“Litet dumt att inte höja 0,25 nu och på så sätt dämpa den värsta vansinneshandeln till jul.” läser jag i en kommentar på Dagens Industri angående riksbankens beslut att låta reporäntan vara oförändrad. Jag läser många andra argument för och emot beslutet. Många argument låter rimliga var för sig, och jag kastas hit och dit i mitt eget tyckande.

Det är många faktorer att hänsyn till. Personligen kan det till och med hända att jag har en åsikt för min privata del på kort sikt och en annan på lång sikt. Och ytterligare en mer officiell åsikt “för sysselsättning, inflation och konjunktur”.

När beslutet fattas av riksbanken, kan man vara säker på att något händer. Beroende på skillnaden mellan den egna åsikten och riksbankens, kommer vi alla att agera på olika sätt. Vi kommer att agera snabbt eller långsamt. Dessa enskilda mikroageranden blir till ett makroagerande enligt principen “många bäckar små …”. Blir det en sänkning av reporäntan blir mikroageranden och makroageranden på ett sätt, en höjning ger ett annat agerande.

Och inte beror det bara på vad som händer med räntan. Om detta scenario varit i slutet av sommaren t ex, hur hade vi tänkt då? Hur hade mikroagerandet blivit då? Hur blir det nu?

Hur många vanliga människor reagerar överhuvudtaget snabbt på vad riksbanken gör? Hur många låter riksbankens beslut ha inflytande över det egna julshoppande? Jag tror faktiskt det har en mycket begränsad inverkan på den vanliga julhandeln. Jag tror inte att en höjning av reporäntan hade förändrat julhandeln i någon större utsträckning. Tidskonstanten, tiden det tar för folk att reagera och agera, är mycket större än så. När det slår igenom märkbart på räntorna vi betalar på våra lån, eller kraftigt ökade matpriser, då kommer vi att se ett förändrat beteende. Och det ser vi inte imorgon, även om bankerna är nästan icke-kausalt snabba med att höja boräntorna.

Alla med grundläggande kunskaper i reglerteknik känner till att långa tidskonstanter är ett elände. Långa tidskonstanter innebär svängningar och i värsta fall instabilitet. De ekonomiska systemet är som vilket fysikaliskt system som helst i det avseendet.

Om tidskonstanten är stor (långsamt agerande) för vanligt folk att agera på riksbankens göranden, är aktiemarknadens tidskonstant desto kortare (snabbare agerande). Och som olika delar av det ekonomiska systemet finns båda (och förmodligen fler) vilket försvårar regleringen ännu mer. Nu har vi alltså ett system med brett spann i tidskonstanter, vars reaktioner, förenklat, styrs av en parameter, reporäntan. Vi kanske inte vill styra båda lika mycket, men icke desto mindre påverkas de. Sådant kan få vilken reglertekniker som helst att svettas floder.

Så vad ska man göra? Det finns två sätt, om man inte vill ta allting med ro och acceptera svängningarna, vilket man i DI:s kommentarer uppenbarligen inte vill. Antingen får man ge sig på tidskonstanterna. Vanligt folk måste reagera och agera snabbare, och aktiemarknanden långsammare. Eller så får man hitta på nya reglerprinciper.

Hur man ska åstadkomma det… det får den praktiskt lagde fundera på.

I förbigående kan jag nämna att jag vågade språnget och sålde Ericsson häromdagen.