Northland Från 3 000 000 000 till 0

2013-05-25 16:11, Edited at: 2013-06-16 20:06

Dagens järnmalmskung Karl-Axel Waplan likt dåtidens tändstickskung Ivar Kreuger en djärv, självsäker, och optimistisk affärsman. Karl-Axel Waplan har styrt företaget Northland Resources från ett förväntantsfullt gruvbolag till ett förfallet konkursbo. Enligt årsrapporten 2012, har Northland’s ledning, styrelse, och nyckelpersoner under de senaste åren lyckats ge sig själva 108 Miljoner kronor.

Northland anlitade tidigt den norska investeringsbanken Pareto för att genomföra Northlands nyemissioner genom att övertyga institutionella och privata investerare att köpa aktier i Northland. Northland betalade 250 miljoner kronor i avgifter för genomförandet av 2012s nyemission. Mesta dels av pengarna har gått till Pareto Securities där Northland’s egna styrelseordförande Anders Hvide sjäv arbetat största delen av sitt liv.

Förutom banker och ledning har även konsulter fått ta en del av kakan. Konsultfirmor har fått uppemot 140 miljoner kronor för att säkerställa att järnmalmen är ekonomiskt lönsam att utvinna. Konsultfirman Raw Materials Group har tagit fram estimat för en framtida prognos utav järnmalmspriset. De räknar med ett långsiktigt pris på 160$ per ton fastän järnmalmspriset bara varit över 100$ per ton de senaste åren. Inte så konstigt kanske i och med att Karl-Axel Waplan sitter i styrelsen för den här konsultfirman.

Gruvan som ledning byggt upp, konsultfirmor intygat om, och banker rest kapital åt, har visat sig kosta mer än vad de kan få i intäkter på att driva gruvan. Northland har inget mer kapital för att fortsätta sin förlustbringande gruvdrift. Resultatet är ofattbart, mer än 12 000 småsparare har totalt förlorat omkring 500 miljoner kronor, pengar som har gått oavkortat till ledning, banker, och konsultfirmor. Järnmalmspriset är i en fallande trend och det är oklart ifall konkursboet kommer lyckas säljas eller rekonstrueras utav obligationsägarna till att skapa ett framgångsrikt gruvbolag.

Northland var den mest hyllade aktien 2012 i både Sverige och Norge av analytiker och media likt Keuger aktien 70 år tidigare. Karl-Axel Waplan kom ständigt med förbluffande självsäkra, djärva, och optimistiska utalanden kring både järnmalspriset och företaget. Många investerare underskattade riskerna i projektet. Men varför var det inte fler som ifrågasatte varför ledningen knappt ägde några aktier själva?