Utan kompass kan man gå vilse.
Kortare än så är det svårt att uttrycka Macro analysens betydelse för lyckade börsaffärer,
speciellt idag när varningssignaler och köptips varvar varandra.
På tal om varningssignaler - om det nya allmänna raset - så anser jag att det har redan börjat.
Min tidigare prognos från vårkanten står fast att om DOW är kring 10.000, London 5.000, före årets slut, utan att de underliggande fundamenta har följt med, så är en större rekyl nära.
Nu är vi så gott som där, och frågan är vad som utlöser säljsignalen denna gång ? Mitt personliga tips är Iran.
Det är så där lagom komplex, för att inte säga laddat situation där nere, som kräver sin lösning.
Obamas smekmånad är över och han vill gärna skapa stabilitet i mellanöstern, vilket inte låter sig göras så länge mullorna matar fanatiker med pengar och vapen. Dessutom gör Iran sitt yttersta för att störa “normaliseringen” i Irak, och förmodligen även i Afghanistan. Detta kostar pengar för USA, som lånas från andra stater.
(förmodligen tycker andra stater att USA:s världspolis agerande är helt OK, eftersom dollarn står som den gör)
Så Iran är ett problem för alla, men USA får göra smutsjobbet, ibland Israel. (kan vara aktuellt i fallet Iran)
Så som ovan resonerar en Macroekonom - tror jag. För Macroekonomi speglar det globala maktspelens resultat. Det senaste decenniet har varit oerhört givande för alla som intresserat sig i maktstrukturer.
I princip alla gamla begrepp har blivit föråldrade, teorierna stämmer inte längre. Terrorbalansen finns inte längre.
Vi har istället en supermakt militärt sett och en annan ekonomiskt supermakt. Det är råstyrka som gäller.
Inte med konventionella vapen, utan strategiskt tänkande och att bedöma nuläget rätt.
Kan berätta en liten macroepisod som hände i Peking vid förra OS. När de flesta ledare av rang var där, hände
Något mellan Putin och Busch och Kinas “vitale man”. Busch och Kina mannen var glada, men Putin inte, och till råga på allt så reste han sig och åkte hem. Detta var finalen för en utdragen kraftmätning mellan USA och Kina, där dollarkursen och oljepriset var de mest synligaste vapnen. Direkt efter detta möte började oljepriset falla.
För att ta detta, inte från början, med några år innan när olje karusellen började, vad hände då ?
I en liten notis i USA:s ekonomi sidor kunde man läsa att militären - den amerikanska , även Nato mm - skulle övergå enbart till diesel bränsle. Man skulle också se till att man kunde förse sig själv med diesel den mängd som behövs, även för ett utdraget krig långt borta. Låter sunt och gott för att komma från militären, men konsekvenserna ?
Mycket omfattande. Först och främst skall man lagra upp diesel, man skall även sälja av sina bensinlager (de strategiska) följen blev att det blev diesel brist och överbud på bensin - att börja med.
Sedan skulle man se till att raffineringen inte blev en flaskhals och detta löste man med att börja utvinna användbar olja ur växter. Väte låg närmast till, en överskottvara som snart fördubblades i pris. Därefter följde soja, raps mm.
Och med stigande oljepris blev det lönsammare att förvandla mat till bränsle.
Plötsligt var det brist på mat, dvs. basmat för miljarder människor. Majs & bönor & vete blev diesel. Klart att ris blev också dyrt. Och nu kommer den stora macro frågan, Orsakades det finansiella tvärstoppet av USA:s finnans kris eller Pentagons beslut att tvärt övergå till diesel som enda bränsle ?
Klart är att när miljarders människors pengar plötsligt går till mat och energi kostnader, blir det inte många kronor över till övrigt konsumtion. Att hjulen rullar långsammare borde inte vara en överraskande resultat, men ?
Allas blickar var vända mot Wall Street och Lehman & Brothers, pikanta detaljer, men överblicken, de stora penning strömmarna i världen, the basic business - det var alla blinda för.
Klart att Lehman storyn gav finansvärlden en förtroendekris, vilkas påföljder är långvariga, speciellt när makthavarna inte i grunden har förhindrat att en upprepning är omöjligt - snarare är det tvärtom.
Ni förstår kanske nu detta med parallella världar. Resten av världen följer spårtfånarnna på OS scenen, medans macroekonomerna knuggar händerna och börjar positionera sig. För vi visste att dollar och oljebataljen måste få
sitt crescendo och att läget borde normaliseras, men när ? När sedan situationen började bli absurd, (140$/fat) ser vi plötsligt att Putin som har bara en inkomst - oljan - blir sur och reser hem, medans Kina och USA bildat tydligen en ny allians så är det så tydligt tecken man kan önska sig, att nu vänder det.
En äkta Macroman lägger puzzel hela tiden, han vrider och bänder notiser, prövar med olika teorier och ibland passar bitarna ihop i den långa kedjan som han accepterar som “logiskt sannolikt teori “. Dessa teorier härrör sig ofta från globala maktkamper som sker i det fördolda men efter en viss kraftmätning - med ekonomiska utslag- kommer parterna överens eller lägger ned åtgärderna och situationen normaliseras. Sådan situation är julafton för macromannen. Skördetid och bekräftelse att hjärnan fungerar. Därefter funderar han sin teorins följder på börser rent allmänt, sedan landsvis och slutligen bransch och specifika företag.
Idag brottas man med nollränta effekten, dess återställning till normala nivåer, och möjligen vad Kina kommer att göra. Inget av dessa är någon lättavläst problem, utan flera parallella hypoteser behövs.
Tex noll ränta i Sverige perspektiv. Består denna situation längre än fem år, ökar de sk. Kallade klyftorna våldsamt. Men om ekonomin “kräver” nollränta för att fungera, vad är då alternativen ? För just i Sverige är nog typiskt svar att “vi påför skatt på lånen” , jag vet inte från vilket håll förslaget kommer, men den kommer, eller med liknande innebörd..