I en intervju igår sade Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström att han ser ett mörkt 2009 med allt djupare lågkonjunktur och recession för Sverige. Det behöver man knappast vara expert för att förutspå. Nu börjar alla tidigare optimister vakna upp och se vad som håller på att hända.
Själv har jag förstått sedan hösten 2006 att en ekonomisk kris av sällan skådat slag skulle komma. Då fick jag genom t.ex. Doug Nolands Credit Bubble Bulletin och Mike Shedlocks Global Economic Analysis upp ögonen för den enorma bubbla som var under uppbyggnad och som bara väntade på att spricka. Hur det ekonomiska etablissemanget kunnat missa det är för mig ett mysterium. Det har ju varit rätt kraftiga varningsflaggor på många områden för att allt inte står rätt till. Antingen går de omkring med jättelika skygglappar, eller så ljuger de rätt ut och hoppas att allt ska lösa sig på något sätt.
Nu går det inte att förneka längre. Då är det dags att hitta en syndabock. Urban Bäckström utnämner Lehmans konkurs. Visst hade den långtgående effekter, men det var en situation som bara väntade på en utlösande faktor. Nu råkade det bli Lehman. Det hade lika gärna kunnat vara någonting annat. Dessutom hände en rad andra saker i samma veva. Försäkringsjätten AIG fick svåra problem. De isländska bankerna krisade ihop. Ett flertal andra banker fick akuta problem och/eller köptes upp.
Det finns så mycket skräp kvar som väntar på att bli utrensat. Många stora amerikanska banker är konkursmässiga, även om de döljer det bakom kreativ bokföring. Citigroup, t.ex. står fortfarande upp. Jag förväntar mig att de snart styckas på något vis. General Motors, Chrysler och Ford väntar på omstrukturering. Flera länder kommer att få problem med sina valutor och sin ekonomi, bl.a. Baltikum. Så vi får nog se fler svåra chocker för finansmarknaderna framöver.