Det sägs att varje påskafton samlas i hemlighet världens viktigaste statschefer i byn Blue Hill i North Dakota för att tillsammans med indianhövdingarna Sitting Bull och Luther Standing Bear röka fredspipa, diskutera lättsam politik och konsultera andevärlden med syfte att få clairvoyanta budskap från framtiden, framförallt om hur den viktigaste ekonomiska motorn kommer att utvecklas – alltså börsen. I år hade i sedvanlig ordning statscheferna för USA, Kina, Ryssland, Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Italien samlats, men också Sveriges statschef var i år bjuden som ”special guest”, eftersom de ledande länderna ville belöna Sverige som under många år framgångsrikt bidragit till världsekonomin och globaliseringen med hjälp av kungarikets framgångsrika industribolag.
På traditionellt vis satte sig deltagarna kring den sprakande lägerelden, med Sitting Bull sittandes i norra ändan och med Standing Bear i den södra. Fredspipan tändes och en gräslig doft började spridas kring deltagarna när de i en vänskapsgest turades om att dra några bloss ur pipan. När sedan Standing Bears fru, Falling Knife, steg lättklädd ut ur indiantältet och började bjuda på eldvatten blev stämningen bland deltagarna genast avspänd och behaglig. Sitting Bull kände sig dock rätt så bekymrad då diskussionsagendan i år var full av elände i form av bankkriser, stimulanspaket och en tilltagande protektionism och han mindes med fasa hur fjolårets fest urartat när Putin i ett judokast omkullkastat Bush då den amerikanske presidenten anklagat den ryska statschefen för att vara gnistan till finanskrisen. Som tur var så bestod dock fjolårets ”special guest” av den fredsmäklande Martti Ahtisaari som lyckades sära parterna med att ge samtliga deltagare varsin Nokia mobiltelefon, som de sedan förtjusta inspekterade teknologin i. Ja, en mobiltelefon ”really connecting people” tänkte Sitting Bull och tänkte hoppfullt att i år hade ju faktiskt även byten skett på flera statschefsposter, samtidigt som han mindes de tider när indianstammarna sände röksignaler mellan varandra, som var en betydligt tryggare kommunikationsmetod än att diskutera världsproblem över öppen eld. Sitting Bull sneglade därefter på en lite blygt rodnande Fredrik Reinfeldt och undrade om verkligen den svenske statschefen skulle ha tillräckligt med ”sisu” som den nordiske kollegan ifall festen i år igen skulle urarta.
På sedvanligt manér hade även deltagarna presenter med sig för att göra miljön festligare och därtill som ett lättsamt försök bjuda till för att stärka vänskapsbanden mellan länderna. Den som först tog mod till sig och lämnade över sin present var Dimitrij Medvedev som likt en rysk björn, kraftfullt vred av kapsylen på en flaska Stolichnaya och förklarade medan flaskan färdades runt lägerelden att i Ryssland började man minsann alltid affärsdiskussionerna med ett glas vodka. Tysklands Angela Merkel smålog och medhöll att en schnapps aldrig var fel, men att det minsann även krävdes en begynnande kroppslig njutning, och hon öppnade därefter sin present bestående av åtta rosa dildon.
Efter en fredspipa och lite eldvatten med påfyllning av rysk vodka samt med en varsin surrande dildo började nu deltagarna snabbt känna sig väldigt samspelta och tillfredsställda och Merkel förklarade vilket genialiskt fredsvapen dildon egentligen var, samtidigt som Berslusconi undrade om verkligen en massproduktion av rosa dildon skulle bota finanskrisen och han noterade därefter i ögonvrån intresserat att Sarkozy nu börjat öppna skjortknapparna. Jintao förklarade att han aldrig hade sett en sådan där mojäng och han undrade om den var ekologisk och gick att driva med bränsle från alternativa energikällor. Den ÄR en alternativ energikälla utbrast Merkel förtjust samtidigt som Brown förklarade att det inte räcker med stimulanspaket som bara ger en tillfällig effekt i systemet, utan det krävs stimulanser som skapar multipla effekter, varvid en mycket förvånad Merkel nu såg ut som ett frågetecken.
I form av sin hemmaplansfavör och i beskydd av Merkels vågade present fick nu även Barack Obama tillräckligt med mod för att lämna över sin present som bestod av hamburgare från McDonalds, med förklaring att just mat var en starkt bidragande faktor till globaliseringen. Medvedev tittade dock lite surmulet ner på den lilla ostburgaren men behöll dock lugnet då han fortfarande hade kvar smak av vodkan i munnen och då han också överraskande börjat tycka att Merkel successivt blivit vackrare. En hamburgare var ju trots allt bättre än vad Bush släpade med ifjol då han tvingade deltagarna att dricka Coca cola med samma globaliseringsfilosofi som Obama nu nämnt. Han undrade därefter om det verkligen var Obamas egna ord som kom ur presidentens mun eller om det fanns någon annan som beskrev vad han skulle säga.
