Jag håller helt med de som kommenterat sanningen. dvs om att det finns mycket bra på detta forum. Det finns oerhört många duktiga skribenter som tillför mycket om det som är syftet med detta forum. Det gör dock inte bloggarna om sanning, för de är inte sanna, i alla fall inte vetenskapligt sanna. Det finns ett stort fel i dom som gör att egentligen är helt värdelösa. Vad jag egentligen vill påpeka med serien om sanning, är att det skulle krävas så lite, för att många av de bästa articklarna skulle bli ännu bättre. Framförallt källhänvisningar, villket väldigt få skribenter använder, vilket i sin tur skulle göra det möjligt att genomföra en viss egen källkritik, för att kunna bedöma validiteten på bloggen/analysen.

Sedan kan man alltid fundera på om jag är rätt person att ha åsikt om ovanstående saker, men det är er sak att bedöma utifrån artickeln om sanning.

Slutet på sanningen (där källhänvisningarna är det enda som är bra, enligt en professor i filosofi, och han har rätt)

Pliktsanning

Pliktsanningen innefattas av fasta principer och grundregler som moralen tar stöd emot, där människan har en skyldighet dvs. plikt mot grundreglerna och principerna. Plikterna gäller även om pliktsanningarna inte ökar lyckan eller nyttan (paranormal.se, 2004). Pliktsanningen är vanlig inom den juridiska sfären. Exempelvis så har advokater särskilda regler som säger att de har tystnadsplikt, en etik att som säger att de inte får tala sanning mer än när det gynnar deras klient. Alltså de kan bara tala sanning om deras klient är oskyldig. Läkare däremot får aldrig tala sannig förutom till sin klient om inte klienten medger annat, men de får å andra sidan inte tala osanning varken till sin klient eller till någon annan

Även den vetenskapliga sanningen anser jag räknas till pliktsanningar där filosofen Charles S. Peirce menar att:

“…To doubt every inference is to doubt everything. It has often been argued that absolute scepticism is self-contradictory; but this is a mistake: and even if it were not so, it would be no argument against the absolute sceptic, inasmuch as he does not admit that no contradictory propositions are true. Indeed, it would be impossible to move such a man, for his scepticism consists in considering every argument and never deciding upon its validity; he would, therefore, act in this way in reference to the arguments brought against him.
But then there are no such beings as absolute sceptics. Every exercise of the mind consists in inference, and so, though there are inanimate objects without beliefs, there may be no intelligent beings in that condition.”

(Pirece, 1869)

Pirece menar att det är möjligt för en människa att tro att det inte finns någon sanning vetenskapen, eftersom personen inte förstår helheten. Personer kanske förstår många av delarna men en av delarna verkar ej passa in då blir inte helheten sann. Men även de som har vetskap om vetenskapen, ser dess helhet och sanning bör fundera på om helheten är sann eller om den har några delar som är otydliga i sin sanning (Pirece, 1869). Sanningen i mycket av vetenskapen kallas tolkning. Tolkning är en heuristisk process som aldrig kan säkerställas. Tolkning handlar om att utifrån den information man har, skapa sig en uppfattning om helheten, utifrån dess delar. Att tolka är att gissa utifrån den kunskap informationen har gett forskaren och dessutom kommer gissningarna utifrån forskarens kunskap. Gissningarna prövas mot informationen vilket är en process som kan fortgå hur länge som helst. Och för varje varv i den heuristiska cirkeln man utför dessa prövningar tillkommer nya idéer (Lagerroth, 2004)

Vetenskap kan ses som en pliktsanning, Även om forskarna anser att det är sant det de finner i sina arbeten så förbättras sanningen över tiden. Att förbättra vetenskapliga sanningen kan vara en farlig gräns. För att förbättra sanningen exempelvis inom det medicinska området kan det innebära forskning som inte är etiskt riktig utifrån människans syn på sanningen. Att forska på döda spädbarn eller att klona människor och djur kan vara oetiskt, konsekvensen blir att forskarnas vetskap är sann ur vissa människors perspektiv, men väldigt osann ur andra människors perspektiv, eftersom sanningen inte följt de regler och principer som finns i samhället för att nå sanningen. Det är här Pliktsanningarna kommer in, att hela tiden sanningsenerligt bedriva forskning och inte komma med en massa osanningar, avseende vilka upptäckter som görs. Att sedan dessa upptäckter kan tolkas på väldigt många sätt och att även en sanning kan bli en osanning är en helt annan sanning. Därför måste pliktsanningen för forskare och andra pliktetiker vara att följa regler och principer som gäller i det yrket utifrån yrkesutövarens egna tolkade sanningsförstående, men dock hela tiden vara skeptisk och ifrågasättande till det som inte pliktetikern anser vara en korrekt sanning.

