Det var en gång en liten griskulting, som levde på en gård. Kultingen hade ett mycket enkelt, men behagligt liv: varje dag fick den mat tre gånger - morgon, middag och kväll - i tid och precis så mycket den önskade. Kultingen njöt och växte, och eftersom detta var en ovanligt matematiskt begåvad kulting, insåg den snart att dess vikt utvecklades väldigt linjärt - nästan ett kilo varje dag. Härligt, tänkte kultingen - i den här takten kommer jag att vara en stor och fin gris om bara ett år! Och tiden gick, och kultingen blev allt stoltare - faktum var att den redan kände sig som en stor gris, fastän den inte var så gammal och bara vägde knappt 100 kg ännu. Enligt grisens fina graf skulle det dock bara ta ytterligare 2 år, +- 1 månad, innan den nådde den ansenliga vikten av 250 kg och därmed nått sitt mål om att bli en gris att räkna med.
Och grisen åt och växte, åt och växte … tills en dag då det var jul och husbonden hungrig. Han slaktade grisen, kokade skinkan och slängde resterna till hundarna. Och på grisens fina graf störtade viktkurvan från sin all-time-high på 100 kg rakt ner till 0. Vilken katastrof! Vilken otäck oförutsägbar händelse! Åtminstone för grisen … men kanske borde den funderat lite mer på sin situation och framtiden, snarare än den historiska trenden, innan den blev uppäten?
Om Nassim Nicholas Taleb fötts i Småland, och inte i Libanon, senare utflyttad till USA, hade detta kanske varit hans sätt att förklara sin teori om “svarta svanar”.
Istället väljer han att använda en kalkon i sin liknelse, och känner sig dessutom vungen att skriva en hel bok om ämnet, “The Black Swan”, vilken jag just lagt ner. Eftersom jag tycker att vi som är intresserade av finansmarknaden har en hel del att lära av Taleb, tänkte jag passa på att recensera den och även gå ut med en stark köprekommendation, för alla som någon gång tänker sig att syssla med aktieanalys.
Svarta svanar
Det centrala begreppet i Talebs bok är “Black Swans”, “svarta svanar”. Dessa är händelser som karaktäriseras av tre saker;
- Oförutsägbarhet, i det att den inte kan förutses på historiska grunder
- Extrem påverkan när den väl sker
- Förutsägbarhet, i efterhand
Namnet är hämtat från ett europeiskt talesätt, att det är “större chans att hitta en svart svan än att … “, som ett exempel på något omöjligt. När man upptäckte Australien visade det sig dock att där fanns en fågel, mycket lik en svan, men svart - och vips var talesättet meningslöst. Och egentligen var det ju rätt logiskt att det kan finnas svarta svanar, så här i efterhand…
När Taleb pratar om Black Swans handlar det dock inte om biologiska förutsägelser, utan om alla möjliga händelser. De svanar som nämns oftast är första världskriget och 11 september. Nu kan man ju tycka att dom visst kunde förutses, men Taleb menar att det är stor skillnad i att se i bakspegeln, och att förutspå en händelse - det går att se att skotten i Sarajevo utlöste världskriget, men om han hade kunnat förutse konsekvensen av morden i Sarajevo hade nog mördaren tvekat. Problemet är inte att dom är slumpmässiga, utan att vi saknar rätt och tillräcklig information för att förutspå dom och deras konsekvenser.
Den mest aktuella svarta svanen kom dock efter bokens publicering, och det är det som gör den rykande aktuell och till och med lite spöklikt förutsägande; bostads- och kreditbubblan i USA. Taleb nämner faktiskt i förbifarten bankindustrin som en i grunden farlig verksamhet, eftersom man verkar i tron att svarta svanar aldrig inträffar utan gör sina kalkyler utifrån mycket teoretiska matematiska modeller och antaganden baserade på just historisk data, t.ex. att fastighetspriser aldrig sjunker. Verkligheten, vilket den spruckna bubblan sommaren 2007 visade, liksom tidigare bankkriser på 80- och 90-talen, var dock annorlunda.
Däremot förutsäger Taleb aldrig den krisen, eller någon annan; hans tes är just att svarta svanar är mycket svåra att förutse baserat på historisk data, även om de inte på något sätt är omöjliga att förutse, och relativt enkla att förstå i efterhand.
Att leva med fjäderfät
Problemet med svarta svanar, menar Taleb, är att våra matematiska modeller sällan tar hänsyn till dom. Han siktar särskilt in sig på normalfördelningen eller Gauss-kurvan, den kända sannolikhetsfördelning som används (allt för) ofta i ekonomiska sammanhang.
Ett känt exempel på problemet med normalfördelningen är att trots att det förekommer långt fler dagar med stora rörelser på börsen, än vad en normalfördelning antyder, används ofta normalfördelningen för att värdera t.ex. optioner (t.ex. som en del i Black-Scholes-Mertons klassiska formel).
Trots att det är känt, fortsätter vi att förlita oss på matematiken före verkligheten, vilket kan ha förödande konsekvenser. Det drabbade t.ex. hedgefonden LCTM, där just Scholes och Merton var partners, och som efter flera år med 40%+ avkastning per år kollapsade på bara 4 månader 1998. Taleb själv kallar denna typ av strategi “picking up pennies in front of a steamroller”, vilket även kan användas för att beskriva det beteende hos investmentbankerna som skapade bostadsbubblan: att köpa AAA-märkta bostadsobligationer bestående av förpackade skräplån för några ynka procents högre avkastning. Så bra krut hade dock Taleb inte i denna första utgåva.