Stämningen var således, till indianhövdingarnas lättnad, ännu rätt så lugn och behaglig, men när Nicolas Sarkozy öppnade sin present som var en ostbricka fylld med Roquefort, Brie och Camembert fnös såväl Barack Obama som Gordon Brown på näsan och Brown frågade om Sarkozy plötsligt tagit av sig skorna, samtidigt som Obama anklagade den franska statschefen för att detta endast var en spydisk gest mot USA angående ett tidigare handelsembargo mellan länderna. När sedan Silvio Berlusconi öppnade sin present som bestod av det italienska röda vinet Chianti, hotade Sarkozy omedelbart att lämna tillställningen om han tvingades dricka detta lågvattenmärke. Berlusconi försökte dock diplomatiskt föreslå att det röda vinet passade exemplariskt till ostbrickan men fransmannen blev då rosenrasande och han steg bestämt upp och vinglade ut mot den amerikanska prärien. Gordon Brown såg nu allvaret i situationen och öppnade omedelbart sin present bestående av en demo med Deep Purple, samtidigt som han förklarade att musik stärkte demokratin och medan röken från fredspipan gled ut över vattnet på den närliggande sjön sprang en luftgitarrspelande Medvedev lyckligt iväg för att få Sarkozy övertalad att återvända från sin begynnande eremitvandring. Obama studerade dock misstänksamt händelseloppet och utbrast till Brown att Medvedevs hjältemodiga övertalningsförsök endast var en taktik för att få tala i ensamhet med fransmannen och som ett försök till att få bättre betalt för den ryska naturgasen. ”He will knock on your backdoor too”, viskade Obama till Brown, Merkel och Berlusconi.
Kinas president Hu Jintao försökte nu lugna tillställningen med att öppna sitt paket som bestod av en kärna från en mandarin. Jintao steg upp och visade alla den lilla kärnan och sade filosofiskt att den var ett vapen för människans överlevnad då den representerade tillväxt och symboliserade vänskap då den kom från en mandarin, som visserligen bestod av klyftor men där skalet hindrade dem från att glida isär. Därefter sade han sedan försynt med blinkande ögon att globaliseringen verkligen skulle gynnas av ett gemensamt språk. Gordon Brown blev genast rasande och frågade om inte kinesen märkt att engelskan redan var ett världsspråk och han anklagade därefter högljutt Jintao för att han med hjälp av buddistiskt dravel propagerat för kinesiskan. Medvedev som nu återvänt med en kramande Sarkozy utbrast lyckligt att stämningen kring lägerelden nu började likna en riktig rysk bastukväll med “perfect strangers” och samtidigt som han fyllde på schnapsglaset lade han märke till Fredrik Reinfeldt och frågade intresserat vad svensken hade i presentförpackningen och att han hört talas om Axis och deras övervakningskameror.
Den svenske statschefen som var chockad över i princip hela tillställningen, steg upp och förklarade ändock med överraskande lugn röst att han nog var överraskad över de presenter som hittills presenterats och att han inte hade räknat med att tillställningen skulle vara så här pass blötlagd och att han också bestämt tog avstånd från festens inofficiella tema, nämligen ”sex, drugs & rock n roll”. Därefter öppnade han stolt presenten och presenterade en livs levande påskkyckling, en falukorv samt ett påskägg innehållande ett glas från Kosta Boda. Genuin svensk design förklarade han om glaset samtidigt som påskkycklingen hoppade upp ur presentboxen. Falukorven förklarade han att var slaktad i fäbon av jäntan därhemma och att den minsann levt ett frigående liv. Jaja, tänkte Medvedev, bara glaset går att fylla. Kycklingen förstod han också syftet med, men vad fan var karln ute efter med falukorven? Därefter frågade han om Falling Knife hade något mer hopkokat eldvatten. Är den smittad frågade Obama samtidigt som han slängde ett misstänksamt öga på Jintao. Menar du korven eller kycklingen, frågade Reinfeldt en aning förnedrad och förklarade att kycklingen minsann var en present direkt från kungen, en riktig Kronfågel. Hmm..en korv från falun, utbrast en mycket misstänksam Jintao samtidigt som Angela Merkel plötsligt sprang upp med dildon i hand och började jaga kycklingen samtidigt som hon högljutt avslöjade att hon tänkte fånga den och binda fast den vid totempolen för att sedan grilla den över öppen eld. Sarkozy som ännu inte lugnat ner sig till fullo sade att, se tyskar, förr eller senare kommer alltid deras maschokistiska sida fram och skulle de vara lika emotionella som fransmännen skulle världen i en handvändning förvandlas till Edens lustgård. Därefter sneglade han över lägerelden på Berlusconi som tydligen hade fått nervproblem med vänster öga. Bah, tänkte Medvedev, nu tänker väl fransosen snart börja jämföra Baudelaire med Dostojevski också, men då jävlar skall röda armén återmobiliseras!
