Ratos - Lever det på gamla meriter eller blir det en andra vers?

2014-12-21 08:36

Ratos har för en del varit ett gediget och välavkastande innehav som med stigande utdelning och aktiekurs kunde belöna ägarna rikligt. Fina bolag som Anticimex och Stofa har sålts efter bra management. Sedan hände något. Den senaste investeringarna i Aibel och problemen för Jotul har dragit ner mungiporna. Är Ratos verkligen värd att satsa på vid dessa låga nivåer eller är en placerare bättre lönt av att investera i andra papper?

Bakgrunden till detta inlägg är att jag själv är aktieägare i Ratos. Jag har varit det sedan 2007 och har i och för sig aldrig köpt på högre nivåer men likväl har jag som många andra drabbats av orealiserad och realiserad förlust.

Utdelningen accelererade härligt upp till 5,50 kr under förra vds tid och sänktes drastiskt i och med tillträdet av den nya. Hon konstaterade att det omöjligen fanns möjlighet att fortsätta på det spåret som bolaget var på väg. Den officiella förklaringen var emellertid att det fanns möjligheter som bolaget inte ville försitta och då var det utdelningen som fick ge med sig. Utan att lägga någon större vikt vid denna gärning så var den i mina ögon både modig och det enda rätta.

Kruxet med Ratos som jag har lärt mig är att bolaget arbetar med oregelbundet kassaflöde som ökar vid avyttring och minskar vid investering. Det är inte rocket science. Som aktieägare letar jag efter bolag med

1. välrepresenterade ägare,

2. bra ledning,

3. en verksamhet som är lätt att förstå och som kan övertas,

4. låg skuldsättning, och

5. bra kassaflöde.

Det finns bara ett sätt att analysera ett bolag och det är att gå igenom dessa fem punkter. Till och börja med så får man väl ändå säga att bolaget har mycket välpresenterade ägare. Bolaget är ju trots allt en Söderberg-skapelse. När det kommer till ledningen så finns det egentligen inget jag kan säga som är bra eller dåligt. Något som däremot är mindre bra är tidigare beslut att höja utdelningen på det sätt man gjorde och förlita sig på framtida försäljning. Det är lite samma sak som att köpa varan först och betala krediten 30 dagar senare.

Bolagets skuldsättning är väl också en sak som inte är alltför tvistig utan den används till att förvärva företag. Det är så företaget arbetar, medelst skuldsättning och hävstång.

Det hela det här inlägget kokar ner till är om verksamheten är så pass enkel att den med lätthet kan överföras till ny ledning och om produktidén funkar. Det hänger också ihop med kassaflödet.

Initialt så vill jag säga nej. Hela företaget bygger på ett antal faktorer, somliga som inte går att påverka medan andra går att påverka. För att Ratos skall kunna bedriva sin verksamhet så måste den ha tillgång till belåning, i ett marknadsklimat där det finns objekt att köpa och sälja - till rätt pris (billigt och dyrt) och det skall vara objekt som har sådana management-problem som Ratos lyckas identifiera och äga kompetensen att bistå med sådant management.

De senaste åren så har vi aktieägare fått höra att bolaget har stått i ett perfekt oväder och att marknadsklimatet har varit utmanande för innehaven. Jag kan förstå att det går upp och ner för verksamheter när EU/USA och till och med Kina har mattats av men ur ett ägarperspektiv så är det ju inte roligt. Jag tror många av Sandviks ägare kan hålla med mig. Ratos tycks ha bra tillgång till kapital så det är egentligen inte något frågetecken i det här inlägget.

Istället vill jag fokusera kring det arbete som ledningen faktiskt lägger ner och affärsidén. Allting bygger på att ett antal personer är duktiga på att hitta bolag, köpa dem till rätt pris och sedan sälja dem vid rätt tillfälle. Investor, Industrivärden och Kinnevik är i och för sig andra bolag i grund och botten eftersom de är långsitigare ägare och finansierar sina utdelningar med utdelningar mottagna från innehaven.

Jag har alltid velat se en sådan inriktning hos Ratos, att de facto ha en viss kassaflödes positiv verksamhet med innehav där bolaget ligger lång. Å andra sidan skulle detta inte ligga inom ramen för bolagets verksamhet. Då pratar vi om ett helt annat Ratos och frågan är om man då köper ett private equity bolag eller ett investmentbolag. Nja, det går inte att äga både och. Eller?

Min investeringsådra har utveckalts enormt under de senaste två åren. Portföljen har utvecklats mycket positivt och jag kan se vad jag har gjort rätt och de innehaven är bolag som uppfyller ovanstående fem punkter. Det är den typen av bolag som passar min profil och där jag kan känna mig trygg som aktieägare.

Hela inlägget har varit något vinklat och det för att nu komma fram till att Ratos skall ut ur min portfölj på sikt. I vår får jag vid 3 kronor omräknat på vad jag köpte aktierna för mellan fyra och fem procent. Det är inte helt oävet. Även om bolaget historiskt sett har presterat bra med hög direktavkastning så finns det trots allt opåverkbara faktorer och ett förtroende för ledningen som jag inte vill betala i aktiekurs för. Då är det bättre att satsa på rena investmentbolag, och det tycks vara ett sådant bolag som passar min måttstock bättre.

Visst, Ratos och mycket att vara stolta för. Som redan nämnts Anticimex, Stofa och Nordic Cinema Group, Nebula, Arcus och KVD. När dessa säljs så tror jag vi lär få se bättre aktiekurs och bättre utdelning men innan dess så ligger bolaget i lä.

Sedan som en sista slutkläm skall jag säga, att det finns ett par andra bolag som jag har visat extremt mycket intresse för och där jag tror på fin tillväxt den kommande tiden. Det har också bidragit till varför jag inte har gjort som många andra bloggare, att snitta ner mig och öka innehavet. Men det är sant, det är alltid en balansgång mellan fyndläge och möjlighet.

Kommentera gärna mitt resonemang och bistå med andra vinklar.