Taleb pekar på att de flesta matematiska modeller är framtagna i en värld han kallar “Mediocristan” - en värld där saker strävar mot medelvärdet, och extrema händelser därför endast har en begränsad inverkan. De flesta fysiska händelser och naturvetenskaper rör sig i det här området, och här lämpar sig också matematiska modeller relativt sett bättre. T.ex. är det mycket enkelt att förutsäga en människas livslängd, snittlängden på en grupp människor, eller hur många gånger ett mynt kommer hamna med krona upp.
Motsatsen är “Extremistan” - en värld där de få, osannolika, men ytterst inflytelserika, händelserna dominerar. Problemet är att Extremistan är långt vanligare än vi hade önskat, och dominerar bl.a. historia, kultur och ekonomi. Som exempel tar han upp att
- Nästan alla sålda böcker ett visst år skrivna av en handfull författare (ju mer än bok säljer, desto mer uppmärksamhet får den, och desto mer säljer den ytterligare)
- Ett fåtal börsdagar står för majoriteten av uppgången på börsen över en längre period
- Rikedom är inte normalfördelat - det finns långt fler miljonärer än vad en normalfördelning borde gett vi handen, och om du vet att två människor har 1 miljon kr ihop är det större chans att en har nästan allt och den andra inget, än att båda har lika mycket
Problemet förvärras också, menar Taleb, av att vi människor har svårt att hantera osäkerhet. T.ex. har vi ofta en överdriven tro på vår egen förmåga (94% av alla svenskar tror att de tillhör de bättre 50% av alla förare om man frågar dem). Vi tenderar också att se endast till det som skett. Många spelare talar t.ex. om nybörjartur och det går att konstatera att begreppet existerar. Det beror dock på att om man inte har tur i början, fortsätter man inte att spela. Ett annat exempel med fondanknytning: tar man 10000 människor, ger dem 1 kr var, och låter dem singla slant mot varandra, kommer det efter ett antal omgångar att finnas 10 människor som tusenfaldigat sitt startkapital. Då är det lätt för dem och andra att tro att de är speciella, att det har något extra och att man nog ska låta dom förvalta ens pengar också - men i nästa runda kommer hälften av dem att förlora allt de äger.
Sett till det här, och många andra liknande dokumenterade effekter, menar Taleb att det är ofta är hopplöst för människor att försöka förutspå framtiden. Ändå finns det dom som gör det, och dessutom kallar sig experter - däribland aktieanalytiker. Det visar sig dock vid en studie av 2000 prognoser gjorda av analytiker, att det vore i princip lika förutsägande att förutspå att nästa kvartals resultat blir samma som föregående, som deras prognoser. I en liknande studie bland politiska och ekonomiska experter visade det sig dessutom att akademisk rang inte spelade roll - en student klarades sig lika bra som en doktor. I själva verket är experter sämre på att förutsäga saker, eftersom de har en övertro på sin egen förmåga: en taxichaufför vet att han inte vet, en expert tror sig kunna förutspå in på decimalen.
Problemet, vilket den inledande historian visar (Taleb använde en kalkon i sin amerikaniserade version), är att historiska trender inte nödvändigtvis förutsäger framtiden. En rät linje kan vara en linjär trend, en del av en vågform, eller början på en exponentialkurva. Vem vet? Och när trenden vänder i Extremistan och på börsen, då kan det bli stor avvikelse från prognosen.
Så, vad ska man göra då - om nu de där fjäderfäna förstör ens prognoser? Om du är aktieanalytiker, menar Taleb hårt, “get another job”.
Lite mer generellt säger han “don’t be a sucker” - gå inte på allt. Fall inte för prognoserna eller förutsägelserna om framtiden, särskilt inom ekonomi, och plocka inte mynt framför ångvälten. Det är tunt med mer konkreta råd, men Taleb, som faktiskt både arbetat som trader och hedgefondsförvaltare på stora finansinstitutioner, nämner i alla fall att hans råd istället är att
- Identifiera vilka händelser som är svarta svanar och positiva för dig (dvs. vilka som ger vinst) och vilka som är negativa (dvs. vilka som hotar att utplåna ditt kapital)
- Exponera dig för så många som möjligt av dessa positiva svarta svanar
- Skydda dig mot så många som möjligt av de övriga, negativa
Själv använder Taleb en metod som bygger på derivat, där han letar ytterst osannolika händelser. Derivaten ger begränsad nersida, men obegränsad uppsida, om den svarta svanen inträffar. Övrigt kapital skyddar han maximalt, och undviker alla risker. Genom många små satsningar får han då små förluster med stor sannolikhet, men (i enlighet med att svarta svanar förekommer oftare än vad människor) tror, mycket stora vinster då och då. Taleb förespråkar också bioteknik och riskkapital av samma skäl, så länge man använder samma princip av många små vad.
Slutligen en liten varning: Taleb är trots sin bakgrund en filosof, och boken har en ibland en något för filosofisk ton för min smak. Ibland kan det också bli lite väl mycket raljerande och revanschism, tydligen främst finansmän med slips, människor som jobbar hårt med att göra prognoser istället för att dricka vin och läsa fransk prosa, samt fransmän.
En rekommendation
Sväljer man Taleb och hans person, tycker jag att boken är väldigt läsvärd och öppnar ögonen för ens egna begränsningar, och gränsen för vad som kan förutspås, även bland de bästa av analytiker.
Så, kanske är dags att ta fram håven och ut och fånga svanar, och lämna sitt Excelark därhän. Aktieanalys kan jag nog inte sluta med; jag är ju bara människa trots allt :-)
Black Swan finns bl.a. hos Amazon och Bokus