Malka Oil - Ur realistisk synvinkel

2009-07-11 17:21, Edited at: 2010-06-11 12:17

2005 vann Malka Oil via en auktion rätten att utvinna olja ur licensblock 87 i Tomsk-regionen under 25 åren. Det har nu gått 4 år sedan dess och företaget har 21 år kvar på sig att utvinna den olja man hittat/hittar i marken. Därefter skall arrendet förnyas och prislappen kommer med största säkerhet att fastställas utifrån de oljereserver som vid den tidpunkten finns kvar i marken.

Det betyder att om Malka Oil idag lägger tid, pengar och resurser på uppdatering av reserver finns risken att företaget vid arrendetidens slut "bundit ris åt egen rygg" om man inte hunnit pumpa upp all olja som man lyckats reservklassa.

I dag har Malka Oil drygt 43 miljoner fat i SPE-klassning P1 & P2 som man måste pumpa upp inom 21 år. Det betyder att företaget måste pumpa upp minst 5600 fat per dag i snitt under de kommande 21 åren.

Företagets infrastruktur är idag dimensionerad att klara en maximal produktion om 4000 fat per dag, så om man inte ökar produktionskapaciteten blir man om 21 år stående med minst 12 miljoner fat i backen av de redan nu P1 & P2-klassade reserverna.

Här bör även hållas i minnet att produktion med den nu avstängda pipelinen i drift i oktober -08 maximerades till 3200 fat/dag.

Därefter föll produktionen tillbaka till runt 2500 fat/dag trots att pipelinen var igång. Detta har tidigare ledning förklarat med "infrastrukturella flaskhalsar".

Skulle Malka Oil mot min förmodan i nuvarande skede ändå prioritera en ökning av P1 & P2-klassade reserver så kan vi redan nu beräkna hur mycket olja företaget måste pumpa upp per dag för att undvika "ris åt egen rygg" och därefter dra våra egna slutsatser.

Vid 150 miljoner fat i P1 & P2-klassade reserver måste företaget pumpa upp minst 19500 fat per dag i snittproduktion under de kommande 21 åren.

Vid 300 miljoner fat i P1 & P2-klassade reserver måste företaget pumpa upp minst 39000 fat per dag i snittproduktion under de kommande 21 åren.

Och vid 600 miljoner fat i P1 & P2-klassade reserver måste företaget pumpa upp minst 78000 fat per dag i snittproduktion under de kommande 21 åren.

Med dessa beräkningar i bakfickan inser man snabbt att nya reservklassningar under de kommande 6 till 12 månaderna bör ha Prio Noll då det:
1. Äter tid, pengar och resurser ur en i dagsläget begränsad, och enligt mina beräkningar krympande kassa.
2. Med nuvarande produktionskapacitet ändå inte kommer att kunna utvinnas inom 21 år.

Det bästa/enda Malka Oil i detta läget kan göra är att:
1. Så fort som möjligt få igång den pipeline som ryska myndigheter belagt med nyttjandeförbud och få upp produktionen från dagens

1000-1500 fat/dag till åtminstonne 2500-3500 fat/dag.
2. Bygga bort "infrastrukturella flaskhalsar". Det gör man genom att bygga en egen oljebehandlingsstation, samt ansluta Malka Oil:s pipeline direkt mot den Ryska nationella pipelinen Transneft. I dag leverera Malka Oil all sin obearbetade olja till grannen Tomskayaneft som behandlar och säljer oljan vidare med vinst.

När Malka Oil har sin egen oljebehandlingsstation och direktanslutning till Transneft är dagens flaskhalsar borta och företaget har då inte enbart möjlighet att producera/leverera mer olja, utan man får även betydligt bättre betalt än idag för sin olja.

Att detta inte har gjorts för länge sedan är för mig fullständigt obegripligt, och det största ansvaret för detta missmanagment måste den tidigare styrelseordförande och tillika i Sverige numera världsberömda miljardären Mats Gabrielson ta på sig.

Under sin tid som ordförande för Malka Oil har Mats Gabrielson enigt egen utsago hållit ögonen på den dåvarande vice ordförande Michail Malyarenko, då Mats anser att Michail genom olika manövrar bestulit Malka Oil.

Sanningshalten i Mats beskyllningar vill jag inte ta ställning till, men man kan fråga sig om Mats polisiära roll som ordförande kostat Malka Oil:s långivare och tidigare aktieägare mer än vad förre viceordförande Michail Malyarenko:s eventuella stölder kostat företaget.

Både Mats och Michail är numera borta ur ledningen och båda har även ett kraftigt reducerat ägarinflytande mot vad de tidigare hade, så man kanske kan summera dessa herrars maktkamp med att de bjöd på en rafflande skådespel som båda förlorade, och Malka Oil:s långivare och tidigare aktieägare fick betala ett dyrt biljettpris för sina åskådarplatser.

För att nu summera detta så ser det ut som om Malka Oil äntligen fått lite oljerelaterad kompetens i ledningen och jag är övertygad om att dessa med tiden får företaget på rätt köl. Det kommer dock att ta lite tid och om den globala marknaden gör en ny bottenavstämmning uppstår förmodligen möjligheter att köpa in sig på ett hörn lite billigare än i dag.

Nu tänker säker en del, - Jamen bud, det här måste ju vara ett fynd för en potentiell köpare!
Ur en eventuell köpares synvinkel ser ekvationen reserver kontra produktionsvolym exakt likadan ut som för Malka Oil, enda skillnaden skulle vara att en potentiell köpare kanske har de personella och ekonomiska resurser som behövs för att öka verksamhetens utvecklingstakt.

En ny ägare skulle förutom köpeskillingen ganska omgående behöva pumpa in en miljard eller två för att få upp den dagliga produktionsvolymen till 20-tusen fat per dag innan arrendetiden går ut, då det redan gått knappt 20% av den tiden. Tittar man på oljesektorn i stort så har jag svårt att se någon potentiell köpare ge sig in en sådan affär i nuläget.

Så när jag nu drar mina slutsatser, satsar jag mina pengar på att komma in billigare längre fram

Har jag fel så blir dagens Malka-ägare lyckliga, och det må vara dom väl unt.

Har jag rätt så blir kanske jag en lycklig Malka-ägare längre fram i tiden.