Dags att köpa NAUR

2011-11-22 08:33

Det är många som försökt fånga den fallande kniven och nu har även jag sällat mig till den äventyrslystna skaran. Må vi vältra oss i dollares innan våren!

I augusti rapporterade DagensPS om ”Börschocken i Pajala”. Artikeln handlade om att belånade pajalabor paniksålde sina aktier i gruvprospekteringsbolaget Northland Resources(NAUR), pga att kursen fallit dramatiskt på kort tid. Bolaget som blivit en småspararfavorit var under oktober en av de fem populäraste aktierna hos Nordnet och under månaden dikterade även börsoraklet Björn Davegårdh ihop en köprekommendation där han beräknade att Northland värderades lägre än en årsvinst. Trots småspararnas ökade intresse och Davegårdhs skyltande med rabatterbjudandet har aktien fortsatt att falla och sedan 1:a november uppgår nedgången till hela 30 procent. Under samma period har dock priset för järnmalm stigit med mer än 25 procent och i fredags avslutades en fjorton dagars lång uppgångsfas vilket faktiskt är den längsta oavbrutna uppgången någonsin för råvaran. Järnmalmspriset har alltså visat sitt immunförsvar mot den accelererande skuldkrisen i Europa. Det ger givetvis inte några garantier för att råvaran fortsättningsvis kommer att prissättas högt men aktiemarknadens dom över ”juniorerna” inom sektorn, och i synnerhet Northland, framstår dock som överdrivet hård då 70 procent av Northlands marknadsvärde sedan toppen i januari nu raderats ut.

The final countdown

Under det fjärde kvartalet nästa år beräknas Northland påbörja brytningen av järnmalm i Kaunisvaara som ligger ca 3 mil norr om Pajala. Vid full produktion(2014) beräknas området ge 5 miljoner ton järnslig per år, dvs krossad och renad malm. Järnhalten ligger på 69 procent vilket är ovanligt högt och mycket gynnsamt för bolaget då det betingar ett högre pris på marknaden än traditionell järnmalm med ett 62-procentigt järninnehåll. Premien har vanligtvis legat mellan 4 – 11 usd per ton för varje procentenhet vilket innebär att vid ett marknadspris på 100 usd erhåller Northland istället mellan 128 – 177 usd per ton. Det är positivt då det ger bolaget en extra krockkudde ifall järnmalmspriset skulle försvagas kraftigt. Därtill är gruvorna dagbrott vilket generellt ger lägre kostnader. Northlands beräknade ”cash cost”, alltså kostnader förenade till produktion och transport vid gruvan, har beräknats uppgå till 59 usd per ton. Ytterligare tillkommer ca 40 usd om malmen skeppas till Kina. Jämför vi detta med nuvarande marknadspris för järnmalm med en 62-procentig järnhalt(ca 145 usd) samt lägger på en premie på 7 usd per ton för varje procentenhet högre järnhalt, skulle överskottet landa på hela 95 usd per ton, vilket vid full produktion i Kaunisvaara skulle generera ett överskott på 475 musd per år, eller ca 2,7 miljarder norska kronor, vilket kan jämföras med nuvarande börsvärde på ca 1,3 miljarder NOK. Visserligen måste vi även beakta avskrivningar tillsammans med ränte- och koncerngemensamma kostnader men oavsett ser järnmalmsbrytningen i Kaunisvaara ut att kunna göra Northland och i förlängningen dess aktieägarna gruvligt förmögna. Som grädde på moset finns det dessutom ytterligare tillgångar som beräknas komma i produktion år 2014 – i finska Hannukainen - där det förutom järnmalm även finns koppar och guld. Vid full produktion spås Hannukainen kunna generera 2-4 miljoner ton järnslig per år vilket om det vill sig väl nästan skulle kunna fördubbla produktionen.

