Kinas råvaruhunger har ett antal år drivit priserna uppåt.
Nu har en förändring inträffat. De kinesiska myndigheterna minskar utrymmet för bankernas utlåning. Syftet är att bromsa in tillväxten något.
Börserna i Shenzhen- och Shanghaibörserna har svarat med att falla hastigt.
Nedgången motiveras av oro för att tillväxttakten i den kinesiska ekonomin skall avta.
Råvarupriset ligger fortfarande högt, men spekulativa kursuppgångar brukar följas av hastiga vinsthemtagningar.
När råvarucykeln toppar så visar det sig sannolikt först i mindre råvaror. De har ökat i pris på grund av inflationsoron.
Även de höga livsmedelspriserna är inflationskänsliga. Kinas och Indiens växande medelklass driver upp priset på mjölk, kött och spannmål. En sjuårig torka i Australien driver upp priset på vete.
Om den hårt bevakade oljan faller tillbaka i värdering följer resten som “råttan på repet…”
Med minskade råvarupriser så släpper rädslan för inflation. Det i sin tur medför att centralbankerna skulle våga sänka styrräntan.
Slutligen ger detta utrymme för ökade börskurser, eftersom att nuvarande värderingar då framstår som lockande. Företagen prissätts idag utifrån inflationsindexen och ränteutvecklingen. Sjunker båda så “poppar aktiekurserna” upp som “gubben ur lådan”.