… i föregångaren till denna blogg beskrev jag hur min text skickades rätt ut i ingenmansland. Under några evighetslånga minuter i existentiellt vacuum hann jag gå igång rejält på att det måste vara ett tecken. Att bloggen var ett misstag, om än inte av apokalyptiska proportioner men åtminstone borde jag väl ögna igenom mitt resonemang, - just in case. Därför: blogg nr 2.

Jag refererar f.ö till förra bloggen som ett normaltillstånd (med tesen 5 olika objekt att investera i) på mrs markets investeringshimmel. Sanningen är väl att ett normaltillstånd ej förekommer men att ett genomsnittligt scenario kan tänkas, och uttrycks da capo som funderingarna kring antalet bolag i aktieportföljen.

Jag har periodvis legat inkapslad på långfärdsmål med 3 eller endast 2 olika aktier. Med enda anledning att tillfället då inte gav fler likvärdiga bolag att investera i. För en investerare uppenbarar sig ibland det omvända och det verkar hux flux inte orimligt att docka månraketen på 6-7 nästan jämförbara objekt. Ibland är det nyhetens behag innan analysen satt sig; kanske lockad med i hypestämning på sajten som man inte kan hålla sig borta från … Men ordspråket lyder: ”gräset är inte grönare längre bort” - det är du som är det - grönare längre bort … Hängde ni inte heller med? … … Nytt försök:

Ett rekonstruerat case är ren investering att Ha Utanför portföljen. Ett nollresultat är långt bättre än ett minus på sista raden och är om man drar saken till sin spets – icke endast teoretiskt överskott av kapital - då du de facto avstått förlusten av kronor och ören. Att ha 5 bolag I portföljen men även 5 Utanför (i en pott av bevakningskaraktär) ska visa värdet i att avskriva bolag du annars investerat i utan att slå köpstopp. Att gå miste om Ett levererande bolag till stigande aktiekurs – gagnas av 4 icke levererande aktier i samma restpott som släpar samma pseudoindex. Är väl inte förhoppningarna som mest optimistiska inför nyheten om det kommande scoopet; gräset är …

Hur som helst: Om utgångsläget ur alla upptänkliga skeenden: gällde att ligga All In i favoritaktien – skulle man inom utmätt tid gå på pumpen rejält. Om man som investeringsmodell inte räknar med och saknar nerver och kan ta en brant baisse (oaktat All In taktikens förhoppningsvis ändå hyggliga förtjänster, men ryckiga kurvtagning), finns alt. i en lugnare basgång där just antalet av ca 5 aktiebolag (stockpicking) genom selekterad (antagen) högre potential än långtgående diversifiering; är tillräckligt för att reducera för ev felinvesteringar.

Ang. All In: Man kan på communityt läsa sig till personer som legat väldigt tungt i vissa aktier som har gjort sig stora förmögenheter och blivit sin egen lyckas smed. Gott så. Men man kan också läsa sig till det rakt motsatta. Och man ser positionerna på forumet dag för dag, i denna minut. Väntan väntan.

Många verkar, sett i backspegeln, valt att lägga sig likvid eller i trygga positioner. En variant om man ändå inväntar bättre börsklimat och vill vara i fortsatt styrkeposition och inte ur spel inför en stigande marknad – kan vara att snitta ner ett förbättrat GAV jämförelsevis än om man legat still i aktier som går ojämna trappsteg ner; och reducera skadan i innehavet tills bättre börsklimat kommer. Vissa aktier är alltid parvis olikt volatila även vid en sur börs. Swingtrade upprepade ggr i min egen portfölj och av naturliga skäl bland de mest volatila aktierna har under guppig nedförsbacke ändå varit en vettig alternativkostnad till att bara vara inaktiv vid toppar/bottnar. Alternativkontanter som nu får sägas delvis reducerat ett fall i dom stygga aktier. Man kan hålla på så här utan att gå ur någon aktie definitivt. Att vikta om kan ses som en av fördelarna med att ha tillräckligt många aktiebolag att alternera mellan; men få nog för att lyckas koncentrera insatserna och uppenbara slaglägen inte ska gå en förbi. % swingtrade även till fallande aktiekurser ska ses som en räddningsaktion av kapital samt investering i vändande kurser. Rädslan kan inte vara betungande för ev nån, som dessutom har möjlighet till kvittning.

