Hur överträffar man genomsnittsplaceraren? Hur slår man OMXS30 indexet?

1. Det gäller att välja rätt aktie. Köper man fel så kommer det inte att lyckas. Bland de aktier som gått dåligt i OMXS30 i år märks Ericsson, TeliaSonera och H&M. Samtliga är tungviktare i indexet. Den som köper en indexfond kommer att få både starka och svaga bolag i sin portfölj. Hade man undvikit att äga ovanstående, men ägt de andra blade de trettio mest omsatta, i rätt proportion, hade man överträffat genomsnittsplaceraren.

2. Ett annat sätt att vinna över indexet är att välja och botanisera bland de mindre aktierna.

Studier som omfattar 8000 aktiebolag noterade på NewYorkbörserna i Amerika, under 24 år, mellan 1983 - 2006, visar att det är ett fåtal aktier som ger största delen av avkastningen. Det är dessa som behöver finnas i en portfölj om det skall bli ett bra depåresultat.

Egendomligt nog så gav 20 procent av de 8000 undersökta företagen, hela 90 procent av avkastningen. Liknande studier i United Kingdom (London) och Toronto i Canada ger ungefär samma resultat.

Den som missar dessa aktier, riskerar att få en nollavkastning, eller sämre. Oddsen är alltså inte så goda som man först tänker sig.

Den stackare som satsade på de 85 procent av aktierna som var sämre än de 15 procent som utvecklades bäst i Canada, mellan 1996-2006 hade haft en nollprocentig avkastning. Detta innebär att långsiktighet inte alltid är så lönsamt som somliga föreställer sig. Längre placeringshorisonter kräver att man har haft rätt företag i depån, annars blir resultatet skralt. Liknande studier i Amerika, som är världens största aktiemarknad visar att under 24 år, hade man måst hålla sig till 36 procent av aktierna för att överträffa börsens genomsnitt.

Tittar man på fenomen, som vår svenske “aktiestinsen”, Lennart Israelsson,, så visar det sig att han hållit sig till investmentbolag, som i sin tur med professionell kunskap om marknaden försökt införskaffa de bolag som haft framtiden för sig. Ändå så har det inte varit helt lätt för honom. Vid flera tillfällen har det Industrivärden han lutat sig emot haft tveksamt resultat, sett över en längre tidsperiod.

För att vara tydlig: Den som inte finner de bästa aktierna, kommer inte heller att övetträffa indexet. Själv inser jag att jag inte lyckas med det i år, trots att börsen gått starkt. Ett gott plusresultat är nämligen inte detsamma som att man funnit de aktier som går bättre än medelaktien i jämförelseindexet.

Hur bär man sig då åt för att överträffa indexet?

Svaret är att man måste välja bland den lilla procent aktier, som kommer att klättra mer än de övriga. Det är ganska lätt att inse, att detta är omöjligt. Den som försöker tolka varje ny information, som når börsen är trots detta inte en given överavkastare jämfört med börsen. Det är nämligen svårt, i praktiken omöjligt, att förstå och tolka varje händelse på marknaden. Nya uppgifter flödar in varje dag, och det tar tid att utvärdera innebörden, och genomskåda när det är irrelevant information.

Den som ägnar sig åt teknisk analys försöker få ett grepp om de aktier som andra finner mest populära för tillfället, de som går starkare relativt övriga på marknaden. I en sådan analys håller man reda på de starkaste sektorerna, och ser efter var pengarna flödar in. Hoppet är då att man genom detta kommer att finna de mest köpvärda aktierna, och att det även skall gå att utröna om det sker “sektorrotationer”.

Strategin kallas “relativ styrka”. Den aktie som utvecklats bäst under den senaste månaden har en relativ styrka gentemot eftersläparna. Somliga försöker förvalta sina pensionsfonder med den metoden.

Robert A Levy är en av de författare som gett sig i kast med försöket att skapa aktieportföljer baserat på deras utveckling sex månader bakåt i tiden. Han fann att de bolag som som varit starkare än den genomsnittliga aktien under det senaste halvåret, tenderade att fortsätta vara stark även de kommande månaderna. Boken ”The Relative Strength Concept of Common Stock Price Forecasting” innehåller sådana undersökningar. Boken kom 1968, så konceptet har varit känt under en ganska lång tid nu.

Andra författare har kommit till liknade resultat. Jegadeesh och Titman visar i en femton år gammal studie att de aktier som uppvisar relativ styrka i tidsperspektivet tre månader upp till ett år kommer att avkasta bättre än börsen som helhet den kommande mätperioden.

Ett seriöst svensk försök gjordes att följa de fem starkaste aktierna under tioårsperioden 1995-2005. De tio åren innefattar både kursuppgång och de svåra åren mellan 2000 och 2002. De aktier som visade relativ styrka de sextio senaste dagarna, avkastade 75 procent bättre än OMXS30 de kommande sextio dagarna.

Observera att det inte innebär att kursen gick 75 procent bättre än index, bara att aktien var bättre än index.

För längre perod, som motsvarar ungefär ett år var oddsen för överavkastning ungefär 55 procent.

Det visade sig också att avkastning i förhållande till risktagande inte är linjär. Den som får en bra avkastning behöver därför inte självklart öka risktagandet. Detta faktum är viktigt att ha i åtanke, och lurar vanligen nybörjarna.

Den som är okunnig på börsen tänker sig vanligen att det gäller att satsa hårt på något bolag som har skyhög risk, och blir sedan besviken när detta företag går i konkurs. Mer erfarna försöker finna god sannolikhet till kursuppgång, utan att riskera alltför mycket. Goda odds till låg risk.

Det kan tyckas en ganska enkel metod att enbart titta på en akties prisutveckling, men det är ett sätt att förenkla en tämligen komplex tillvaro. Det finns i själva verket tusentals urvalsvariabler som skulle kunna komma i fråga: Orderingång, omsättningsstatistik för att nämna några.

Apstrategin

Ibland dyker “apa kastar pil” koncepetet upp i placerarsammanhang. Då påstås att det går lika bra att slumpmässigt välja aktier, som att systematiskt sortera ut dem, enligt vissa kriterier.

Jag har alltid tyckt att argumentet för att en okunnig apa skulle vara lika duktig som en erfaren börsanalytiker, vilar på oklar grund.

Bland de trettio största aktierna så är det fyra som väger tyngre i indexet än de övriga: Det är Ericsson; H&M och TeliaSonera samt Nordea. Av dessa fyra så är det endast Nordea som gått bättre än OMXS30, under 2009. Allra bäst har en portföj bestående av småbolagsaktier gått. Sex av tio aktier på de mindre listorna har utklassat indexet. Cirka 60 stycken av ungefär 175 aktier har dubblats i värde. Här tror jag dock att det gäller att vara försiktig, och inte dra för långtgående slutsatser om att dessa aktier även nästa år, 2010, kommer att tillhöra vinnarna. Dels så har de redan gått upp kraftigt, och dessutom så är vanligen risken högre i ett litet bolag. För att kurserna skall kunna fördubblas krävs vanligen att marknadens framtidstro, svänger från rädsla till eufori. Eftersom att kursuppgången varit kraftig under det senaste halvåret, så torde den kraftigaste kursklättringen snarare ligga bakom än framför. Men strategierna om hur man överträffar indexet kommer förmodligen att gälla oavsett marknadsklimat. Går kurserna ned, så har den som förlorat minst, varit bland de som överträffat indexet, och går det upp, så gäller det bara att man funnit de aktier som varit bättre än genomsnittet i mätgruppen, för att man skall kunna räkna sig till de lycksamma placerarna.

…