Lågtryck med mörka moln hotar

De största orosmolnen är världsmarknadspriset på råvaran tillsammans med osäkerheten kring transportlösningen, samt finansieringen som det börjar bli bråttom med då kassan bedöms sina i början av nästa år. Just nu sitter Northland i förhandlingar med ett bankkonsortium bestående av Societe Generale, Unicredit och WestLB angående ett senior loan uppgående till 400 musd, som bedöms säkerställa igångsättningen av gruvan. Italienska Unicredit är som bekant nere för räkning och visar det sig att skuldkrisen i Europa nu börjar fälla banker som domino-brickor äventyras givetvis finansieringen. Det är självfallet naturligt att denna osäkerhet ger aktiemarknaden skrämselhicka men viktigt att tänka på är samtidigt att en stor del av bankernas affärsidé och livsnerv omfattar utlåning av kapital. För några veckor sedan avslöjade också Northlands VD i en radiointervju att det fanns fler banker som visat intresse ifall finansieringslösningen med bankkonsortiet skulle stranda. Att Northland överhuvudtaget inte skulle få tag på finansiering bedömdes även som mycket liten, i praktiken obefintlig. Uttalandet ger visserligen viss trygghet men att helt förlita sig på ett VD-ord i ett bolag i uppstartsfas är dock riskfyllt. Northland har dock starka kort på hand där trumfkortet är att bolaget redan lyckats sälja all produktion från Kaunisvaara för de kommande sju åren. Visserligen till marknadspris vid varje leverans men att redan ha kunder knutna till sig i ett tidigt skede är givetvis en stor fördel i förhandlingen med bankerna. Ytterligare framstår ju lönsamhetskalkylen som oerhört gynnsam men dessvärre är den ännu inte fullständig eftersom transportfrågan kan förändra utfallet.

Transportlösningen en knäckfråga

Från gruvan i Kaunisvaara kommer malmen att transporteras med lastbil till Svappavaara där omlastning sker för vidaretransport med järnvägen till hamnen i Narvik. Transportsträckan med lastbil kommer att bli en stor kostnadspost då denna beräknats till ca 25 procent av ”cash cost”, som alltså totalt beräknats uppgå till 59 usd per ton järnslig. För att kalkylen skall gå ihop krävs att Northland får beviljad dispens om att få köra med 104 tons lastbilar istället för 60 tons ekipage som idag är den normala tillåtna maxgränsen. Kostnaden per ton järnmalm för lastbilarna uppgår till 15,60 usd och beviljas inte dispens tvingas Northland använda sig av nästan dubbelt fler lastbilar för att kunna frakta samma mängd malm per dygn. Det blir naturligtvis dyrt och räknar vi med en kostnadsökning på 10 usd per ton järnmalm skulle detta resultera i 17 procent högre ”cash cost” än budgeterat. Ett avslag skulle således ge tuffare förutsättningar för Northland att klara sig undan förluster vid ett sjunkande järnmalmspris. Därmed påverkar utfallet av dispensansökan riskkalkyleringen vilket sannolikt är den slutliga knäckfrågan till att kunna säkerställa finansieringen.

Goda argument för att få dispens

Det största argumentet för ett negativt dispensbeslut är att vägen riskerar att ta skada om tyngre fordon används. Det finns dock betydligt fler faktorer som talar för ett godkännande än ett nekande. Från början var planerna att malmen skulle transporterats till Kemi istället för Narvik. Detta skulle sannolikt ha resulterat i färre arbetstillfällen i norra Sverige och således lägre skatteintäkter. Det finns alltså skäl för staten och Trafikverket att vara tillmötesgående då Northland kommer att bli en stor arbetsgivare i Norrbotten. Skogsindustrin har därtill fått dispens att använda tyngre timmerbilar på vägarna och Boliden använder ekipage över 70 ton, vilket talar för att Trafikverket åtminstone i viss mån måste ge med sig. Det starkaste argumentet kan dock vara att turtätheten minskas med nästan hälften om Northland får använda tyngre ekipage vilket garanterat kommer att uppskattas av invånarna. Med 60 tons lastbilar beräknas 200 lastbilsekipage, dag som natt, gå i skytteltrafik mellan Kaunisvaara och Svappavaara, genom flera byar. Det är knappast uppskattat av ortsbefolkningen. På sikt förväntas dock en utbyggnad av järnvägen då studier visat att detta blir samhällsekonomiskt gynnsamt och chansen bör således vara god för att Northland beviljas dispens tills att lastbilstransporterna kan ersättas med järnväg.

