Har man inte varit orolig hittills över tillståndet av USA-ekonomin blev man nog det idag efter presskonferensen som anordnades av USAs president. Förstod man inte allvaret gör man det nu. Läget verkar onekligen krisartat där ute och även om man inte riktigt ville erkänna det rakt ut så tyder det brådskande framträdandet på just detta faktum. Det är nog första gången någonsin som ett sådant drag görs för att undvika en recession och det luktar till och med lite panik och det är det som får en hel del frågor att väckas. Vad är det som man egentligen ser runt om hörnet?
Inga siffror nämndes och i stort sett inga detaljer heller som stimulanspaketet skulle innehålla. Nada! Däremot att det skulle vara ett brett paket riktat mot så många som möjligt. Så fort som möjligt dessutom. Men på frågan när denna stimulans skulle komma konsumenterna till handa blev svaren diffusa. Sannolikt innan året är slut. Det där lät inte bra i mina öron om nu problemen är så akuta som man börjar ge sken av (även om jag ser inte ser det i statistiken ännu!). Dessutom verkar det onekligen som ett s.k. short-term-program, ett quick-fix och det är frågan om det är det som USA-ekonomin behöver.
Jag måste säga att jag inte riktigt kan sätta fingret vad som oroade mig mest. Krisbudskapet som sändes ut med oerhörd otydlighet eller faktum att Henry Paulsson inte gjorde något vidare intryck? Det kändes allvarligt talat lite som om han talade om saker och ting som han inte riktigt kunde skriva under i det här läget. Jag fick intrycket att han kastade ur sig floskler som om han inte själv visste hur paketet skulle kunna se ut. Det var nästan som om syftet inte var innehållet utan enbart att komma ut med budskapet att ett sådant paket är på väg. Snabbt och riktat mot så många som möjligt. Ordet “broadbased” nämndes så många gånger som om det vore ett “men” eller “och”. Kanske smart drag, jag vet inte. Jag var inte imponerad och marknaden är det inte heller.
Nu får man i USA helgen och måndagen att fundera över läget. Det behövs nog. Senaste veckorna har varit minst sagt kaotiska. Jag skulle tro att man efter långhelgen sansar sig litegrann. Börsen bör även återhämta sig en del skulle jag tro men problemen kvarstår. Och de ser ut att vara allvarligare än vad vi alla (i alla fall jag) trodde för bara några veckor sedan (Staffan Kjellin exkluderad - äras ska den som äras bör eller hur det nu var). Problemen som startade med lånekarusellen börjar växa. När utlåningen inte fungerar kan bolagen inte göra affärer. Detta gör att de inte kan växa. Kan de inte växa så står de och stampar eller krymper. Därifrån är det inte långt till recessionstankar. Lite förenklat men så fungerar det. Först drabbades företagen nu drabbas konsumenterna. Dessutom får de se inflationen i vitögat.
FED ville se ett stimulanspaket och det ville jag med. Men ingen blev nog så mycket klokare av dagens besked. Vad det detta som vände börserna i Asien och stundtals hos oss så var det minst sagt bräcklig grund som uppgången byggde på. I Europa höll det inte riktigt i tiden ut. Vad som händer i Asien återstår att se. Tittar man på räntehandlarna i USA spekuleras det nu i att FED sänker räntan med 0,75% Det där har nog aldrig hänt och skulle det ske nu så är det nog snarare symptom på en allvarlig sjukdom än tillfriskningsstadie. De flesta tycks dessutom tro att en räntesänkning kan ske innan mötet den 30/1. Först 50 sedan ytterligare 25 punkter den 30/1. Panik var ordet. Finansvärlden har blivit galen!
Quo vadis domine?