEB inte kunde sälja på marknaden. Just det. I dag är lånet till Riksbanken 300 miljarder.

Hur skall det kunna betalas igen. Hur lång tid skall det ta.

Jag har skrivit om hur EU:s finansministrar i oktober 2008 vid ett katastrofmöte i Bryssel bestämde att de finansiella instrument som bankerna innehade och som ej gick att sälja skulle få flyttas över som lån. Syftet var att slippa marnadsvärdera instrumenten. Många banker i USA och analytiker betraktade vid den tiden allt med CDU och obligationer som noll i värdet.

Det gjorde troligen SEB också internt. Det gick inte att sälja. Det var noll värt alltså. Det var marknadens allra ärligaste bedömning.

Men 147 miljarder som var värt troligen noll, fick vandra över till lånesidan. Där de höjde lånebilden (en tillgång med 147 miljarder).

När man läser Lehman-rapporten förstår man att den kritiska perioden i den banken och troligen banker över hela världen var från första kvartalet 2008.

Banken föll som bekant i september 2008.

Men SEB kämpade vidare och där hände det konstiga att lånebilden höjdes med ytterligare hundra miljarder förutom de redovisade 147 miljarderna. Var kom dessa pengar i från. Det var inte kunder som lånade ty dels gav bankerna inga lån, dels gav banken amorteringsfrihet åt riskkapitalister, hedgefonder och andra tidigare fina och lönsamma kunder, som nu i realiteten var på obestånd. Under den tiden då övriga banker i Sverige redovisade en nedgång i lån med 20 procent höjdes SEB:s lån med lika mycket i stort sett.

Kan det ha att göra med att Finansinspektionen under 2008 gav svenska bankerna rätten att frångå marknadsvärdet på de finansiella instrument de innehade och i stället göra en egen personlig bedömning vad de kände på sig inombords att instrumenten var värda.

Min bedömning är att SEB ligger back på bortåt 400 miljarder. Man gjorde i stort sett ingen vinst förra året. Det egna kapitalet är 78 miljarder kronor.

Vad är att göra. I dagsläget vet jag ej. Det har gått för långt.

Vad borde ha gjorts. Under 2007 när det knakade i fogarna pa Swedbank, Kaupting, Carneige och kanske mest i SEB så borde de svenska bankern fått gå i KK. Staten skulle tagit över. Skijt ifrån de dåliga krediterna och tagit hand om dem ihop med finansiella instrument utan värde och bildat ett bolag för detta, som gjordes med Gotabanken, Upplandsbanken och dåvarande PK-banken kring 1990-talet.

Men bedömning är att den friska delen av SEB redan under 2007 skulle ha sålts till andra privata händer än familjen Wallberg och Investor.

Men bedömning är att finanska kapitalintressen eller norska skulle ha kunnat ta över. Pengar i Sverige för detta fanns nog unte då.

Vad är att göra i dag. Jag vet inte.

Vad jag vet är att Stefan Ingves, Bo Lundgren lovat familjen Wallenberg att staten skall rädda deras bank. Men kommer Riksbank och Riksgäld att klara detta. Har svenska folket pengar. The bucks set the limit.

VARNING:Som alltid när jag skriver om banker är detta min personliga bedömning. Jag skulle bli olycklig om någon gjorde aktieaffärer efter detta och förlorade pengar.

Det går att kolla mina analyser två och ett år tillbaka. Nu har SEB-aktie gått minus 70 procent sedan jag gjorde första analysen. Det har blivit rätt, men var fel direkt efteråt för då rusade aktien.

Min analys för ett år sedan ligger fel sedan SEB stigit med 70 procent men backar nu tillbaka och höjning i dag är väl högst 20 procent sedan analyser gjordes.

Varför blir det fel. Jag tror det beror på att jag förstår vad det står i SEB:s bokslut men jag kan ej förutse vad Bo Lundgren och Stefan Ingves skall hitta på. Den talangen har jag inte!