Bloggaren Hang Seng drar en lans för aktier som den i särklass bästa investeringen.
Jag håller inte med honom till 100% och jag skall förklara varför.
I ett historiskt perspektiv (100 år) så har aktier varit fantastiska som värdeskapare och helt överlägsna andra finansiella instrument.
Idag ser världen annorlunda ut än tidigare: Kina och Indien växer och skapar en efterfrågan på råvaror som aldrig tidigare. Detta är en trend som kommer att fortsatta i 20-30 år till. Minst.
Jag tycker att man skall vara lite försiktig med att katalogisera in alla “råvaror” i en klump. Istället bör man dela in råvaror i olika klasser och bedöma varje klass för sig: basmetaller, ädelmetaller, energi och jordbruksråvaror.
Basmetaller, ädelmetaller och energi är högt värderade sett i ett historiskt perspektiv. Jordbruksråvaror (mjuka råvaror) är fortfarande relativt billiga. T. ex. så ligger priserna på majs, vete och bomull på en nivå som väl understiger toppnoteringarna på 1970-talet.
Som förvaltare av en portfölj måste man också sträva efter låg korrelation, alltså att sänka risken i portföljen genom att välja tillgångar med låg eller negativ korrelation med varandra, dvs tillgångar som vanligen inte rör sig åt samma håll samtidigt.
Genom att vara exponerad mot olika tillgångar i olika råvaruklasser så erhåller du en bra korrelation.
Som alltid gäller det att inte köpa på toppen, oavsett om du handlar aktier eller råvaror.
SLUTSATS: att ha exponering mot olika råvaruklasser i sin portfölj har kommit hit för att stanna. Inte minst nu när inflationen tar fart “world-wide” och aktier kan tänkas att gå lite sämre. Investeringar i råvaror skall ses som ett komplement till aktier och inte som ett tillgångsslag som skall ersätta alla aktier i en portfölj.