I dag säger en av dem, Merkel, till Bloombergs att så fort går det inte. En helomvändning, alltså!
Personligen tror jag att det hela tillfälligt är löst inom ritningar efter några veckor. Hennes “skrämselskott” i dag var nog ett taktik-utspel för att göra bankerna möra.
Men icke desto mindre har det betydelse för aktörerna på börsen.
Börsen skall ju gå upp för att ekonomin är bra och majoriteten av aktieägarna tror på bättre tider. Börsen skall gå ned när majoriteten av aktieägarna börjar bli rädda för att förlora pengar på börsen och säljer.
Bolagens resultat skall bedömma börsens riktning.
Sedan augusti 2007 är det politikerna som ensamma bestämmer börsens riktining.
Viktigt datum är 26 juni 2007. Då gick USA:s finansminister ut och varnade för sub-prime.
Viktigt datum är fredagen den 17 augusti 2007. För då sänkte plötsligt FED räntan med 0,5 procent.
Det var lösen-dag på optioner i såväl Sverige som USA. Klockan 07.00 på morgonen europeisk tid meddelades sänkningen. Det var mitt i natten i USA.
Inför denna optionslösen hade investerare i USA och Europa satsat tre gånger så mycket som vid någon optionslösen i historien.
När FED plötsligt sänkte räntan en lösen dag, på morgonen, hann inte optionsinnehavarna av säljoptioner ut ur sina positioner utan gjorde enorma förluster. Bortåt 100 procent.
Det var orättvist, det var grymt, det var början till nedgången.
För när räntan sänktes, gick börsen upp.
Jag kan räkna upp otaliga historier när investerare och småsparare förlorat, inte på grund av att bolagen gått dåligt. Utan för att börsen ändrat riktning på grund av en politiker eller centralbanks-åtgärd.
Löftet från Tysklands och Frankrikes ledare för en vecka sedan, och Merkels uttalande i dag, är ytterligare exempel.
Sedan krisen började augusti 2007 har medelklassen förlorat mer än hälften av sin förmögenhet. Siffran bör väl vara densamma i Europa.
Bankerna och de superrika har under denna tid lagt beslag på den förmögenhet som medelklassen förlorat. Ett rent noll-summe-spel.