Under tiden som tumultet eskalerade hade dock Reinfeldts påskkyckling jagad av Merkel med dildon sprungit rakt på glaset från Kosta Boda som krossats och nu spritt sig över deltagarnas hamburgertallrikar. När sedan Berlusconi plötsligt utbrast att det är glas i hamburgaren blev det kalabalik och när samtliga statschefer kände på sina blodiga uppskurna tungor utbrast indianhövdingarna besviket att deltagarna nu, i år igen, talat med kluvna tungor! Därefter ämnade de påbörja seansen som ett försök till att slutföra detta evenemang!
Nu var det ju inte världens bästa koncentrationsförmåga hos statscheferna men till slut lyckades dock indianhövdingarna få kontakt med andevärlden och ur rökelsedimmorna kom plötsligt Adam Smith och Karl Marx gående. Nu grät Jintao och Medvedev, samtidigt som de övriga deltagarna viskade till varandra att samtliga handelsembargon nu omedelbart borde upphöra. Medvedev återfann dock lugnet överraskande snabbt och frågade Marx om inte några andra andar med samma livsfilosofi fanns tillgängliga? Jintao blev överlyckligt hoppfull över frågan och började jama som en katt även fastän han inte klarade av att uttala bokstaven J. Reinfeldt som tillslut även hamnat på sniskan sjöng nu för full hals ”Staten och kapitalet” och Berlusconi som studerat de båda öststatschefernas böjelser återfick nu sitt italienska lynne och sade att detta är ju patetiskt, alltså att Marx och Smith går hand i hand ut och in ur andevärlden! Detta känns ju minsann lite korrumperat på något vis utbrast italienaren, samtidigt som han sneglade misstänksamt mot indianhövdingarna som gick omkring och bjöd på mer fredspipa. Han fattade därefter galoppen och ruskade på huvudet och gnuggade sig i ögonen samtidigt som han noterade hur de båda andarna sakta började tyna bort. Detta hade alltså bara varit en bluff! Deltagarna skulle alltså inte få några avslöjanden om hur börsen skulle gå och samtidigt som han såg hur Jintao och Medvedev överlyckliga hade slocknat när de försökt kroppsmåla sig själva röda steg han upp för att på allvar ta itu med indianhövdingarna. Dock hade nu tillställningen nått småtimmarna och med hjälp av allt eldvatten tappade Berlusconi plötsligt balansen, föll, och slocknade slutligen bredvid Obama som somnat tillsammans med övriga västländers statschefer då de försökt bevisa vem som kunde handel bäst genom ett sent parti Monopol.
Sitting Bull och Standing Bear ruskade på huvudet, studerade de sovande statscheferna och Bull frågade:
- Same procedure as last year Bear?
- Same procedure as every year Bull!
Därefter tog Sitting Bull fram ett dollarmynt som han kastade upp i luften, studerade myntet efter det landat och utbrast besviket till Standing Bear:
- Du vann i år igen, det blir ett minusår!
Finanskrisen är alltså inte över utbrast Standing Bear samtidigt som han sneglade på de sovande statscheferna och konstaterade att även morgondagen riskerade att drabbas av en obehaglig baksmälla. Därefter packade indianhövdingarna ner indiantältet och lämnade reservatet för att återgå till sina jobb som montörer på respektive bilfabrik i Detroit, samtidigt som de diskuterade minnen från tidigare års påskaftnar, då till motsats till torra ekonomigurus, istället Elvis, Marley och Hendrix dök upp ur andevärlden för att underhålla deltagarna, vilket då inte föranledde några dispyter mellan deltagarna då de var helt upptagna med att dansa ringdans kring lägerelden.
- Det var bättre förr, utbrast Sitting Bull!
- Ja, det var nog bättre förr, svarade Standing Bear!
“Människans hjärta hårdnar
när det är avskilt från naturen
och bristen på respekt för levande ting
leder snart till brist på respekt för människan”
(Luther Standing Bear, indianhövding ca 1850)
Glad Påsk!