När Alexander den Store erövrat hela den då kända världen, så säger sägnen, att han bröt ihop totalt. Inget mera fanns att erövra, och det var det enda Alexander fann meningsfyllt i livet. Enligt bloggrubriken så delade oljegiganten Paul Getty uppenbarligen Alexanders passion, för sitt eget arbete/livsverk, som ju var att bygga sitt oljeimperium. ( Dessbättre för Paul, så tog dock inte oljan slut i backen under hans livstid.)
Paul hävdade även att den största andelen självmord bland affärsmän, kom till då de nått sina mål/toppen. De insåg först då, skillnaden mellan målet, vägen dit, och vad som igentligen varit meningsfyllt för dem.
Likt sirenerna som lockade sjömän på grund med sina sånger, i den Grekiska mytologin, så rekryterar olika delvärldar i exvis vår nutida västerländska värld, via rosaskimrande marknadsföring många människoöden på grund. Suktande efter social acceptans/samt rädsla för grupptryck är en akilleshäl, som få haft turen att födas utan. I anknytning till “Redeyeläsarens värld”, så är epitet som “Affärsman/Entrepenör”, inte omöjligt de finaste/mest eftersträvansvärda . Eller i vart fall ngt intilliggande, i stil med “finansman” osv.
Vår tids sirener, bla psykologerna som finns med i allehanda marknadsföringsteam, vet hur slipstenen skall dras för att rekrytera maximalt med ny bas(näring) till den pyramidspelskultur som i olika former dyrkar pengar, som livets första sista och mest centrala valuta.
En del/eller snarare flertalet, som rekryteras kommer att springa så länge det håller, och för en del så “håller det”, hela vägen fram tills dom tjänat X antal kr. Men om inte förr, så kommer ( i enighet med Pauls och bloggens underliggande axiom), inget att kunna dölja tomheten i den hugades själ, den dagen som de egna värderingarna skall vägas mot den väg man vandrat.
Sensmoralen/själva kvintessansen blir således att begrunda sina sentiment, på ett rätt tiden stadium, längs vilken väg man än “valt/och eller sugits in på.
Det blir mindre problem på sikt då.
( Man kan även tillägga att Alexander den Store fann ytterligare en “ny värld” att erövra efter att det tagit stopp enl bloggingressen. Nämligen Indien. Där stötte han dock på en man som inte väjde för hans fabulösa ryktbarhet och styrka. Det hade aldrig hänt Alexander, och hans öde var därmed beseglat. Som jag beskrivit i en tidig Redeyeblogg, så lät han på egen order, sina armar hänga ut genom hål i sidan på sin kista, när han färdades fram på “Lit de Parade”. Detta för att hela världen skulle se, att han inte fick ta med sig någonting, till nästa dimension, av det enorma Rike han så passionerat hade byggt.