IT kraschen, medförde att räntan i Amerika sänktes kraftigt, för att gynna nyföretagande.
Samtidigt tillkom nya regler i samband med president Busch tillträde king år 2000, som gjorde det lättare för fattiga människor att låna till husköp.
Låga räntor i kombination med stimulanspaketet för fastighetsförvärv, skapade en stor efterfrågan på privatbostäder, vilket i sin tur fick huspriserna att stiga.
Räntan höjdes steg för steg, för att bromsa den enorma tillväxten i ekonomin. Plötsligt tog det stopp. Huspriserna började sjunka tillbaka.
Det som kom att få störst betydelse för bolånekrisen var att bankerna tillhandahöll förmånliga bostadslån, som skulle kunna betalas tillbaka med hjälp av stigande fastighetsvärden.
Lånevillkoren var komplicerade, men tilltalade både för banker och kunder. Banken behövde inte ange lånesumman i sin balansräkning, eftersom att de ansågs vara “säkra” och ha hög kreditvärdighet.
Få förstod då att derivaten hängde på att fastighetspriserna skulle fortsätta att stiga stabilt. När huspriserna började backa tillbaka, kunde kunderna inte längre klara av sina lån. Därmed sattes hela systemet i gungning.
Bankerna som gav garatierna trodde sig vara försäkrade, men när korthuset började falla, så visade det sig att så inte var fallet. Säkerheten som skulle täcka lånen saknades.
--
Komplettera och korrigera gärna förklarinen ovan!
Detta är inte helt lättbegripligt.
Tänk på att få förstod hur allvarligt det var. De komplicerade derivaten och lånevillkoren gjorde det svårgenomskådat.
--