Sinnelagssanning

Sinnelagsanning innebär att en sanning är god om den förd ur en god vilja och ett gott sinnelag. Men en sanning kan också födas ur ett ont sinnelag, sanningen blir i det fallet inte god, men inte heller en osanning (paranormal.se, 2004).

Emmanuel Kant (1724-1804) ansåg att även om det skulle vara klokare att inte tala sanning och ingen kommer till skada så är det ändå förkastligt. Kant menar också att den urholkar den civilisatoriska rättsprincipen och att man inte ens får fara med osanningar för en mördare. Kant anger förnuftsskäl som anledning exempelvis att osanningen skadar inte bara den som far med osanningar utan den skapar också ett missförhållande till omvärlden, han menar vidare att med osanningar förstör man tidigare uppbyggda förtroende (Carlshamre, 2000). Sinnelagssanningssägaren menar att när man avgör om en handling är rätt eller fel måste man titta på avsikten bakom handlingen. Även om konsekvenserna av en sanning blir goda kanske den som talade sanning ville tala osanning. Utan hans syfte kan ha varit att i motsats till Kant inte tala sanning i alla sammanhang, utan sanningen framkom ur en osanning.

Edvard Westermarck (1862-1939) ansåg att:

”det moraliska medvetandet ytterst grundar sig på känslor, att det moraliska omdömet saknar objektiv giltighet, att de moraliska värdena icke äro absoluta utan endast relativa med hänsyn till de känslor de uttrycka”.

(abo.se).

Vad Westermarck syftar till är att etikens vetenskaps uppgifter inte är att fastslå regler för mänskligt handlande, utan etikens vetenskaps uppgift är att beskriva det moraliska medvetandet. När det gäller de moraliska känslorna finns det en känsla som är i särklass, nämligen vedergällande. Vedergällningen kan vara positiv eller negativ. Den positiva vedergällningen innebär att människan reagerar vänligt på en sanning och svarar med att ge en sanning tillbaka. Negativ vedergällning innebär däremot att människan hämnas en osanning genom att svara med en osanning. De moraliska känslornas uppgift avseende vedergällning är att de uppfattas som neutrala, oavsett om uttalanden har getts som är sanna eller osanna. Personen som nås av sanningen eller osanningen som upplever känslan av sanning och osanning, upplever inte de moraliska känslorna (abo.se).

Att de moraliska känslorna skulle vara neutrala verkar vara en omöjlighet. Däremot kan individen som innefattas i diskussioner där sanning och lögner innefattas bortse från dem. Det borde också vara så att det är betydligt lättare för en person att bortse från de moraliska känslorna om det handlar om sanningar då de oftare påverkar människan positivt än lögner. Något av det mest positiva man kan göra måste vara att tala sanning som en god gärning med ett gott sinnelag. Den sanningen borde påverka mottagaren av sanningen positivt och ge en sanningsenerlig och positiv stämning.

Diskussion

Om ett ting kunde förändras till ett annat ting ,skulle enligt Anne Conway (1631-1678) innebära att vi inte skulle kunna vara säkra på eller ha någon kunskap om någonting, innebörden skulle bli att vi inte skulle ha någon direkt sanning och det vi skapat skulle var en osanning. Hon menar också att det finns en sann vetenskap säker kunskap som är beroende av sanningen, vilket kallas objektiva sanningar om dessa objektiva sanningar förändrades skulle även sanningen i de påståendena förändras. Vilket i sig skulle innebära att ingenting skulle vara oföränderligt sant (Malmström-Ehrling, 1998 s 139f).

