Vi tycker alla att vi pratar sanning och att vi har rätt, men, i dagens samhälle ser vi då till vad de lärde!, visste förut???
hur många här på detta forum talar(skriver) utifrån egen vinning??
alla! varför skulle man annars skriva?? vad är då sanning??
Thomas av Aquino (1225-1274) ansåg att det är genom att visa respekt mot andra människor som man visar att man talar sanning. Aquino ansåg också att man ska tala sanning och vara ärlig i alla situationer här heligt (Carlshamre, 2000). Men är det alltid en lögn om man inte talar sanning? Är det inte bättre att en person som ”tycker”, vilka fula kläder du har, säger till personen både vad han ”tänker” och ”tycker”, vad fin du är i håret. För att ge positiva sanningar måste vara bättre än att ge en negativ sanning, särskilt som om den negativa sanningen inte tillför något för varken tilltalaren av sanning, eller mottagaren av sanning.
Hellenistiska filosofen Epikuros (342-271 fkr) påvisar tre kriterier för sanning. 1: sinnesförnimmelserna (aistheseis), 2: förbegreppen och 3: affekterna (pathe). Dessa tre kriterier menade han var instrumenten för att få reda på vad sanning är. Med sinnesförnimmelser syftade han till att man kan utreda genom satsen, där man förnimmer att, exempelvis det snöar, huset är rött. Att det snöar och att huset är rött innebär för de flesta att förnimmelsen är likadan, då är det kriteriet sant. Med förbegreppen syftade Epikuros till kunskap och de minnes bilder vi har inom oss. Om vi har en minnesbild inom oss att vi vet vad rött är och dessutom vet vad ett hus är, samt att vi har en förståelse över vad snö är så kan man säga att även detta kriterium är sant. Men vet vi däremot inte vad snö är, vilket kan vara möjlig om en person kommer från ett varmare land så är det ju inte sant för den personen att det snöar, det blir ju för den personen en konsistens på vatten som personen i fråga inte vet vad det är. Konsistensen kallar sedan personen troligen något annat än snö. Förbegreppen och sinnesförnimmelserna menar Epikuros är de vi måste utgå ifrån när vi ska bedöma om något är sant. Med affekterna menade Epikuros etikens roll i sanningen dvs., att alla människor upplever glädje som värdefullt och gott, och smärta som något dåligt. Vidare ansåg han att man kan mycket väl avstå något glädjande om efterverkningarna medför något som är sämre än det som är gott (Höffe, 1993, s 102f).
Källor abo.se, http://www.abo.fi/fak/hf/filosofi/Herbarium/historik.html, Avläst: 2004-06-01
Carlshamre, Maria. 2000, Att odla sin mänsklighet, Utbildning & Demokrati, Vol9, Nr1, s 87-100
Crafoord, Clarence, 2000, Platser för vårt liv – Tankar om inre och yttre platser i tillvaron, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm
Höffe, Otfried, 1995 De stora filosoferna, Forum, Stockholm
Leijonhufvud, Madeleine. 2000, Etiken i juridiken, Norstedts Juridik AB, Stockholm
Lagerroth, Erland, http://home.swipnet.se/erland-lagerroth/vetpvad.html Avläst 2004-06-02
Malmström-Ehrling, Anna-Karin, 1998, Kvinnliga filosofer - från medeltid till upplysning, Norhaven paperback, Danmark
Paranormal.se, http://paranormal.se/topic/etik.html, Avläst: 2004-05-25
Peirce, Charles S. 1869, Grounds of Validity of the Laws of Logic: Further Consequences of Four Incapacities, Journal of Speculative Philosophy 2, 193-208, http://www.peirce.org/ writings/p41.html, Avläst: 2004-06-02