Fullständig artikel på http://borstankar.wordpress.com/

Som jag nämnt innan tycker jag man ska hitta en modell som gör att man själv känner sig trygg i det man gör. Inte en modell som historiskt sett gett bäst avkastning.
Det grundar jag på att jag inte kan köra en formel1 bil, passade metafor då det körs i Monaco i helgen.
Nej men tänk er att ni själva skulle försöka er på att köra en F1 bil, rymdskepp eller liknande för första gången. Ingen utbildning eller erfarenhet av det.
Hade jag lyckats starta den och komma iväg skulle jag garanterat krascha på vägen, förmodligen väldigt kort tid efter starten. Det har jag gjort, jag har försökt med komplicerade modeller och metoder för att försöka hålla mig flytande. Jag har klarat mig med några brutna ben, skrapsår och en och annan infektion men jag lever. Det kan jag nog bara tacka mig själv för.

Jag har idag mycket mer kunskap om vad jag håller på med än vad jag hade tidigare. Jag använder idag en enklare modell än vad jag gjort tidigare. Jag får stabilare resultat idag än tidigare. Ser vi något som hänger ihop?

Precis, jag valde att gå från F1 bilen till cykel med stödhjul, fruktansvärt förnedrande. Tyckte jag då. Jag lärde mig saker från grunden.
Nu pratar jag inte om att sitta och läsa bokföring, juridik eller makroekonomi. Utan att dagligen läsa nyheter om börsen, följa bolagen utveckling och allmänt intressera mig.
Efter en mycket tråkig och långsam tid vågade jag så småningom ta av stödhjulen. Visst svajade det lite i början men blev sedan stabilt. Och snurrade på ganska bra.
Någonstans här började jag själv räkna i årsredovisningarna, nyckeltal osv. Anledningen var att jag ville skapa mig en egen uppfattning om bolaget. inte bara läsa nyckeltalen i en opersonlig lista på internet. Jag började ovetandes utveckla min egen metod för mina placeringar.

Efterhand som jag lyckades få mer kunskap så kom modellen släpande i efterhand. D.v.s. När jag fick mer kunskap kunde jag välja att sätta in den i ett system som jag förstod mig på. Eftersom jag även förstod mig på det jag satte in i system så kan jag fortsatt ha stor förståelse för mitt egna system. Det där med att ju mer man vet desto mindre vet man verkar stämma ganska bra om man inte fördjupar sig i sin egen modell.

Här ser vi hur jag försöker utveckla min egen metod. Den kunskapen jag känner att jag kan använda sätter jag in i mitt block och använder senare vid analyser. Det positiva med att arbeta så och inte hitta modeller på internet och liknande är att modellen hela tiden kommer ligga och släpa efter kunskapen. För all kunskap jag väljer att inte infoga i min modell behåller jag fortfarande i ökad kunskap. om jag väljer att infoga en variabel i min modell så betyder det att jag har den som kunskap och kommer förmodligen ha lärt mig mer innan jag kommer använda den i min nästkommande analys. På så sätt kan jag aldrig få modellen att överstiga min kunskap.

Självklart händer det hela tiden saker som jag inte har någon aning om varför eller hur de händer. Men de har inte med min portfölj att göra utan det är andra omständigheter som kan påverka företagen jag valt att investera i. Däremot om något skulle förändras eller gå fel i min modell så vet jag varför och vad som gått fel med den.

Oavsett vad jag investerar i eller hur mycket kunskap jag har när jag investerar i något så finns det ett sätt att minska risken lite.

Det gör alltid mindre ont om man har en plan.

Det kommer att slå en på fingrarna titt som tätt men har man en plan så kommer man oftast undan med lite smärre skador.

Avslutar med att säga att det förmodligen (jag vet inte än) inte finns något färdigt recept för att vinna på börsen.

Ursprungligen publicerad på http://borstankar.wordpress.com/