Att vara sanningsenerlig och att tala sanning är att visa respekt mot våra medmänniskor runt omkring oss i samhället, därom råder ingen tvekan. Att vi också bör tala sanning så ofta vi kan, då sanning för något positivt med sig, eller åtminstone kreativt, råder det ingen tvekan om. Att det sedan kan vara etiskt riktigt att inte berätta sanningen eller bara delar av den om det finns normer som specificerar vad man inte bör eller bör talas om, avseende sanning, råder ej någon tvekan om. Men vi som människor uppför oss olika i olika situationer beroende på i vilka sammanhang vi rör oss. Livet är en teater där rollen förändras beroende på vilken person vi pratar med. I och med att vi utför ett skådespel i våra relationer med andra människor förändras sanningen dygnet runt genom att rollerna kräver olika sanningar. Inte så att vi far med osanning, men de personer vi pratar med har en förutfattad mening om dig som individ, vilket genererar i att vi pratar på olika sätt beroende på vilken kategori av människor vi rör oss ibland, i våran teatergrupp. Dessutom har personerna som lyssnar på våra sanningar en förutfattad mening om oss.

Kant diskuterar att vi alltid ska tala sanning och hänvisar till den civilisatoriska rättsprincipen. Syftar han till att lagen blir urholkad om någon inte talar sanning är jag tveksam. Med det menar jag att lagens sanning förändras med samhället det innebär i så fall att sanningen borde förändras med hänseende till lagen och samhället. Men innebörden blir att vi får en massa obsoleta lagar, de är fortfarande sanna, men de verkligt sanna lagarna är dom som kom till vid ett senare tillfälle efter förändringen i samhället och efter förändringen i lagen. Däremot kan man ana att det troligen finns en massa obsoleta sanningar som florerar runt omkring oss. För det kan ju vara så att en sanning som var sann i går, är förbrukad sanning idag. Den obsoleta sanningen uppstår genom att samhället och mänskligheten förändras i sin struktur.

Liknande är det för den vetenskapliga sanningen då ny vetenskap tillkommer hela tiden. Men i vetenskap anser jag att det som var sant igår och som inte är sant i dag är en osanning. Därför att, om det har bevisats att den nya sanningen är bättre än den gamla sanningen så blir den nya sanningen en giltig sanning och den gamla sanningen en osanning. Att den giltiga sanningen sedan har framkommit genom en tolkning av vetenskapsmännen, kan diskuteras, men det är en helt annan sak, för den giltiga sanningen kan vara så individuell att den nya sanningen endast gäller för ett fåtal personer i samhället. Resten av alla personerna i samhället nöjer sig med att tolka in den gamla sanningen för de har inget behov av den nya sanningen. Innebörden av att ha individuella sanningar blir att varje person kan tänka ut sin egen sanning, en sanning som är giltig för den personen som tänkt ut den sanningen. Men inte giltig för någon annan person, dock skulle den kunna bli giltig för andra personer om personen som tänkt ut den individuella sanningen förklarar hur tolkningarna har gjorts för att nå de slutsatser som genererat den nya sanningen. Men det skull fortfarande finnas nyanser av skillnader på tolkningen av sanningen som skulle medföra skillnader i vad sanning är, för varje enskild individ på det individuella planet..

Det finns olika etiska sätta att säga en sanning, sätten varierar inte mellan individer, förutom med vissa undantag. Rent generellt använder alla individer alla etiska sätt att tala sanning, även om individen i fråga inte vet vilket sätt personen talar utifrån.

Den första etiska sanningen är konsekvenssanningen, här har sanningen ett egoistiskt perspektiv, sanningen berättas för att nå egen vinning. Att säga att man aldrig har berättat en sanning för att nå egen vinning skulle troligen vara en osanning, oavsett vilken människa på jorden som än sa det. Därför att alla människor har någon gång sagt något positivt om sig själv, exempelvis för att kunna komma in på en skola, eller få ett jobb. Men det är inget oetiskt i det och det är definitivt ingen osanning i det. Troligen är det så att även påven har någon gång talat för att nå egen vinning, helt säkert har den amerikanska presidenten talat för att nå egen vinning. Statsminister Göran Persson talar ofta för att nå egen vinning för han säger själv att han gillar att ha makt. Om de två sistnämnda däremot talar osanning eller håller sig till sanningen hela tiden låter jag däremot vara osagt.

