Det finns ett talesätt som säger att för att bli framgångsrik bör man leta efter det som ratas på börsen men där framtidsförutsättningarna ändå ses som goda. Detta är mycket enkelt och förståeligt. Svårare att följa däremot i det verkliga livet.

Igår såg väl de flesta av oss inslaget på nyheterna om att Peak Oil framstår nu som allt mer verkligt och inte bara någon sektpåhitt som många betraktade det som tidigare. Det var självaste kungen av Saudiarabien som tydligen har sagt att oljeboomens tid är över. Att olja från och med nu kommer att bli en bristvara för att inte tala om vad som kommer att hända om 20-30 år från nu. Det där är intressant.

I Sverige har vi en del oljebolag och tittar man på vilket bolag som har de största reserverna av dem ser det ut att vara Tanganyika Oil. Deras problem tycks vara att oljan är av sämre kvalité, att den förefaller svår att få upp, att den befinner sig i ett politiskt betrktat svårt område (Syrien) och att företaget sannolikt inte har muskler att själva ta upp oljan till ytan och profitera på den. Icke desto mindre handlar det alltså om ett företag som sitter på en potentiell “guldgruva”

Nyligen har aktien först stigit till skyarna beroende på rykten om uppköp för att sedan falla pladask när det blev klart att produktionen inte blir som man tidigare hade väntat. Av flera skäl. Just att lyckas producera så pass att man blir lönsamma har varit bolagets hämsko hittills. Men ska man vara ärlig så ligger ju inte värdet i det som produceras idag eller imorgon utan i det som finns i marken. Det verkar dessutom som om ju längre det dröjer innan man tar upp oljan desto bättre eftersom priset stiger och det i allt brantare takt. I år har något märkligt hänt. I vanliga fall toppar oljan vanligtvis under augusti/september. Men inte i år.

En placering i Tanganyika innebär ganska hög, ja till och med mycket hög risk. Mycket kan ju gå fel. Men senaste tidens kursfall gör läget allt mer intressant. Företaget som sitter på så här stora reserver borde förr eller senare börja röna placerarnas intresse och om inte annat så bör uppköpsspekulationer sakta men säkert återuplivas. Kanske blir det kinesiska spåret åter första-side-stoff inom kort? Omöjligt är det inte.

Trenden i aktien är fallande och kanske ska man vänta någon form av urbottning. Jag har trots det en känsla av att det kanske ändå inte är helt fel att försöka plocka in ett par poster under de närmaste veckorna. Utan att glömma bort att det handlar om mycket hög risk.