Risk för nyemission

Beslut från Trafikverket bedöms dyka upp under innevarande månad men blir det fördröjningar hos Trafikverket eller bankerna kan Northland tvingas ta ett brygglån till ofördelaktiga villkor eller tvingas ta in kapital via t ex en riktad emission vilket till nuvarande aktiekurs skulle orsaka stor utspädning. Då bolaget dessutom nu genomför ett stort antal roadshows på svensk mark signalerar också detta att Northland försöker gardera sig för ytterligare förseningar, via en eventuell nyemission, vilket kan vara värt att ha i åtanke ifall man överväger att kasta sig huvudstupa in i aktien.

NAUR - karriärens bästa aktieplacering?

Vanligtvis har jag en hög riskprofil men jag har sällan vågat mig ge an råvarubolagen. I allmänhet brukar det dock löna sig att fynda dessa då världen ser ut att rämna och nu tror jag att det ser tillräckligt illa ut för att jag skall börja våga köpa aktier i Sveriges största greenfield-projekt. Det kan naturligtvis bli värre men knappast går världen under den här gången heller och med att köpa ett par poster, nu som då, garderar jag mig även för att inte missa eventuella kurstriggers framöver, där en lösning på finansieringsfrågan framstår ha förutsättningar att kunna ge raketbränsle till aktien, förutsatt att villkoren blir gynnsamma. En ytterligare kurstrigger är den lönsamhetsstudie för Hannukainen som spås presenteras under Q1 nästa år.

Hur världsmarknadspriset för järnmalmen kommer att utveckla sig framöver är naturligtvis svårt att sia om. Järnmalm är dock en ändlig naturresurs och då de flesta nya fyndigheter finns vid svårtillgängliga områden samt innehåller en låg järnhalt resulterar detta i höga kostnader för producenterna i kombination med lägre intäkter pga ett lägre marknadspris för råvaran. Northland kommer alltså inte att vara det första bolaget som stupar om järnmalmspriset kollapsar och förutsättningar finns även att utbudssituationen kommer att balanseras upp av att många gruvor tvingas stängas rätt tidigt.

Järnmalmskonsumtionen i EU uppgår även till endast ca 13 procent av den kinesiska. En kraftig lågkonjunktur i EU kommer således inte att få så stor påverkan på efterfrågan förutsatt att det kinesiska tåget fortsätter att tuffa på, vilket det spås göra. En stor konsument av stål är t ex den kinesiska järnvägen som spås byggas ut med ofattbara 120 000 km innan 2020. Ett viktigt påpekande är också att EU idag producerar 26 miljoner ton men konsumerar hela 165 miljoner ton per år. Det finns alltså en stor inhemsk marknad att mätta för Northland vilket skulle ge betydligt lägre fraktkostnader än skeppning till Kina.

På kort sikt spår ”förståsigpåare” att priset kommer att sjunka med 5-10 usd under innevarande månad för att inleda en ny uppgångsfas i december tack vare att lageruppbyggnaden inför vinterhalvåret då tar fart på allvar hos stålproducenterna. Många analytiker har givetvis även mycket att orda om gällande prisutvecklingen på längre sikt. Macquarie Group spår t ex priser på mellan 150 – 190 usd för de närmaste tre åren och estimerar ett genomsnittspris på 80 usd efter 2017. Talar kristallkulan sanning kommer Northland Resources att mångdubblas i värde på börsen och eventuellt bli "karriärens bästa aktieplacering". Det är inget jag vill missa.