Den andra etiska sanningen är pliktsanning. Pliktsanningar grundas på fasta principer och regler. Pliktsanningen nyttjas först och främst i yrkesetiken där människor måste tala sanning enligt lagar och förordningar. Även sedvanan kan säga att man ska tala sanning och traditioner kan ha bygds upp om hur sanningen ska berättas. Pliktsanningar finns för alla deltagare i samhället. Reglerna skiljer sig åt, hos familjemedlemmarna kan pliktsanningarna ligga i det vanliga livet inom familjen där sanningarna regleras och vissa delar av sanningarna måste delges resten av familjen. Exempelvis vid skilsmässa, då kan det vara så att om föräldrarna inte vill berätta sanningen för att barnet ska må bra, måste de berätta delar av den. Och i skilsmässofall skiljer sig troligen sanningen åt mellan föräldrarna, då de har olika åsikter om varför de skiljs, men de har ändock en plikt att berätta sanningen för sina barn. Vi kan nog säga att pliktsanningar berör oss alla oavsett vilken kategori av samhället vi tillhör.

Den tredje och siste etiksanningen är sinnelagsanningen. Sinnelagsanningen är den mest nyckfulla av de tre sanningarna. Sanningens etiska punkt handlar om i vilket sinnelag vi är i som individer när vi framställer våra sanningar. Sanningen är god om sanningen framställs ur en god vilja, men ond om den framställs ur en ond vilja. Även sinnelagsanningen berör alla för jag kan inte peka ut en individ som inte har några känslor och en god eller ond vilja uppstår ur känslor. För mänskligheten och individen så är den goda sanningen den bästa. Anledningen är att om sanningen kommer ur en god vilja, mår personen som förtäljer sanningen bra och individen som mottager sanning får en sanning som är god. Men även en ond sanning kan bli god. Exempelvis att säga till en person att den hästen vinner på Färjestad i dag, men hoppas och tro att hästen inte har någon chans, ändå vinner hästen. I sådana fall kan även en ond sanning få något gott med sig. Och även en god sanning kan bli en ond sannig, exempelvis ett grattis, när kommer det lilla barnet. Här är det visserligen ingen sannig för mottagaren, men avsändaren av sanningen tror att den överviktiga kvinnan är med barn, och yttrandet kommer ur en god vilja men blir bara fel, och visserligen en osanning för avsändaren av sanningen, men först efter att svar utkommit från den gravida kvinnan på något sätt.

Sammanfattningsvis kan man säga att sanningen är subjektiv och individuell. Sanningen förändras övertid, från situation till situation och är beroende av vilken umgänges krets sanningen berättas i. Sanningen är också något som berör oss alla, både positivt och negativt, dessutom ska sanning ses med både skeptism och tillförlitlighet, för att lita på våra medmänniskor är ett måste för vårt egna inre välmående. Men att tro på allt, utvecklar inte människan som individ.

Källor abo.se, http://www.abo.fi/fak/hf/filosofi/Herbarium/historik.html, Avläst: 2004-06-01

Carlshamre, Maria. 2000, Att odla sin mänsklighet, Utbildning & Demokrati, Vol9, Nr1, s 87-100

Crafoord, Clarence, 2000, Platser för vårt liv – Tankar om inre och yttre platser i tillvaron, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm

Höffe, Otfried, 1995 De stora filosoferna, Forum, Stockholm

Leijonhufvud, Madeleine. 2000, Etiken i juridiken, Norstedts Juridik AB, Stockholm

Lagerroth, Erland, http://home.swipnet.se/erland-lagerroth/vetpvad.html Avläst 2004-06-02

Malmström-Ehrling, Anna-Karin, 1998, Kvinnliga filosofer - från medeltid till upplysning, Norhaven paperback, Danmark

Paranormal.se, http://paranormal.se/topic/etik.html, Avläst: 2004-05-25

Peirce, Charles S. 1869, Grounds of Validity of the Laws of Logic: Further Consequences of Four Incapacities, Journal of Speculative Philosophy 2, 193-208, http://www.peirce.org/ writings/p41.html, Avläst: 2004-06-02