Jag ska om min tid och inspiration räcker till löpande då och då kommentera mina portföljinnehav och min aktiva förvaltning här på redeye.se.

För att ge en bakgrund följer nedan ett avsnitt om hur jag resonerade på min hemsida vid det senaste årsskiftet. Redan då stod det alltså klart att jag ämnar vara betydligt mer långsiktig 2008 än med den av Kanada-aktier helt dominerade portföljen 2007 vilken trots extrem kursvolatilitet i dess aktier och tråkig börsutveckling nådde +75 % 2007 i avkastning (och därmed +37 %/år i geometriskt genomsnitt för portföljindexet sedan 30 dec 1998 ), ett utfall som jag förstås var mycket mycket nöjd med även om den som mest låg på +96 % vid ett tillfälle i september månad. Mitt mål 2007 var +50 % minst, dvs betydligt över mitt normala baskrav + 20 % pga att jag såg en mycket stor potential hos vissa Kanadaaktier. Jag började växla över till svenska aktier under slutet av 2007 eftersom jag fann att börsfallet inbjöd till många fundamentalt sett långsiktigt intressanta köp :

Inför 2008 kommer jag, åtminstone tills vidare, sannolikt behålla PVE, PAR och PART i mer eller mindre stor utsträckning. Dessa svenska innehav dominerar dessutom nu portföljen kraftigt, och de bör vara betydligt mindre riskabla fundamentalt sett att behålla lite mer långsiktigt än den under 2007 kanadaaktie-dominerade aktieportföljen var som såldes ut helt några gånger under aug-dec pga bolånekrisen. Det torde dessutom krävas viss långsiktighet för att de här aktierna ska kunna nå åtminstone i närheten av de relativt höga målkurserna, och 28 dec 2007 kändes alla aktierna FÖR billiga att ”trixa” med i sin helhet, dvs annat än med en mindre del i vinsthemtagningar vid kortsiktigt bedömda överdrivna kurstoppar, och försök till återköp billigare lite senare. Mina fundamentalt beräknade målkurser skulle om de vore uppfyllda innebära en uppgång med i genomsnitt omkring 100 % !

Någon gång 2008 borde de flesta eller alla gå att sälja på nivåer över mitt grundläggande årliga avkastningskrav +20 % räknat från årsskiftet, även om jag sannolikt kan komma att behålla en hel del eller det mesta högre upp än så eller, alternativt, i värsta fall även i en fortsatt kurssvacka om fundamentan är fortsatt attraktiv sett på något års placeringshorisont och jag inte minskat igen i tid.

För 2008 tror jag en rimlig förväntan på Stockholmsbörsens utveckling ligger inom + 5% till – 10 % dvs en måttligt negativ bias av världsekonomiska skäl och av att börsen redan värderats ned, men alltså att mina nuvarande svenskaktiers ( PVE, PAR och PART) utfall till allra största delen kommer bero på bolagsspecifika faktorer dvs hur framgångsrika de är verksamhetsmässigt. Går de tillräckligt bra bör de utklassa index på ett års sikt pga mycket låg värdering i utgångsläget. Detta gäller dessutom i ännu högre grad de kanadensiska aktieinnehaven BVT, AFA och PLE som ju alla oberoende av varandra teoretiskt sett kan bli raketer, eller floppar, beroende på hur stora klassade mineralfyndigheter de kan visa upp eller som de med fog kan förväntas vara på väg att visa upp inom överskådlig tid. Även om världskonjunkturen och börserna går allt sämre har ändå dessa kanadensiska aktier ungefär oförändrade chanser att gå mot strömmen och t o m bli kursvinnare. Det kan räcka med succé för enbart en, t ex BVT, för att dessa ska lyfta en portfölj med dessa aktier.

Hotet mot allt detta är förstås att bolånekrisens spridningseffekter skulle försämra världsekonomin och börsklimatet ytterligare i betydande grad och dessutom under längre tid, och i så fall skulle det sannolikt vara bättre att öka portföljens kassaandel igen mycket kraftigt, givetvis förutsatt att tajmingen inte är sämre än att aktierna kan köpas tillbaka mer fördelaktigt i ett senare skede. Om man befarar ett sådant scenario kan det också bli läge att i stället eller som komplement försöka ”försäkra” en del eller hela portföljen för riktigt stora kursfall genom någon ”billig”säljwarrant på börsindex med relativt lågt lösenpris och lång löptid.