Personlighet/“Mod”/“Rädsla”. Skillnaden mellan teoretiska /praktiska affärer.
Inom aktiehandel talas det skämtsamt om tex “perrongsittare”, eller “politiker” mfl nidbegrepp, på aktiehandlare, som aldrig kommer IN i marknaden (dvs aldrig trycker på köp-knappen). Aktiehandeln blir en akademisk övning.
Paralleller finns inom flera fält. Inom tex den akademiska världen talas om den akademiska saxen. Att fastna i denna innebär, att man sas aldrig kommer ut i verkligheten/ på arbetsmarknaden. Ja ni hajar..
Den framlidne grekiska Redarkungen/affärsgeniet Onassis, var känd för att påminna omgivningen på sitt något grova vis, om att “det är st ke i mig”. Så var det nog också. Utan utbildning, byggda han sitt imperium, från i princip 0, till att bli en av världens rikaste män. Under en tid och omständigheter, som för oss som lever i Sverige idag (och är vana vid rätt ordnade former), nog skulle uppfatta som kaos, rättslöshet.
Likadant med framlidne Oljemagnaten Paul Getty (visserligen född rik), men som med ett självvalt extremt lågt startkapital, formligen slog sig fram under oljerushen i väst i USA. Han beskriver hur han inte sällan sov i sin T-Ford ute på fältet (för att kunna följa operationerna), samt att avtal brukade undertecknas med en stänkskärm som “bordskiva).
Gemensamt för båda dessa personer och deras kategori, var att de även vid FLERA tillfällen under karriären riskerade allt !..Väl medvetna om att de kunde förlora allt..Vilken syn har man på pengar då??. Det tål att fundera på.
Parallella betenden mötte jag under min tid som elitidrottare i 20 årsåldern. Jag kände väldigt många dylika, i ett antal olika sporter. Redan då var doping ett krav för att nå den absoluta toppen (därför lade jag själv av). Att doping kunde skada eller tom döda användaren, insåg de flesta. LIKAFULLT, kom det en dag, då ett beslut måste fattas. Bli perrongsittare”, eller ha CHANSEN att ta sista stegen till toppen. Vissa tog denna risk andra inte.
Mina ex har varit extrema för att måla en karikatyr.
Dock märker jag en tendens till att den nya generationen (men även flera inom de lite äldre gen), växer upp med att fastna framför laptopen. Gå utbildningar (vilket iof kan vara bra), analysera. Handla med fiktiva portföljer. Analysera. Överväga. Analysera…osv och så på det från ruta 1 igen.
Jag menar inte att man skall kasta sig in i aktiemarknaden hals över huvud, med förbundna ögon. SÄRSKILT INTE som börsen ser ut nu, men jag tror att det finns en romantisering (inte minst av media) av “framgångsmänniskan i västsamhället, där definitionen inte sällan är ENTREPENÖREN, affärsmannen/kvinnan, tjänstemannen/kvinnan, Jag tror att grupptrycket ligger latent. In i dessa fållor bör man. Lyckas bör man.
Som jag tidigare bloggat om i “Ni kan tjäna 10 Mkr netto, på 10 år..osv), så stöder svensk forskning att de allra flesta kan " lyckas”, på någon av dessa vägar..
MEN. Målet är en sak. Vägen dit kan vara en annan. Planer/visioner är en sak. PRAKTISKT “affärsliv delvis en annan..
OM… man (som jag misstänker att många gör), EGENTLIGEN otrivs… med det extra RISKtagande som OUNDVIKLIGEN kommer på vägen för att “lyckas”,så ska man kanske fundera. Kommer det att vara värt slitaget……ÄVEN om man når fram?. I vart fall bör man nog påminna sig om att det finns andra där ute som man konkurrerar med, som märkligt nog/i en del fall, tom ÄLSKAR att utsätta sig för risker.
Vad som sedan gör att en del tycks närmast växa med ökat risktagande/känner mindre “rädsla”, än andra, må vara en fråga om/för bla personlighet, och eller en annan blogg…….