I ett intressant blogginlägg “Aktieanalytikern versus småspararen” resonerar Kim Dahlström kring frågan “Är aktieanalytiker bättre än vanliga dödliga på att träffa rätt?”. Om jag formulerar om frågan på följande sätt; “Får aktieanalytiker bättre avkastning på sin portfölj än småsparare?” svarar jag, utan att ha statistik, tveklöst “ja”. Formulerar jag om frågan på ett annat sätt; “Får en aktieanalytiker bättre avkastning på sin portfölj än en småsparare?”, svarar jag “inte nödvändigtvis”.
Jag tänker mig att analytikerns uppgift är att analysera ett läge, resonera kring möjliga utfall, och rekommendera det mest sannolika. Sannolikt. Att sannolikheten är 75 % att något ska inträffa, betyder inte att det verkligen kommer att inträffa. Att det inte inträffar betyder inte att förutsägelsen var fel! Inte ens om sannolikheten var 99%, var förutsägelsen fel om det som förutsades kunde inträffa inte inträffar! Att följa rekommendationen var misslyckat från placerarens perspektiv, men förutsägelsen var inte fel!
En enskild småsparare kan få högre avkastning på sin portfölj än en enskild aktieanalytiker. Men handen på hjärtat, tror vi att kollektivet småsparare kommer att få högre avkastning än kollektivet analytiker?
Detta glömmer vi när vi i olika forum diskuterar analytikernas spretande resonemang, och spyr galla över deras synbara oförmåga att pricka “rätt”. Det är ett gigantiskt pedagogiskt, och matematiskt, problem som analytiker har att brottas med. Hur bevisar man att man hade rätt, fastän man inte hade rätt? Dvs att man resonerade rätt och drog rätt slutsatser, trots att utfallet inte blev det som man förutsade vara det rätta, i meningen mest sannolika?
Hur bevisar jag att någon resonerade fel och drog fel slutsatser, när det han förutsade under dessa premisser faktiskt råkade infalla trots att sannolikheten för det egentligen var väldigt liten?
Men aktiehandel handlar inte om rätt eller fel i argument och slutledningar, det handlar inte om profetior. Det handlar om resultat, i avkastning. Och det är bara utfallet, hur sannolikt eller osannolikt det än var, som räknas.
Som småsparare ska vi vara oändligt tacksamma över begreppet sannolikhet, som gör att vi kan lyckas “lika bra” som någon aktieanalytiker. Sannolikheten är, som vi såg ovan, en ganska tolerant företeelse. Som småsparare och amatörer kanske vi förstår en del om aktiemarknadens rörelser, vi kan göra våra egna analyser, argumentera och dra egna slutsatser. Och tack vare sannolikheten kan det vi förutsade inträffa fastän vi egentligen inte alls, rent logiskt, kunde dra de slutsatserna vi gjorde från de förutsättningar vi hade!
Vi gör ett enkelt räkneexempel. Säg att vi gör 100 aktieaffärer på 10 000 kr vardera. I 40% av fallen lyckas vi. Vi definierar “lyckas” som att få en avkastning på 10%. Vi kommer alltså att få en vinst på 40 000 kr. Om vi genom bättre egna analyser ökar sannolikheten att lyckas till 50 %, får vi istället en avkastning på 50 000 kr. En avkastningsökning på 25 %! Om vi är ganska duktiga och har en träffsäkerhet på 80 %, och ökar den med 10 procentenheter till 90 %, kommer vår avkastningsökning bara att öka med 12,5 %. Vilket betyder att vi har mer att vinna när vi ännu inte kan så mycket! Nu räknade jag inte på de misslyckade affärerna. Men det verkar sannolikt att de blir mindre misslyckade när vi lär oss mer.
Och nu när jag skrev ner detta resonemang, blev jag mer peppad än någonsin att lära mig mer, och framförallt, att vara systematisk! Att slumpa i sannolikheter känns inte som en lyckad idé.