Från varningssignal om USA:s bolånemarknad till finanskris, recession, produktionsstopp och ett närliggande hot om massarbetslöshet i hela världen är tidsavståndet mycket kort. Politikerna hinner inte med att lösa en kris förrän vi är inne i nästa. Riksbankens framflyttade räntesammanträde är ett typiskt tecken. Man måste helt enkelt snabbare ta ett beslut om räntesänkning för att den skall ge någon effekt. Det har hittills varit snabba fötter och beslut av svenska politiker, riksbank och riksgäld. Ett undantag finns och det är en nustrategi för att motverka alla varsel och statens strategi kring Volvo-Saabkrisen. Statsministern upprepar att tillräckliga åtgärder finns i vårbudgeten. I nutid är det långt till framtiden och Maud Olofsson har tryckt på kopieringsknappen ”all in” för uttrycket: ”staten är ingen bra ägare av bilindustri” långt innan alla fakta finns på bordet.
EU och USA är av historiska och organisatoriska skäl inte lika snabba med åtgärder . Deras blytunga beslutsprocesser verkar nu enbart i en riktning - förlängd lågkonjunktur och mer elände. Globaliseringen har fått sitt nästan totala genombrott på flera områden på både gott och ont. Vi kan bara titta på kommunikation där tv, datorer och mobiltelefoner krympt tid och rum. Sjukdomar (hiv,fågelinfluensa t.ex) och miljö problem(luftföroreningar som koldioxid och radioaktivt nedfall) är också av global karaktär. Både kapitalmarknaden , tillverkningsindustri och konsumtion har också hamnat i ett globalt läge. Det finns inte längre några lokala marknader som kan hindra eller fördröja en lågkonjungtur.
Då, nu och sedan har flutit ihop till närtid i den globala världen och kräver omedelbar aktivitet inom de negativa områdena om inte också begreppen födsel, liv och död skall flyta ihop till dödfödd.