Äntligen! Vi kan lägga 2007 till handlingarna, nu är det verkligen 2008! Förra året var ju inte så upplyftande, totalt sett. Den infinitesimala tidsenhet som finns mellan 2007 och 2008 är av mina barn döpt till “tomheten”. Om man fastnar där, kommer det att vara som att stå stilla. Tiden i tomheten står stilla, men allt annat rör sig. Jag tror inte vi har fastnat i tomheten. Jag är optimist, och tror på framtiden. Jag tror på tillväxt, framsteg och utveckling. Takten är oklar, men riktningen består.
Varför jag tror på det? Jo, för att det ligger i människans natur att hoppas, och därav kommer optimismen. Det ligger också i människans natur att oroa sig. Därför finns ingen positiv motsvarighet till domedagsprofetior. Vi hoppas på det bästa, men vi tror det värsta.
Undrar varför det är svårare att tro på exponentialekvationer än fritt fall, det ligger något märkligt begravet i detta. Vad ska man göra om man inte tror på något av det? Tro på det man tror kanske? Kryssning mellan tillväxgt och bakslag, givetvis.