Och så var det det här med All In … Visst står och faller teori och praktik med en sån styrkeposition. Vi återkommer till detta för jag går snart upp i sömmarna av denna ständigt pockande – Dödsdans?

Annars, betvivlar jag inte att den viktigaste lärdomen under en livstid alltid kommer att vara: Att omvärdera vanemässiga/självuppfyllande åsikter; sure! Omvärdera och Rekonstruera till synes slutgiltiga sanningar, men som tangerar det konventionella och börjat rötna inuti. Att det istället händer det där extra (en aha!) under tiden man tänker och man kliver ur sitt eget resonemang för att man märker att nya verkligheter är lika sannolika som ens egen. Om man är för låst på vad man egentligen tror eller tycker – hur ska man då kunna lösas upp i kanterna och begripa något nytt som är en totalt främmande? Hur ska man annars kunna lösas upp från mitten och börja utforska saker som är praktiskt ogenomförbart.

Jag skådar i almenackan att det tagit slut på extra röda dagar sen ett tag. Nu tillhör vardagen Aktiehandlaren utan inskränkningar som sig bör. Att ett lass av dessa stimvis ledigheter som kommit och gått hade nåt med rymdfärder alt. cyberspace … är jag nästan övertygad om. Likt idén och innebörden i den här romanen med dom feta röda pärmarna och dom prassligt lövtunna sidorna med guldsnitt. I en övergångsfas till mest vanligt vanliga vardagar (börsdagar) igen - avlöste göteborgssonen (samma initialer som hin håle f.ö) här om sistens med sin sommarturné och lockade med inhägnad utomhusmiljö, entrébiljett alt. plankning, hes missljudande kall fusionsröst som funkar om man bara tror på den - och begrep minsta lilla … … Partytajm ändå! Ingenting borde väl vara avlägsnare för en aktieplacerare än att raljera vidare över detaljer och sådan marginalinformation. Så jag får väl vädja till både ert tålamod och ert överseende om jag ska ro följande i hamn. Det finns nämligen en röd tråd inne i texten här som ligger gömd. Som en stalker i spåren av någon annans misstag än mitt eget. Likt funderingar postumt:

Om vi tänker oss en luggad aktiehandlare …: L. Som vid en aktningsvärd ålder av 99, (inget expertutlåtande om nämnda personers faktiska existens) gör den sista krävande utsocknes resan. En s.a.s ensamfärd för att casha in den avgörande och sin största förHoppningsaktie. (Alltså ingen charter TurORetur all inclusive.) Mer typ himlafärd by by earth-grejen. Men med tanke på den höga höjden och tunn luft och att han redan innan mått lite pyrt – vill han fortast möjligt helst innan ”börsens” stängning, trada ett avslut och få in pengarna till saldot. Men handeln med aktier verkar trög just denna afton. Atmosfäriska störningar? Han kan inte ens hitta säljPorten till denna mystiskt omhuldade aktie som han kan sägas intecknat sig i, men som ingen sett röken av, som bara ryktats om. Handelsplatsen hade man påpekat under hela hans livstid skulle finnas vid den där pärlbeströdda Porten. Som han redan som liten grabb (varje finsöndag påbyltad kli-ig låtsaskrage med fluga) vred nacken ur led - för att skåda uppe bland stjärnorna.

… ingen Avanza att fråga om råd finns. Heller ingen paradisisk miljö där aktierna hängde likt vindruvsklasar samt där felinvesteringar ej längre existerade. … Är detta bubbelmarknaden in stadio ultimo? Gällde fortfarande ca 5 olika aktier som bästa försäkring vs tron på bara 1 chanstagande lindansare. L:s kliniska investerarsjäl rekapitulerar inte för första gången tanken på riskhantering; men däremot - vad som fått honom att blanda strategier inför bara ytterligare ett case, rent odds och siffermässigt. Han längtar inte tillbaka till alla hemska courtage och nyemissioner men kan heller inte tänka sig en plats som inte uppträder som en harmonisk bild av utlovade rikedomar; inte som en bubbla ånyo. All Out? To Late! Trade incomplete. Error.

Det var aldrig den maximala utdelningen han jagade i sitt tidigare aktieliv för han visste hur bedrägligt hopp/tro kunde vara. Han sneglar på sin vänstra hand och söker mellanrummen mellan fingrarna och unnar sig att småle lite åt gammal beprövad aktieretorik. En reproducerad målningen av Michelangelo inhandlad på IKEA må ha prytt toadörren i hans lägenhet i alla år som ett eftertankens exempel – att inte skita i utan ta en välavvägd risk.

Ett bottenlöst hål öppnar sig under investerarens fötter. Så avgrundsdjupt att han förbannar att han frångått principen med 5. Han dryftar sig: och svär för första gången i sitt liv. Och för säkerhets skull 2 gånger, och lite högljutt med betoning, som om nån kunnat höra honom i detta nu in stadio ultimo.

En gång nere på hemkära gamla - från rymden sett oceaniskt blå planeten, hade han drömskt sett sig själv i fresken från Sixtinska, av Michelangelo. Där armar och händer med fingrarna utsträckta centrerar takmålningens crescendo. Som L - nu sträcker sig efter allra högsta vinsten och tycker sig vara en fingertipp ifrån: att trycka på säljknappen. Och casha in.

Hur mycket erfarenhet var L beredd att sätta på spel / Ett Enstaka Beslut / Alternativkostnad? Caset byggde inte på marginaler utan 100 % insats.

Vad var det Michelangelo syftat till om herrn på målningen i fri flyguppvisning, som nu pekade finger mot vår L. - Michelangelo målade inte planlöst i 5 långa år – under essensen av sin karriär – i blindo eller tanklöst ens godtyckligt. Utom allt tvivel, måste den avporträtterade flygande farbrorn i vitt skägg pekat mot den springande punkten …: en bullrande aktion med full resursmässig insats, som ändå hamnar om än retsamt, en nagelsudd från målet och passerar lottlöst.

Varför skicka ut en ensam lindansare till risk utan täckning. Rena gissningsleken om utgången, eller förakt av odds. Ett skyddsnät hålls säkrast upp från 4 hörn. Sen, är det tillåtet för nr 5 att falla, mjukt.

Målningen i Sixtinska kapellet syns vara avancerad förtäckt ironi för en hårt dömande samtid och uppdragsgivarens mer konservativa hållning till lika tidsanpassat varumärke. Lyckligtvis för alla oss Redeyebloggare även en passning in i framtiden av en verklighetsförankrad man med profetsian om: ”Valet av uppfattning kommer att vara avhängigt individen och inte som kollektivt genmäle” … alltså, anno 2011: med dagens fria communitys och individer med omutbara sanningar om ett mer tidsenligt, innehållsrikt liv.

Freskomålningen är av Michelangelo egenhändigt (betraktat genom miljontals ögon under århundraden) ett maximalt rekonstruerat: godspeed; till investerare i all form av oberoende och frivillig sysselsättning.

Ska nån bloggare ut i europa i sommar så är resmålet givet. Se upp i kapellets tak och ana spegelbilden av hur sjukt j * a lyckligt lottad du är att du lever, nu exakt: 500 år senare än då penseldragen drogs, i den tidsålder då målningen blev till. Och missa för guds skull inte att skriva in ditt redeyenick i gästloggen. Min sommarhälsning till alla finns redan printad där med kostymnisse inkognito utan fejs å allt. Och gör den inte det så har man rivit ut den sidan av censur precis som ständiga direktiv ang ommålningar av motivbilden 500 år bakåt i tiden, drabbade en kreativ visionär.

… M-gelo